Fam. Sapindaceae, kinesträdsväxter

vari numera ingår den tidigare familjen
Hippocastanacaeae, hästkastanjeväxter

 

<<— | Longan & kattöga | Litchi | Aki | Rambutan | Pulasan | Hästkastanj | Guarana | —>>

 

 
GÅ TILL
Startsidan >>

Inledning >>
Facit >>

Frukttyper >>
Fruktnamn >>
 

Fruktlista >>
Register >>
Galleri >>

Boktips >>
Webbtips >>


Naturinfo & Foto AB
Etienne Edberg
 
Detta är en preliminär provsida,
som uppdateras efterhand




Longan
Dimocarpus longan ssp. longan (Euphoria longan)

En: Longan, dragon’s eye
No: Longan, Da: Longan, Ty: Longan, Fr: Longane, oeil de dragon
Thai: Lam-yai


Ursprung & förekomst

Namnet lär betyda ’draköga’ och kallas också så på flera språk.
     Odlingen har troligen sitt ursprung i området södra Kina–Myanmar (Burma). Den finns vildväxande (ställvis förvildad?) från Indien & Sri Lanka till södra Kina, Taiwan och Sundaöarna. Odlas i sydöstra Asien i områden med monsunklimat (d.v.s. med en påtaglig torrperiod) från södra Indien och Sri Lanka till Indokina och, i mer begränsad utsträckning, den indomalajiska övärlden. (I områden med helårsregn finner man istället kattöga, se nedan.) Viktigaste producentland är Thailand, varifrån den exporteras i konserverad form. Det är Thailands ekonomiskt viktigaste exportfrukt. Försöksodlingar förekommer i bl.a. Australien, Florida och Israel.


Beskrivning & användning

Longanträdet kan bli upp till 30 m högt, men blir vanligen omkring 10 m. Gamla träd kan utveckla höga plankrötter. De runda brunaktiga frukterna är ca 2,5 cm i diameter. Skalet, som är i början läderartat, men blir sedan hårdare. Fruktköttet, egentligen fröhyllet, är halvgenomskinligt, saftigt och aromatiskt och omger ett brunt runt frö. Äts vanligen färsk eller konserverad.



Kattöga, Dimocarpus longan ssp. malesianus
     En: Cat’s eye
En med longan besläktad underart, som växer i Sydostasien i områden med regnskogsklimat (helårsregn). Förekommer i Malaysia, Indonesien och Filippinerna som byträd, men odlas ej (eller sällan) kommersiellt. Frukterna liknar longan, men skalet är vanligen knottrigt eller vårtigt. På Borneo och Filippinerna finns en form som liknar en sjöborre med centimeterlånga taggar. Eftersom de är nära släkt och ofta snarlika är det vanligt att kattöga betraktas som ett annat namn på longan.
 
Longan. Kambodja / Vietnam (?)
Foto: Pia Eriksson


Longan på marknad i Hongkong


Longan på burk finns i en del
specialbutiker. Import från Thailand.

<< Överst på sidan

Litchi
Litchi chinensis (Nephelium litchi sinensis)

En: Lychee
No: Litchi, lychee, laichi, Da: Litchi
Ty: Litschi, Chinesische Haselnuss, Litschipflaume, Liebesfrucht, Fr: Litchi, Letchi
Thai: Lin-chee


Ursprung & förekomst

En urgammal kulturväxt som i Kina odlats i minst 4000 år. Osäker härstamning, men kommer troligen från norra delen av Indokina, där den finns vildväxande, och södra Kina. Den spreds tidigt till Indien och de Indomalajiska öarna. Odlas idag runt jorden i tropiska högländer och till de största exportörerna hör Thailand, Sydafrika och USA.


