|
|
|
Detta är en preliminär provsida,
som uppdateras efterhand
|
|
Yuzu
Citrus x junos (C. cavaleriei x reticulata)
En: Yuzu
Ty: Yuzu, Fr: Yuzu
Ursprung & förekomst
En korsning mellan småcitrus och C. cavaleriei (en: Ichang papeda, se nedan). Den uppkom troligen i Tibet eller centrala Kina, där den lär finnas vildäxande (i så fall förvildad). Har odIats i Kina i minst 2 000 år. Infördes tidigt till Korea och Japan (troligen på 600-talet) och det är i dessa länder den idag odlas mest. Förekommer i begränsad omfattning på annat håll, bl.a. i Kalifornien, dit den först infördes på 1880-talet av några entusiaster och sedan åter på 1990-talet när efterfrågan började stiga.
Beskrivning & användning
En buske eller litet träd, vanligen 2–7 meter högt. Har oftast ca 3 cm långa tornar. Frukten kan variera i storlek, men vanligen ungefär som en tennisboll. Den liknar en liten grapefrukt och är gul till orangegul vid mognad, rund eller något tillplattad och med ett ojämt och ibland lite knöligt skal. Påtagligt aromatisk doft och smaken är syrlig och beskrivs som mellanting mellan grapefrukt och mandarin.
Äts sällan som den är, men används som smaksättning på samma sätt som citron och lime. I det japanska köket ingår den i vissa såser, kan blandas med honung till smaksättning av ’yuzu te’ och diverse drinkar, och av den kan framställas marmelad, alkoholhaltiga drycker och yuzuvinäger. Även skalet används, rivet eller strimmlat, som smaksättning eller garnering, eller till framställning av väldoftande olja.
I Japan finns en sed att vid vintersolståndet bada med yuzufrukter, hela eller delade, i badvattnet.
Ovanligt köldtålig för att vara en citrus och kan växa i områden med vintertemperaturer ner mot 8–10 minusgrader och har däför fått viss användning som ympunderlag för andra Citrus-arter.
Ichang papeda
Citrus cavaleriei (C. ichangensis)
Saknar svenskt namn. En städsegrön buske på 3–5 meter och näst citrontörne den köldhärdigaste av citrusfrukterna. Förekommer i västra och sydvästra Kina och är namngiven efter staden Yichang (Ichang, Itschang). Frukten är liten, ca 5 cm i diameter. Kan vara helt rund, något tillplattad eller något avlång och blir gul eller orange vid mognad. Har tjockt skal, obetydligt med fruktkött och stora kärnor (ca 15 mm långa). Mycket sur, så det äts inte gärna, men kan användas som ersättning för citron eller lime. Odlas ibland för frukten eller som prydnad.
| |
Bildtext
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Citrontörne
Citrus trifoliata (Poncirus trifoliata)
En: Trifoliate orange, Chinese bitter orange
Da: Dværgcitron, bitterorange, Ty: Dreiblättige Orange, Bitterorange, Bitterorangezitrone
Fr: Citronier épineux
Kommer från norra och centrala Kina. Har odlats som prydnadsväxt i Kina sedan lång tid tillbaka. Buske eller litet träd med 3–4 cm långa tornar och tredelade blad. Frukten är gul vid mognad, rund, finluden och 3–4 cm i diameter. Den är för bitter att ätas färsk, men används till marmelad eller som krydda. Odlas idag i flera länder, mest, som i gamla Kina, som prydnad eller som häckväxt. Eftersom den är frosttålig används den också som ympunderlag och till att korsa med andra citrusarter för att få fram härdigare sorter.
| |
Citrontörne.
Botaniska trädgården i Lund
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Fingerlime
Citrus australasica (Microcitrus australasica)
En: Australian finger lime
Ty: Australische Fingerlimette, Finger Lime, Kaviar-Limetten
Fr: Citron caviar
Ursprung & förekomst
Kommer från östra Australien, där den växer i subtropiska skogar. Frukterna användes redan av de första kolonisatörerna (och tidigare givetvis av urbefolkningen) och träden sparades när man röjde ny mark, men först på 1990-talet har den börjat bli av större kommersiell betydelse. Odlas i Australien, samt mest i experimentellt syfte i bl.a. USA.
