|
|
|
Detta är en preliminär provsida,
som uppdateras efterhand
|
|
Okra
Abelmoschys esculentus (Hibuscus esculentus)
En: Okra, ladies’ fingers, gumbo
No: Norska, Da: Okra, Ty: Okra, Gemüse-Eibisch, Fr: Gombo, okra
Ursprung & förekomst
Kommer troligen från tropiska Afrika, möjligen Indien. Den har odlats i Egypten i över 4 000 år, vilket gör afrikanskt ursprung mest sannolik. Finns ej vildväxande, men bl.a. A. tuberculatus (N. Indien) och olika afrikanska Abelmoschys-arter har föreslagits som anfader/anfäder. Odlas i många tropiska och subtropiska länder, men framför allt i Indien, Turkiet och Grekland.
Beskrivning & användning
Växten är ett- eller flerårig och upp till 2 m hög. Blommorna liknar hibiskus, med vilken den är nära släkt. Frukten är en 10–15 cm lång kapsel, med avsmalnad spets, så att den blir som en utdragen kon. Fem längsgående åsar ger den ett kantigt utseende. Den skördas omogen och äts tillagad. Kan stekas i smör eller kokas till soppor och grytor.
Okrafrukten innehåller fem längsgående rum med talrika frön, ur vilka man kan pressa olja. Det förekommer också att fröna används som kaffesurrogat.
Okra i invandrarbutik, Malmö |
|
Gryta med okra. Turkiet |
| |
Okra. Samos, Grekland
Okrablomma. Samos
På marknad i Tanzania.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Rosellhibiskus
Hibiscus sabdariffa
En: Roselle, Jamaica sorrel, Guinea sorrel, Florida cranberry, bissap
Ty: Roselle, Sabdariff-Eibisch, Karkade, Fr: Oseille de Guinée, Roselle
Ursprung & förekomst
Härstammar troligen från tropiska Västafrika, men man vet ej säkert. Den odlas och har förvildats i många tropiska och subtropiska länder runt jorden. Det är osäkert om den någonstans finns ursprungligt vildväxande (även om man funnit möjliga ursprungsbestånd i Ghana, Niger, Nigeria & Angola) eller om det är en ren kulturform. Den afrikanska H. asper (En: false roselle) har nämnts som en av flera möjliga moderarter.
Beskrivning & användning
En ettårig eller kortlivad perenn halvbuske med nedtill enkla och högre upp djupt 3–7-flikiga blad. Blommorna är vita eller blekgula med mörkröd fläck i mitten.
Det finns två varieteter:
Hibiscus sabdariffa var. altissima odlas för sina långa fibrer, som används som alternativ till jute. Den behöver vi inte fördjupa oss i här.
H. sabdariffa var. sabdariffa, som odlas till föda. Blommans foder sväller upp till en röd, saftig fruktliknande bildning med något syrlig smak. Den kan ätas som godis eller grönsak, eller kokas till en läskande dryck, vanligen med tillsats av socker, ibland med mynta eller andra smaksättare. Den används också på sina håll till sylt och marmelad.
| |
Rosellhibiscus eller närstående.
Gambia
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Bomullsplockning i USA under förrförra seklet.
Del av gammal skolplansch.
Bomull
Gossypium spp.
En: Cotton
No: Bomull, Da: Bomuld, Ty: Baumwolle, Fr: Coton
Ursprung & förekomst
Bomull odlades i Indusdalen redan för över 5 000 år sedan och i Peru minst lika länge. Det innebär att människor lärde sig dra nytta av bomullsplantan vid minst två olika tillfällen oberoende av varandra (sannolikheten för inbördes kontakt på den tiden är ju inte så stor). Idag odlas bomull över hela den tropiska och subtropiska världen och hör till en av våra viktigaste kulturväxter; nästan alla människor är ju ständigt mer eller mindre klädda i bomull från vaggan till graven.
Gossypium-släktet omfattar ett 50-tal arter spridda i både gamla och nya världens tropiska och subtropiska områden.
Det är framför allt fyra arter som odlas idag:
Texasbomull, Gossypium hirsutum (en: upland cotton), som först domesticerades i Mellanamerika eller norra Sydamerika, är den idag viktigaste bomullsplantan. Den svarar för omkring 90% av världsproduktionen.
Västindisk bomull, G. barbadense (= G. vitifolium, en: sea island cotton, Egyptian cotton) från tropiska Amerika, troligen Peru, odlas i Syd- och Centralamerika, Galapagos och Egypten, mer sällan i övriga Afrika eller Indien. Ger den högsta kvaliten av alla bomullsarter, men är mer svårodlad och arbetskrävande och svarar för endast 3–4% av världsproduktionen.