Beskrivning & användning

Var och en som varit på en kinesrestaurang har sett litchi på matsedeln. I Kina var det en gång en förnäm frukt förbehållen de kejserliga och förbjuden för vanligt folk. Den kommer från ett litet träd, upp till ca 10 m högt, med vacker, tät krona. Frukten är jordgubbsröd, rund eller äggformad, ca 3 cm i diameter, med skal knottrigt av milimeterhöga koniska utskott. Skalet tämligen tunnt och i början segt, men om frukten förvaras en tid blir det bräckligare. Fruktköttet utgörs av ett halvgenomskinligt gelé- eller broskartat fröhylle runt en oval, brun kärna. Vana litchiätare öppnar frukten genom ett lätt bett genom skalet och trycker sedan ut innehållet.
     Litchi äts färsk, men utanför odlingsländerna förekommer den främst konserverade i sockerlag eller i form av soltorkade frukter (med skal och allt), som ser ut som russin och smakar som dadlar.
     I delar av Indien och Vietnam har en tidigare oförklarlig och oftast dödlig sjukdom hos barn visat sig bero på konsumtion av litchi. Sjukdomen uppträder i fattiga familjer under maj–juni, d.v.s. under skördessäsongen, och drabbar endast undernärda barn som äter litchi på fastande mage.
 
Ovan: På marknad i Hongkong
Nedan: Inköpt på snabbköp i Sverige



Konserverad litchi i sockerlag.

<< Överst på sidan

Aki, ackee
Blighia sapida

En: Ackee, achee, akee apple
No: –, Da: –, Ty: Akee, Akipflaume Fr: Akée, aki


Ursprung & förekomst

Kommer från tropiska Västafrika, där den växer naturligt i torra skogar och ofta planteras för sina frukter och som skuggträd. Kom till Jamaica, troligen med slavhandeln, under senare delen av 1700-talet och blev snart ett betydelsefullt födoämne för slavarna. Spreds vidare till Haiti, Kuba, Barbados och andra delar av Västindien, så småningom även till Florida.
     Odlas idag framför allt på Jamaica, där den ingår i många maträtter (såsom nationalrätten aki med salt fisk) och varifrån det sker viss export av såväl färska frukter som konserver. Odlas även i andra delar av Karibien och i Västafrika, men den är i det närmaste okänd i andra delar delar av världen.
     Namngiven efter sjöofficeren William Bligh, som år 1793 tog med sig några frukter från Jamaica till Royal Kew Gardens i London och därmed gjorde den känd för vetenskapen. (Bligh brukar annars mest förknippas med det berömda myteriet på Bounty år 1789, se brödfrukt >>.)


Beskrivning & användning

Medelstort träd, upp till ca 10 m högt, med parbladiga blad och små grönaktiga blommor. Frukten är en decimeterlång hängande röd (ibland gul) läderartad kapsel. Vid mognad spricker den upp i tre lober, var och en med en svart kärna försedd med en gulaktig arillus (fröhylle), som utgör det ätbara fruktköttet. Plockas mogen och fruktköttet rensas och kokas innan det används. Ingår i en mängd olika maträtter i Västindien, framför allt på Jamaica. Torkade frön och andra oätliga delar av frukten, liksom även bark och blad, har viss medicinsk användning.
     Den omogna frukten är mycket giftig och orsakar vad som brukar kallas Jamaican vomiting sickness. Dödsfall, främst bland barn, förekommer. (År 2001 kunde man läsa i DN om att ett 50-tal människor på Haiti dött under en tvåmånadersperiod av att äta omogen Aki.)
 
Bildtext


Bildtext

<< Överst på sidan

Rambutan
Nephelium lappaceum

En: Rambutan, hairy litchy
No: Rambutan, Da: Rambutan, Ty: Rambutan, Fr: Ramboutan, litchi chevelu
Thai: Ngaw


Ursprung & förekomst

Växer vild i Thailand, Malaysia, Indonesien och Filippinerna. Finns ställvis förvildad i andra tropiska områden. Trivs bäst i låglandsregnskogar utan utpräglad torrperiod. Odlas överallt i Sydostasien, både som byträd och kommersiellt. Till Europa importeras den främst från Thailand. Den fördes tidigt till Zanzibar av arabiska handelsmän och odlas sparsamt i Mellan- och norra Sydamerika, Västindiska öarna och numera också Australien.


Beskrivning & användning

I odling är det ett litet träd på ca 10 m, men det kan bli 25 m högt.
     Frukten är oval, 4–8 cm lång, och täckt av långa, mjuka utskott som får den att likna en stor kardborre. (Den kallas ibland ’hårig litchi’.) Den är vanligen röd, men det finns också gula varianter. Fruktköttet är vitt, geléartat och halvgenomskinligt och omger en ganska stor kärna. Nyplockade frukter kan tryckas öppna med fingrarna, men får de ligga behövs en kniv. De äts vanligen färska, men förekommer också konserverade i sockerlag. Fröna är oätliga råa, och sägs vara giftiga, men de äts kokta.
     Finns tidvis att köpa i Sverige, men de är sällan helt färska och kan se lite missfärgade och vissna ut. De är dock fullt ätliga, men svåröppnade.