Beskrivning & användning
Det är en taggig buske eller litet träd med små blad (1–6 cm). Frukterna är spolformade, 2–3 cm tjocka och 4–10 cm långa; som små korvar med citrusskal. Färgen på den mogna frukten kan vara grön, gul, röd, orange, brunaktig, lila eller nästan svart, vilket torde vara en av de mest varierande färgskalor hos någon frukt. Den har tunnt skal och är klyftad på längden. När man skär upp frukten faller fruktköttet isär i några millimeter stora saftiga kulor, som liknats vid kaviar. Färgen på denna ”limekaviar” kan variera från blekt gulgrön till olika gröna och röda nyanser, ej nödvändigtvis samma som skalfärgen.
Kan ätas färsk, till exempel genom att dela den på mitten och klämma och suga ut innehållet som ur en tub. Men den är ganska syrlig och gör sig bäst som garnering och smaksättare i sallader, till fisk och skaldjur m.m. Kan också användas till juice och marmelad. Trädet används också som ympunderlag och det experimenteras med att korsa den med andra citrusfrukter.
 |
|
 |
| Fingerlime i Bergianska trädgården, Stockholm. |
 |
|
 |
| Inköpta på snabbköp i Sverige. Mycket dyra. Import från USA.. |
| |
Flera färgvarianter av fingerlime.
 |
Det kaviarliknande
fruktköttet.
Dessa olika sorter
kallas:
Rainforest Ruby 1
Rainforest Garnet 1
Rainforest Jade 1
Rainforest Pearl
Rainforest Diamond
Rainforest Jade 2
Rainforest Topaz
|
Foton med tillstånd av wildfingerlime.com
Se Hemsidan >> eller
Produktsidan >>
Delikatessavdelningen KaDeWe, Berlin
Import från USA (Kilopris: EUR 69:–)
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Bel, indisk marmeladfrukt
Aegle marmelos
En: Bael, Bengal quince
Ty: Bengalische Quitte, Fr: Bael
Thai: Matoom
Ursprung & förekomst
Växer i torra skogar från Nepal och Indien till Burma (Myanmar), varifrån den spritt sig till Thailand, Kambodja och Vietnam. Odlas i större delen av Indien, Sri Lanka, Bortre Indien, Ostindiska öarna och Filippinerna, därtill bl.a. Fiji och Kuba. Betraktas som ett heligt träd av hinduer och planeteras därför ofta i anslutning till tempel.
Beskrivning & användning
Ett litet lövfällande tornigt träd med väldoftande blommor. Frukterna är runda eller något päronformade, grå eller gulaktiga med hårt skal, ganska små på vilda träd, men upp till 12–13 cm i diameter eller större på odlade. Kletigt blekt gulrött fruktkött med många håriga kärnor.
Frukten har många användningsområden. Fruktköttet kan ätas färskt, vanligen direkt ur skalet med sked. Det kan användas till saft, sorbet eller marmelad, men också som ersättning för tvål och tvättmedel. På marknader i bl.a. Indien och Thailand säljs soltorkade belskivor av vilka man gör te. Av det hårda skalet (som måste öppnas med hammare eller machete) kan tillverkas pillerburkar, snusdosor och liknande. Skalet från omogna frukter används till att garva skinn och framställa ett gult färgämne till textilindustrin. Fruktköttet kan blandas med kalkbruk som bindnings- och vattenavstötande medel. Men mest av allt är bel känd som medicinalväxt och påstås vara effektiv mot dysenteri, kolera och diverse andra åkommor.
| |
Bildtext
Bildtext
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Vit sapote
Casimiroa edulis
En: Casimiroa, white sapote
No: Norska, Da: Hvid sapote, Ty: Weisse Sapote, Fr: Sapote blanche, pomme mexicain
Ursprung & förekomst
Ej närmare släkt med vare sig svart sapote (fam. Ebenaceae) eller mameysapote (fam. Sapotaceae). Alla tre var kända av aztekerna och ’sapote’ är en lätt förvrängning av ett aztekiskt ord för frukt.