Trädbomull, G. arboreum (en: tree cotton), odlas från Afrika över södra Asien till Indien och Kina. Den är idag av mindre betydelse. Endast känd i odling.
Indisk bomull, G. herbaceum (en: Levant cotton) kommer från Afrika (en underart finns vildväxande i Sydafrika), domesticerades i Arabien och speds vidare därifrån. Odlas i Kina, Centralasien, Indien, Anatolien och sydöstra Europa, sällan i Nya Världen, men spelar idag mycket liten roll i bomullsproduktionen.
Beskrivning & användning
Flertalet Gossypium-arter är perenna örter eller buskar med tre- eller femflikiga blad. Blommorna liknar malvablommor och kan vara gula, vita eller rödaktiga. Befruktning sker vanligen genom självpollineringen, endast undantagsvis via insekter.
Frukten är en kapsel, som vid mognad spricker upp och blottställer fröna med omgivande vita eller gulaktiga fröhår. Fröhåren, bomullsfibrerna, består till 90% av ren cellulosa och de är av två typer, korta och långa. Skörd sker för hand i exempelvis Egypten och Sudan, medan man i USA och Ryssland använder maskiner. Eftersom frukterna inte mognar samtidigt ger maskinplockning sämre kvalité, även om det numera finns maskiner som i viss mån kan anpassa plockningen. Efter skörd behandlas bomullen för att separera frön, korta och långa fibrer.
De långa bomullsfibrerna används att spinna. Hos texasbomull är de ungerfär 25 mm långa, hos trädbomull och indisk bomull är de kortare och därför av sämre kvalité. Västindisk bomull har 30–40 mm långa fibrer.
De korta fibrerna används till stoppning m.m.
Fröna innehåller 15–25% olja, som utvinnes genom pressning. Råoljan används till såp- och tvålframställning. Den renade oljan används dessutom till matolja och margarin. Vid en andra pressning får man en industriolja, som används till såpa, kosmetika, stearinljus eller som smörjolja. Av pressresterna framställs kraftfoder (bomullsfrökakor), men det är också ett industriellt råmaterial, som används till tvättpulver, konstläder, insolationsmaterial, tjärpapp, kitt, glycerin m.m.
 |
|
|
| Indisk respektive västindisk bomull. Bergianska trädgården, Stockholm |
| |
Texasbomull. Blomma.
Uppsprucken resp. oöppnad kapsel
Funchals Botaniska Trädgård
Bomullsfält i Tennessee, USA
Samma fält efter maskinskörd.
Notera ännu oöppnade mogna kapslar
och oplockade tussar.
Foton: Ione Smith
Råbomull. Etiopien.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Apbrödträd, baobab
Adansonia digitata
Fördes tidigare till familjen Bombacaceae
Släktet namngivet efter den franske naturforskaren Michel Adanson (1727–1806), som utforskade Senegambia under åren 1749–1753. Den engelska upplagan av hans reseskildring A Voyage to Senegal, the Isle of Goree, and the River Gambia (1759) lär ha bidragit starkt till motståndet mot slaveriet inom det brittiska samväldet och att det så småningom förbjöds år 1833.
En: Baobab, monkey-bread tree (även upside-down tree, dead-rat tree, cream of tartar tree)
No: Baobabtre, Da: Baobab-træ, Ty: Afrikanischer Affenbrotbaum, Fr: Baobab africain
Ursprung & förekomst
Savannträd i tropiska Afrika. Förekommer även i Yemen, Oman och i torra delar av Indien.
Flera närstående arter finns på Madagaskar och en art i Australien.
Beskrivning & användning
Lövfällande träd med en mycket omfångsrik stam, som kan bli över 20 meter i omkrets. Grenarna är snabbt avsmalnande, vilket får gamla träd att under torrtiden se ut som om de har rötterna i vädret (därav det ibland använda namnet ’upside-down tree’). Har stora vita blommor, som hänger på långa skaft och pollineras av fladdermöss.
Frukten är en hård, filthårig kapsel, oval eller spolformad och 15–25 cm lång. Den innehåller ett stort antal hårda kärnor omgivna av ett vitaktigt torrt fruktkött. Frukterna äts gärna av apor, därav namnet. Fruktköttet, som är rikt på C-vitamin, citron- och vinsyra, är ätligt och av det görs en uppfriskande syrlig dryck. Kärnorna kan malas och formas till kakor, som används i soppor eller som kaffeersättning. Fruktköttet har även använts som jästsubstitut vid brödbak.
 |
|
| |
|
Vänster: Frukt hängande på sitt långa skaft. Gambia
Mitten: På marknad i Tanzania.
