|
|
|
Detta är en preliminär provsida,
som uppdateras efterhand
|
|
Brödfrukt
Artocarpus altilis (A. communis)
En: Breadfruit
No: Brødfrukt, Da: Brødfrugt, Ty: Brotfrucht, Fr: Fruit à pain
Ursprung & förekomst
Härstammar någonstans från Sunda- och Söderhavsöarna, men det är en mycket gammal kulturväxt vars ursprung svår att fastställa. Möjligen en kulturform av Artocarpus camansi, se nedan. Kom till Polynesien under förhistorisk tid. Odlas idag på många håll i tropikerna.
Känd i Europa blev brödfrukten i slutet på 1600-talet, men dess egentliga värde först efter Cooks första resa (1768–71). Ofta förknippas brödfrukt med det berömda myteriet på Bounty år 1789. Brittiske sjöofficeren William Bligh fick i uppdrag att föra brödfrukt från Tahiti till Västindien för att användas som mat till slavar på sockerrörsfälten, men han drabbades av myteri efter avresan från Tahiti. År 1792 var Bligh tillbaka på Tahiti med skeppen Providence och Assistant och året därpå kunde de första träden planteras på St.Vincent och Jamaica. Det visade sig dock att slavarna inte ville äta brödfrukt, utan föredrog den från Västafrika införda frukten aki (fam. Sapindaceae) >>. Senare har dock brödfrukt blivt populär i delar av Västindien, bl.a. Puerto Rico.
Beskrivning & användning
Ett upp till 20 m högt träd med stora, djupt parflikiga blad, 60 cm långa, 40 cm breda. Grön året om i områden med helårsregn, men bladfällande i monsunklimat. Frukten är en stor, sammansatt frukt, rund eller något avlång, och bildas av hela blomställningen. Den är 10–30 cm i diameter, med en skrovlig yta av sexkantiga ’rutor’ motsvarande de enskilda delfrukterna. Vid mognad skiftar färgen från grönt till gulgrönt. Det finns en mängd olika sorter, såväl med som utan frön. Fröbärande sorter kallas ofta brödnöt, vilket innebär förväxlingsrisk med såväl A. camansi som Brosimum alicastrum , se nedan.
Brödfrukt har varit polynesiernas viktigaste kolhydratkälla sedan ”urminnes” tider. Frukten kan kokas, rostas eller bakas och får då en brödliknande konsistens. Kan också blandas med kokosmjölk och/eller taro (en rotfrukt) till en gröt som kallas poi eller poi-poi. Av brödfrukt bakade polynesierna också ett slags torra bröd, som har lång hållbarhet och kan användas som proviant under sjöfärder.
Brödnöt, Artocarpus camansi
En: Breadnut
Anm. Förväxla ej med Brosimum alicastrum, som också kallas brödnöt, se nedan.
Hemmahörande på Nya Guinea och möjligen angränsande öar norrut till Filippinerna. Kan möjligen vara ursprungsformen till brödfrukten; i varje fall för lekmannen är avgränsningen oklar.
Frukten är rundad, upp till 15 x 20 cm, och innehåller rikligt med 2,5 cm stora frön, men ganska lite fruktkött. Fruktköttet, främst från omogna frukter, används i bl.a. soppor. Fröna kan kokas eller rostas och får då arom som påminner om äkta kastanj (kallas också lokalt kastanj). Ur fröna kan även framställas pasta, mjöl och pressas olja. Viktig gröda på Nya Guinea, men även av betydelse i Karibien och delar av Mellan- och Sydamerika.
| |
Blad av brödfruktträd.
Botaniska trädgården, Lund.
Brödfrukt.
Botanischer Garten, Berlin
Ur ett botaniskt planschverk
från 1790-talet.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Jackfrukt
Artocarpus heterophyllus
En: Jackfruit
No: Jackfrukt, Da: Jackfrugt, Ty: Jackfrucht, Fr: Fruit de jacquier, pomme de jacque
Ursprung & förekomst
Kommer sannolikt från södra Indien och lär fortfarande finnas vildväxande i Keralaprovinsen. Spreds före kolonialtiden österut till hela det indomalajiska området och av arabiska köpmän till Afrikas östkust. Fördes på 1500-talet av portugiserna till Brasilien och Karibien, där den användes långt före brödfrukten.
Det sägs ibland att frukten är uppkallad efter skotske botanikern William Jack (1795–1822), men eftersom namnet lär ha använts redan av den portugisiske läkaren/naturvetaren Garcia de Orta (1501–1568) är den mera sannolika förklaringen att det är en förvrängning av det malayiska namnet ’chakka’.