Redan efter 2–3 dagar ser rambutan
inte längre så attraktiv ut.


I Sydöstasiens regnskogar finns ett drygt tjugotal Nephilium-arter, om det exakta antalet tvista de lärde, och alla har frukter med olika sorters utskott. Ett exempel är pulasan, se nedan.
 
Rambutan. Kambodja. Foto: Pia Eriksson


Import från Vietnam

<< Överst på sidan

Pulasan
Nephelium ramoutan-ake

En: Pulasan, poolasan


Beskrivning

Finns vildväxande från nordöstra Indien till Indonesien och Filippinerna, men i delar av den Indonesiska övärlden är den troligen förvildad. Har odlats under lång tid i regnrika lågländer, men i ganska liten omfattning. Utanför SO Asien odlas den endast i Costa Rica. Frukten är röd, ofta så mörkt röd att den ser svart ut. Påminner något om rambutan, men skalet är täckt av fasta, ej mjuka, utskott (liknar en liten bolltistel). Äts färsk eller syltas.
 
Bildtext

<< Överst på sidan

Hästkastanj
Aesculus hippocastanum

Fördes tidigare till fam. Hippocastanaceae
Skall ej förväxlas med äkta kastanje >>
En: Horse-chestnut
No: Hestekastanje, Da: Almindelig hestekastanje, Ty: Gewöhnliche oder Weiße Rosskastanie
Fr: Marronier commun, marronier d’Inde, marronier blanc, marronnier faux-châtaignier, châtaignier des chevaux


Beskrivning

Hör hemma i sydöstra Europa och finns vildväxande i blandskogar på Balkan. Har planterats, främst som prydnadsträd, i resten av Europa och i andra delar av världen med tempererat klimat. Frukten är en glestaggig kapsel, som innehåller ett stort frö, som är förvillande lik den äkta kastanjens frö. Men den är oätlig och för männskan något giftig. Det förekommer olycksfall då och då när småbarn äter dem. De är däremot ätliga för hästar och åsnor, därav namnet.
 
Omogen frukt. Alléträd, Malmö


Kärnorna liknar den äkta kastanjens
frukter, men är oätliga för människan.

<< Överst på sidan

Guarana
Paullinia cupana

En: Guarana, guaraná
No: Guarana, Da: Guarana, Ty: Guaraná, Fr: Guarana


Beskrivning

En klätterväxt från tropiska Sydamerika. Frukten är en orangeröd nästan rund kapsel, ca 3 cm i diameter med längsgående fåror. Den innehåller 1–3 svarta frön, var och en till större delen omgiven av ett vitt fröhölje (arillus). Eftersom fröet inte helt täcks av fröhöljet liknar det ett öga, vilket bidragit till en del mytbildning hos några ursprungsfolk.
     Fröna skalas, tvättas, rostas och krossas till ett fint pulver. Pulvret blandas med vatten till en deg och formas till cylindrar (guaranabröd), som torkas i solen eller över öppen eld. Har länge använts av ursprungsbefolkningen på liknande sätt som kakao; att blanda i mat, till drycker och till traditionella mediciner. Mest känd användning är som en sorts örtte, genom att cylindrarna rivs i hett vatten med socker. P.g.a. sin stimulerande effekt användes den i tider av nöd för att döva hungerkänslor.
     Guarana innehåller höga halter av koffein, därav den stimulerande effekten, och används idag i läskedrycker (såsom den brasilianska ’Guaraná Antarctica’), till örtte och i diverse hälsoprodukter och energidrycker.


 
Bildtext

<< Överst på sidan  |  Nästa sida: Kornellväxter >>


Allmän info


Samtliga foto Etienne Edberg, om ej annat angivits
All photos Etienne Edberg, unless otherwise stated


Denna sida har producerats av Etienne Edberg NATURINFO & FOTO AB
Copyright © Etienne Edberg
info(at)ee-naturinfo(punkt)se
Denna sida uppdaterades senast 2016-09-15