Höger: Apbrödmjöl på snabbköp i Sverige. Mycket dyrt!
|
| |
Apbrödträd i Tarangire, Tanzania
Bestånd av unga träd. Gambia
Frukt inköpt på marknad i Arusha.
Tanzania
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Kapok, bomullsträd
Ceiba pentandra
Fördes tidigare till familjen Bombacaceae
En: Kapok, silk-cotton tree
No: Silketre, bomullstre, Da: Silkebomuldstræ, Ty: Kapokbaum, Wollbaum, Fr: Fromager, kapokier
Ursprung & förekomst
Kommer från Syd- och Mellanamerika och möjligen även tropiska Västafrika. Växer numera runt tropikerna, odlad eller förvildad. Mer systematisk odling har kommit igång först ganska nyligen och förekommer mest i Sydostasien. (Möjligen kan det odlade kapokträdet vara en hybrid.)
Beskrivning & användning
Ett mycket stort träd. Hos unga träd är stammen täckt av vassa, konformade tornar. Gamla träd har ofta kraftiga plankrötter. De vita blommorna pollineras av fladdermöss.
Den hängande frukten är en ca 15 cm lång kapsel innehållande 100-talet runda, svarta frön omgivna av silkesmjuka, gulvita hår. Dessa fibrer är inte fröhår, utan växer ut från kapselns innervägg och lossnar när frukten mognar. Fibrerna (som kallas kapok eller glansull) är 10–15 mm långa, täckta av ett vaxlager, vilket gör dem glänsande och vattenavstötande. De är lite för korta att spinna (även om det kan förekomma lokalt), men används som isolering och att fylla kuddar, madrasser, teddybjörnar och flytvästar. Numera har kapok till stor del ersatts av syntetiskt material.
Ur fröna kan man pressa en olja med egenskaper liknande bomullsfröolja och som lokalt används till tvål.
Det finns flera närbesläktade arter, såsom Bombax malabaricum i Sydostasien och B. emarginatum på Kuba, vars fibrer ibland används även om de inte är av samma kvalité.
Chorisia, rödblommande kapokträd
Ceiba speciosa (förr Chorisia speciosa)
En: Silk floss tree, Ty: Florettseidenbaum
Från Sydamerika. Odlas främst som prydnadsträd, men lokalt används fibrerna på samma sätt som vanlig kapok.
 |
|
|
Uppsprickande frukter och kringflygande frö med omgivande fibrer.
Ceiba speciosa, Madeira |
| |
Stort kapokträd. Gambia
Torkad kapokkapsel från
Botanischer Garten, Berlin
Nedan: Detalj av den uppbrutna kapseln
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Durian, stinkfrukt
Durio zibethanus
Fördes tidigare till familjen Bombacaceae
Kallas även durio eller durion
En: Durian
No: Durian, Da: Durian, Ty: Durian, Fr: Durian, durion
Thai: Tu-rian
Ursprung & förekomst
Sydostasien. Odlas ibland i andra tropiska områden.
Beskrivning & användning
Upp till 30 m högt träd. Bladen har glänsande undersida klädd med sköldformiga, brons- eller mässingsfärgade hår, vilket gör trädet lätt att känna igen.
Frukten är en illaluktande delikatess, som ibland karaktäriserats som ”Sydostasiens surströmmning”. Den är rund eller oval, 20–35 cm lång med ett hårt skal klädd med kraftiga vassa taggar. Den kan väga 3–4 kg och pga vikten och taggarna är den ganska besvärlig att hantera. Innandömet är uppdelad i 4–5 segment, var och en med en avlång kärna omgivet av mjukt, gräddfärgat fruktkött. Fruktköttet avger en stark obehaglig stank, som liknats vid gammal ost, ruttna ägg eller avlopp, men smaken är utsökt och durio betraktas som en av Sydostasien verkliga delikatesser. På grund av den starka doften krävs dock en viss tillvänjning.
Man äter fruktköttet som det är, men det kan också användas som smaksättare i glass, konfektyrer m.m. Även kärnorna kan ätas grillade eller stekta. Eftersom den är mycket eftertraktad är det en dyr frukt även i odlarländerna. Den förekommer sällan i världshandeln, dels pga doften, dels på grund av den korta hållbarheten, men den kan ibland dyka upp i butiker eller saluhallar här hemma.