Beskrivning & användning
Städsegrönt träd, upp till 20–25 m, med stora elliptiska blad. Frukten hör till de största som växer på träd. Den är rundat cylinderformade, 35–90 cm lång, 25–50 cm i diameter och kan väga upp till 40–50 kg. Mindre grenar skulle aldrig klara tyngden. (Att blommor och frukter växer direkt på stammen kallas kauliflori. Det är ovanligt, men förekommer också hos t.ex. kakao och flera Ficus-arter.)
Jackfruktens skal är knottrigt och blir gulbrun vid mognad. Doften av en mogen frukt, speciellt om den förvaras inomhus, kan vara obehaglig, dock inte jämförbart med durian >>. Fruktköttet är gulvitt till gult och uppbyggt av de köttiga blomhyllena. Det finns syrliga och söta sorter. Frukten äts för det mesta färsk, ofta i sallader, men kan också användas som grönsak och kokas med ris eller kokosmjölk till soppor och grytor. Även fröna är ätliga. I storlek och form påminner de om oskalade paranötter och före användning tillagas de genom att kokas och/eller rostas.
 |
 |
 |
 |
| Jackfrukt klyftas för försäljning. Hongkong |
Champedak, Artocarpus integer
En: Champedak
Ty: Cempedak, Fr: Cempedak
Hör hemma i Sydostasien från Malaysia till Nya Guinea. Odlas i ursprungsområdet, samt i delar av Indien och Australien. Nära släkt med jackfrukt och träden är till förväxling lika. Frukten är dock mindre, mer långsträckt och ofta med ”midja” nära mitten. Den har större frön och följaktligen förhållandevis mindre fruktkött. I gengäld anses den bättre som dessertfrukt och den börjar bli alltmer populär i bl.a. Queensland. Även fröna kan ätas efter att ha stekts, rostats eller kokats.
Tarap, Artocarpus odoratissimus
En: Terap, tarap
En nära släkting till ovannämnda frukter. Härstammar från Borneo & Filippinerna och odlas i Filippinerna, Indonesien, Malaysia och södra Thailand. Frukten kan beskrivas som ett mellanting mellan brödfrukt och jackfrukt, rund eller något avlång, 15–20 cm lång och en vikt på upp till 1 kg. Smaken anses överlägsen sina släktingar, men den har kort hållbarhet och odlas därför endast för lokal konsumtion.
| |
Jackfrukter. Bali, Indonesien
Jackfrukt i snabbköp i Sverige.
Klyfta visande kärnan. Hongkong
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Okva
Treculia africana
En: African breadfruit, ukwa
Ty: Afrikanischer Brotfruchtbaum, Okwabaum
Fr: Arbre à pain d’Afrique
Förväxla ej med:
Oka (Oxalis tuberosa), en harsyra från Anderna. Odlas för sina rötter.
Okra, som är en hibiskussläkting, se fam. Malvaceae >>
Beskrivning & användning
Ett stort stort skogsträd från tropiska Väst- och centralafrika. Sparas gärna vid avverkningar och odlas för sina frukter. Frukten är rund, kan bli stor som en baskettboll och väga över 8 kg. Den är uppbyggd på samma sätt som brödfrukt, men mera oregelbunden och ofta knölig. Används för beredning av mjöl. Fröna äts rostade, mals till mjöl, pressas för olja eller nyttjas till smaksättning av alkoholhaltiga drycker.
De äts gärna av apor och man har noterat att chimpanser kan använda verktyg för att bryta sönder frukterna i lagom småbitar.
| |
Bildtext
Bildtext
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Brödnöt
Brödnötsträd (nötbrödsträd), Brosimum alicastrum
En: Breadnut, Maya nut
Ty: Brotnussbaum, Fr: Noix-pain
Anm. Förväxla ej med Artocarpus camansi beskriven ovan.
Ursprung & förekomst
Förekommer i delar av Mellanamerika, Karibien och Amazonas. Det har påståtts ha varit stapelföda hos mayaindianerna, men numera anses det snarare ha varit nödföda under perioder av svält. Idag är trädet starkt hotat p.g.a. att det huggs ner till virke och för att ge plats åt majsodling och det har försvunnit från stora delar av sitt naturliga utbredningsomåde
Beskrivning & användning
Ett 40–50 m högt regnskogsträd, ställvis det dominerande trädslaget. En medelstor frukt, rund, gulgröna, ibland orange eller röd till runda frukter med en enda rund kärna — brödnöten. Kärnan/nöten kan ätas rå, men skall helst kokas eller rostas. Kan också malas för brödbakning och har använts som kaffesurrogat. Under förkolumbiansk tid var brödnöten ett viktigt födoämne för mayaindianerna.
Kärnorna har liknande utseende och smak.