Duriosläktet omfattar ett 30-tal arter i södra Asien. Det är bara en som är av verklig betydelse som kulturväxt, men andra kan odlas lokalt eller kan skörd ske från vilda träd. Ett exempel är röd durio (D. graveolens), på Sumatra & Borneo, som har en behaglig smak och dessutom fördelen att sakna lukt. I Malaysia växer sköldpaddsdurio (D. testudiarium), som sällan äts av människor, men eftersom frukterna sitter längst ner på stammen påstås att de äts av sköldpaddor.
 |
|
|
| Fruktköttet säljs väl inplastat för att inte sprida den obehagliga doften. Hongkong |
| |
Durian på marknad i Hongkong.
Kambodja. Foto: Pia Eriksson
Djupfryst durian i Oriental Supermarket.
Stockholm
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Kolanöt
Cola nitida, C. acuminata m.fl.
Fördes tidigare till familjen Sterculeaceae
En: Kola nut
No: Norska, Da: Kolanød, Ty: Kolanuss, Fr: Noix de kola
Ursprung & förekomst
Kommer från tropiska Västafrika. Odlas främst i Västafrika, men även i bl.a. Java, Jamaica och Brasilien.
Beskrivning & användning
Kolanötsträden är medelstora regnskogsträd på 10–12 m, uppemot 20 m. De små gula blommorna sitter i knippen, vilkas skaft utgår direkt från stammen, s.k. kauliflori. Fruktkapslarna 10–15 cm långa och innehåller 6–10 valnötstora, röda eller vita frön. Fröna, de s.k. ”kolanötterna”, innehåller koffein och teobromin och tuggas som njutningsmedel, framför allt i Västafrika. Smaken är inledningsvis bitter, men under tuggningen förvandlas stärkelsen till socker. De tuggas också för sin hunger- och törstdämpande verkan och för sin förmodad potensstimulerande effekt. Man brukar säga att kolanötter är för muslimerna i Västafrika vad betel är för hinduerna i Asien. Användes förr i karameller och bakverk. Kolaextrakt ingår i Coca-Cola och Pepsi och stora mängder exporteras till USA för detta ändamål från Västafrika och Jamaica.
| |
Bildtext
Bildtext
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Kakao
Theobroma cacao
Fördes tidigare till familjen Sterculeaceae
En: Cocoa (trädet: cacao tree, cocoa tree)
No: Kakao, Da: Kakao, Ty: Kakao, Fr: Cacao (trädet: cacaotier, cacaoyer)
Ursprung & förekomst
En mycket gammal kulturväxt som troligen kommer från Amazon- och Orinocoflodernas källområden. Kakaon spelade en viktig roll i förcolumbiska kulturer såsom inka, maya och azteker och fungerade hos aztekerna som handelsmynt. Kom till Europa med Columbus, men vann ingen större spridning förrän man på 1600-talet lärt sig tillsätta socker. Då ökade konsumtionen och plantager anlades i Mellan- och Sydamerika, södra Asien och, på 1800-talet, i Västafrika. Odlas i tropikerna runt jorden.
Beskrivning & användning
Ett bredkronigt regnskogsträd, som kan bli uppåt 15 meter högt, men som i odling hålls betydligt lägre. De små rödgula blommorna sitter direkt på stam och större grenar (kauliflori). Frukten är ett 15–20 cm långt gurkliknande, femrummigt bär, som vid mognad blir rödbrun (kan variera från gulgrön till lila). Innanför det tunna skalet finner man rader med sammanlagt 30–75 mandelstora frön, de s.k. kakaobönorna, inbäddade i ett vitt eller rosafärgat fruktkött. Fruktköttet äts av bl.a. apor, men för chokoladtillverkning används fröna.
Framställningen av kakao och choklad är en omständig procedur. Efter skörd avlägsnas fröna/kakaobönorna, som får jäsa i några dygn för att avlägsna bitterämnen. De rostas (vanligen i importlandet), varefter fröskalet krossas och innehållet mals till kakaomassa. Ur kakaomassan pressas kakaofett och återstoden pulveriseras till kakaopulver. Bitchoklad tillverkas av kakaomassa och kakaofett blandat med bl.a. socker och kryddor (t.ex. vanilj). I mjölkchoklad ingår även mjök eller mjölkpulver. Kakao innehåller en låg halt av teobromin, vars kemiska struktur liknar koffeinets men som saknar koffeinets stimulerande effekt.