Koträdet (B. utile, en: cow tree) från Costa Rica till norra Sydamerika har också ätliga fruktkärnor. Några andra Brosimum-arter nyttjas som virkesträd (snakewood, satinträ).
| |
Bildtext 5
Bildtext 6
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
 
Färska och torkade fikon. Import från Turkiet.
|
Fikon
Ficus carica
En: Fig, common fig
No: Ekte fiken, Da: Figen, Ty: Echte Feige, Fr: Figue
Ursprung & förekomst
Vilda former växer från östra Medelhavsområdet till nordvästra Indien. Arkeologiska fynd i Jordandalen tyder på att den domesticerades för över 11 000 år sedan, d.v.s. tidigare än exempelvis vete och korn. Från området kring Euphat och Tigris spreds den söderut och västerut. Fanns i Egypten för minst 4 000 år sedan. Enligt traditionen förde Xerxes I med sig fikonträdet från Grekland till Persien under sitt fälttåg år 480 f.Kr.
Odlad eller förvildad finns den idag i alla länder runt Medelhavet och i andra områden med liknande klimat såsom Sydafrika, Kalifornien och delar av Australien. Den största producenten är Turkiet.
Beskrivning & användning
En buske eller litet träd som kan bli 10–15 m högt. Fikonträdet är normalt bladfällande, men kan ställvis förbli grön året om.
Fikonet utgörs av en köttig urnformad bildning med ett stort antal mycket små blommor på insidan. Ur blommorna utvecklas de egentliga frukterna, som är små nötter — de små kornen inuti det mogna fikonet. Pollinering sker genom en sorts gallstekel (Blastphaga psenes), som tar sig in till blommorna genom ett hål i fikonets spets.
Det finns två typer av fikon: smyrnafikon, som måste pollineras, och adriafikon, som är partenocarpa och utvecklas utan befruktning. De godaste fikonen är av smyrnatyp. Det odlade fikonträdet saknar hanblommor och därför måste det i anslutning till varje odling av smyrnafikon finnas buskar av s.k. getfikon (F. carica var. caprificus), som har både han- och honblommor. Getfikonets frukter är oätliga, men kan via fikonstekeln sprida pollen till de träd som ger goda frukter. Ofta kastar man upp blommande grenar av getfikon i smyrnafikonets grenverk för att underlätta pollinering, ett förfarande som kallas kaprifikation.
Fikon äts färska eller torkade och kan även användas till sylt och marmelad. Färska fikon har mycket dålig hållbarhet och säljs främst på lokala marknader. I världshandeln förekommer fikon mest i torkad form.
Andra Ficus-arter
En: Figs, fig trees
Ficus-släktet omfattar över 800 arter i Amerika, Afrika, södra Asien och Australien. Flertalet finns i området från Indien till Australien. Alla har frukter av liknande typ, men bara få av dem är aptitliga för människan. Däremot utgör de mycket viktig föda för apor, fladdermöss och fåglar. Många växer som s.k. strypfikusar, d.v.s. börjar som en slingerväxt på en trädstam för att så småningom kväva värdträdet och stå kvar som en ensam trädjätte. Luftrötter, som växer ner från grenarna och med tiden bildar multipla stammar, är ockå vanligt förekommande.
Ett exempel med ätliga fikon är är Sykomorfikon (F. sycomorus), som förekommer från södra Afrika till Arabiska halvön och östra Medelhavsområdet. Fikonen hänger i stora klungor på korta grenar som utgår från huvudstammen och största grenarna. De kan ätas färska eller torkade. En urgammal kulturväxt som odlades i Egypten för minst 4–500 år sedan, men har blivit utkonkurrerad av bättre grödor. Odlas idag mest som prydnads- och skuggträd.
Andra exempel är de asiatiska arafikon (F. auriculata) och dumurfikon (F. racemosa). Små träd, som ibland planteras i byar och trädgårdar. Frukterna samlas dock främst från vilda träd och de äts såväl färska som i grytor och andra maträtter.
Fruktsamling på en afrikansk Ficus-art,
möjligen F. sycomorus. Tsavo, Kenya
|
 
Frukter av fönsterfikus (F. elastica). Ej ätliga. Madeira
|
|
Anm: Namnet Ficus används också inom zoologin för ett släkte havslevande snäckor inom familjen Ficidae. Att samma namn används inom både växt- och djurriket är inte unikt (skall dock helst undvikas), men får absolut inte användas för olika släkten inom samma rike. Se även mullbärssläktet Morus nedan och kommentaren till elefantäpple >>.
|
| |
Omogna fikon, varav en uppskuren för
att visa blommorna inuti. Samos, Grekland
Nästan moget fikon. Marocko
Färska fikon på marknad i Arles, Frankrike.
(T.v. på bilden omogna kaktusfikon >>)
Torkade fikon på marknad i Turkiet.
’Fig rolls’, fikonfyllda kakor med
anor från det antika Egypten.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Mognande svarta mullbär i parkträd i Malmö.
(Trädet finns ej kvar. Skadat och nedsågat.)
Svart mullbär
Morus nigra
En: Black mulberry (ibland ’blackberry’, som också kan betyda björnbär)
No: Sort morbær, Da: Sort morbær, Ty: Schwartze Maulbeere, Fr: Fruit de mûrier noir
Ursprung & förekomst
Kommer troligen från främre Orienten. Odlas idag i många länder med subtropiskt klimat, främst som skuggträd och prydnad, men även för frukterna. Ofta förvildad och naturaliserad i delar av Europa och österut till Kina.
Beskrivning & användning
Det är ett upp till 10 m högt träd. Frukten liknar hallon och björnbär till utseende och storlek, men egentligen är det ett fruktförband av små skenfrukter. Den är 2–2,5 cm lång och mognar från grönt till rött och slutligen svart. Kan ätas färsk eller användas till sylt.
Rött mullbär (en: red mulberry, M. rubra) är en närbesläktat art från östra Nordamerika. Frukterna äts färska och används till bakverk och vin. I Kanada är trädet starkt hotad p.g.a. konkurrens med förvildade vita mullbär.
Vit mullbär, Morus alba
En: White mulberry
Härstammar från Kina och Korea. Odlas främst för att bladen äts av silkenmasken (egentligen silkesfjärilens larver). Infördes till Europa på 1100-talet och till Amerika på 1500-talet, men trädet har minskat i betydelse sedan man börjat använda konstsilke. Frukterna, som kan vara vita eller rödaktiga, är ganska smaklösa, men det förekommer att de används färska eller syltade.
I USA har den förvildats och blivit en invasive växt som konkurrerar med det inhemska röda mullbärsträdet.
|
Anm: Namnet Morus används också inom zoologin för ett fågelsläkte, vari ingår bl.a. havssula (Morus bassana). Samma namn skall helst inte användas för olika släkten, och får absolut inte användas för olika släkten inom samma rike. Men kontakten mellan zoologer och botaniker är ibland bristfällig och detta fall är inte helt unikt, se fikonsläktet Ficus ovan och kommentaren till elefantäpple >>.
|
Pappersmullbär, Broussonetia papyrifera
En: Paper mulberry
Härstammar från östra och sydöstra Asien och har länge odlats som fiberväxt. Barken används i bl.a. Kina, Korea och Japan för papperstillverkning och i Polynesien för framställning av tyger (tapa). Frukten, snarare ett fruktförbandet, bestånde av en boll på ca 1,5 cm i diameter med långa röda utskott, som utgör de egentliga frukterna. De äts färska, men används också inom traditionell medicin.
Trädet har införts till många andra tempererade och tropiska delar av världen, men har ställvis blivit ett invasivt ogräs som förkväver annan växtlighet, exempelvis i delar av Argentina, Uganda och Afganistan.
| |
Svarta mullbär från parkträd i Malmö.
Mullbär i olika stadier av mognad.
Bulgarien
Vita mullbär. Madeira
Torkade vita mullbär sålda som
snacks. Import från Turkiet.
Fruktförband av pappersmullbär.
Public domain, fotograf okänd.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Citrusmullbär, osagetörne
Maclura pomifera (M. aurantiaca)
En: Osage orange, hedge apple, bois d’arc, bodark
Ty: Milchorangenbaum, Osagedorn, Fr: Oranger des Osages
Ursprung & förekomst
Hör hemma i östra Texas och Oklahoma. Kan ha haft en betydligt vidare utbredning under förhistorisk tid, då man tror att fröna spreds av den megafauna (jättesengångare, mammut m.fl.) som dog ut i samband med människans ankomst. Odlas som prydnad, vindskydd och virkesträd i stora delar av USA och i andra tempererade områden, bl.a i Syd- och Östeuropa. Har ställvis förvildats.
Beskrivning & användning
Ett litet sommargönt träd. Virket var förr eftersökt av indianerna, bl.a. av osagestammen, för tillverkning av bågar, därav namn som ’bois d’arc’, ’bowwood, ’bodark’. Frukten, egentligen ett fruktförband av stenfrukter, är en rund grön eller gulgrön boll, vanligen 10–12 cm i diameter, knottrig eller fårad och ganska hård. Den är oätlig och har ingen speciell användning, men väcker ofta nyfikenhet på grund av sitt speciella utseende.
| |
Frukt av citrusmullbär. Rumänien
Genomskuren frukt. Toscana
|
|
<< Överst på sidan | Nästa sida: Havtornsväxter >>
Allmän info
|
Samtliga foto, om ej annat angivits, copyright © Etienne Edberg
All photos, unless otherwise stated, copyright © Etienne Edberg
|
|
Denna sida har producerats av Etienne Edberg NATURINFO & FOTO AB
Copyright © Etienne Edberg
info(at)ee-naturinfo(punkt)se
|
Denna sida uppdaterades senast 2017-09-26
|