Aztekerna drack kakaon blandad med vanilj, spansk peppar, majsmjöl och honung. Drycken var för bitter för europeisk smak och den blev populär först när man lärt sig tillsätta socker. I Europa bereddes drycken på den tiden av chokladkakor i vilka allt kakaosmör fanns kvar. I den färdiga drycken flöt kakaofettet upp till ytan och måste vispas ner med en ”propeller” med ett skaft som roterades mellan händerna. Först år 1828 framställdes det fettfria kakaopulvret i Nederländerna. Detta och andra uppfinningar medförde att chokladtillverkning under 1800-talet utveckades från sockerbagarens hantverk till avancerad processindustri.
 |
|
|
Torkade frukter och frön, de s.k. kakaobönorna, utställda i
chokladbutik i Malmö. (Se cacaofoni.se >>)
|
 |
|
Chokladvispar, s.k. ’molinillos’, från Sydamerika.
Roteras mellan handflatorna.
Utställda hos Cacaofoni, Malmö
|
 |
|
Vit choklad och mjölkchoklad. Vit
choklad görs av kakaofett utan kakao-
massa. Oftast smaksatt med vanilj. |
Kupuasu
Theobroma grandiflorum
En: Cupuaçu
Ty: Cupuaçu, Grossblütiger Kakao, Fr: Cupuaçu
Ett närbesläktat träd från Amazonas. Odlas i flera sydamerikanska länder. Frukten är ellipsoidformad, ca 25 cm lång och väger upp till 1,5 kg. Fruktköttet är vitt med syrlig smak och används till bl.a. juice, sylt, glass, chokoladliknande ’cupuaite’ och likör.
I tropiska Amerika finns 15–20 Theobroma-arter, varav fyra (inkl. T. grandiflorum) med ätliga frukter.
| |
Blommor och frukt växer direkt på
stammen och grövre grenar. Sri Lanka
Blommor och unga frukter.
Nedan: Mognande frukter.
Botaniska trädgården, Lund
Färsk kakaofrukt. Sri Lanka
Kakaofrukter på marknad i Sri Lanka.
Foto: Pia Eriksson
Kakaobönor till salu i
Hötorgshallen, Stockholm.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Falsa
Grewia asiatica
Fördes tidigare till familjen Tiliaceae eller Sparrmanniaceae
En: Phalsa, falsa
No: Norska, Da: Danska, Ty: Tyska, Fr: Phalsa
Ursprung & förekomst
En mycket gammal kulturväxt från Himalayas sydsluttningar. Odlas i Asien i trakter med distinkta torr- och regnperioder.
Beskrivning & användning
Buske eller ett upp till 5 m högt träd. Frukten är en rund, ca 2 cm stor stenfrukt med 1–2 frön. Som mogen är den röd eller purpurröd med småknottrig yta med korta stjärnhår. Frukterna sitter i knippen och mognar några få i taget, så skörd måste ske dagligen under flera veckor. De äts färska eller pressas till juice.
| |
Bildtext
Bildtext
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Strandkastanj, pachira
Pachira aquatica
Har tidigare förts till fam. Bombacaceae, ännu tidigare till Sterculeaceae
En: Guinea chestnut, Malabar chestnut, provision tree
Ty: Wilder Kakaobaum, Glückskastanie, Pachira
Fr: Châtainier de la Guyane, noisetier de Cayenne, cacaoyer-rivière, pachirier aquatique
Ursprung & förekomst
Vildväxande från södra Mexiko till norra delarna av Peru och Brasilien. Odlas i tropikerna i huvudsak som prydnadsträd. Förekommer även som rumsväxt.
Beskrivning & användning
Ett 15–20 m högt träd med fingrade blad. Som krukväxt säljs den ofta med sammanflätade stammar. Stora pråliga blommor med långa smala kronblad och en borste av långa rödaktiga ståndare. Frukten är en upp till 30 cm lång kapsel, som vid mognad blir vedartad och brunaktig. De 1–2 cm stora fröna kan ätas råa eller tillagade och sägs ha en jordnöts- eller kastanjeliknande smak. Kan också malas till mjöl för att användas till varma drycker eller till brödbak.
Som prydnadsväxt säljs ofta, under samma namn, den närstående Pachira glabra som inte blir lika stor, har mindre blommor och hälften så stora gröna frukter.
Anm: Ej närmare släkt med vare sig äkta kastanje (fam. Fagaceae >>)
eller hästkastanj (fam. Sapindaceae >>)
| |
Omogen frukt. Funchals botaniska
trädgård, Madeira
Strandkastanjer i blomsteraffär.
Sverige
|
|
<< Överst på sidan | Nästa sida: Vinruteväxter >>
Allmän info
|
Samtliga foto Etienne Edberg, om ej annat angivits
All photos Etienne Edberg, unless otherwise stated
|
|
Denna sida har producerats av Etienne Edberg NATURINFO & FOTO AB
Copyright © Etienne Edberg
info(at)ee-naturinfo(punkt)se
|
Denna sida uppdaterades senast 2017-12-09
|