Kommer från Mexikos och Mellanamerikas högländer, där den har en long odlingshistoria. Idag odlas den, förutom i ursprungsområdet, i delar av USA (Kalifornien & Florida), Sydamerika, Afrika (bl.a. Libyen, Etiopien, Zimbabwe och Sydafrika), Sydostasien, Kina, Nya Zealand och Australien.
Beskrivning & användning
Ett ständigt grönt träd, som i Centralamerika ofta planteras som skuggträd i kaffeplantager. Äppellika upp till 9 cm stora frukter med tunt, gult eller grönt skal och mjukt, blekgult krämigt fruktkött med söt päronsmak. Det finns många sorter och frukterna kan variera i storlek och smak. Den är inte hållbar och exporteras därför ej.
| |
Blomställning av vit sapote.
Funchals botaniska trädgård, Madeira
Bildtext
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Wampi
Clausena lansium
En: Wampee
Ty: Wampi, Fr: Wampi, vampi
Ett litet sydkinesiskt träd med knappt 3 cm långa ovala druvlika frukter med gult eller brunt skal och ljust fruktkött. Odlas för frukterna i tropiska och subtropiskla delar av sydösta Asien, och i någon mån även i Indien, Sri Lanka, Queensland, Hawaii och Florida. Frukterna kan ätas färska eller kokas till marmelad. Används ibland som ympunderlag för citrus-arter.
| |
Bildtext
Bildtext
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Elefantäpple
Limonia acidissima (Feronia limonia, F. elephantum)
Angående släktnamnet Limonia se rutan längre ner.
En: Wood apple, elephant-apple, monkey fruit, curd fruit
Ty: Indischer Holzapfle, Elefantenapfel, Fr: ”Fruit de limonia”
Ursprung & förekomst
Kommer från Indien och Sri Lanka. Odlad och ställvis förvildad i flera länder i Syd- och Sydöstasien.
Beskrivning & användning
Förväxlas ibland med bel (se ovan). Litet spretigt träd. Kådan liknar gummi arabicum (äkta sådan kommer från Acacia senegal) och används på samma sätt. Frukterna har trähårt skal, syrligt fruktkött som kan ätas färskt eller användas till gelé, saft eller drycker. Det finns två former, en med större sötare frukter, en med mindre och syrligar frukter. Det uppges att elefanter äter frukterna; att de sväljer dem och att skalen kommer ut hela och tomma.
Angående elefantäppelsläktet
Namnet Limonia används även inom zoologin som ett släkt-
namn inom insektsfamiljen Limoniidae, småharkrankar.
Samma namn får inte användas för olika släkten inom samma
rike, helst inte för olika släkten överhuvudtaget. Men att ett
släktnamn, som i detta fall, förekommer inom både växt- och
djurriket är inte helt unikt; ett annat exempel är Prunella:
Prunella modularis = järnsparv
Prunella vulgaris = brunört
Andra exempel är släktnamnen Ficus, Morus (se familjen
Mullbärsväxter >>) och Cereus, se Pelarkaktus >>
Men två olika växtsläkten får definitivt inte ha samma namn.
Sker det ändå av misstag måste det bli en namnändring, se
exemplet Ebenus, familjen Ebenholtsväxter >>
|
| |
Elefantäpplen. Vietnam.
Foto: Pia Eriksson
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Sichuanpeppar
Kinesiskt pepparträd, Zanthoxylum bungeanum (Z. simulans, Z. piperitum)
Kan röra sig om flera arter. Namngivningen oklar.
En: Sichuan (Szechuan) pepper, Chinese pepper/coriander
No: Sichuanpepper, Da: Sechuanpeber (sichuanpeber)
Ty: Szechuanpfeffer, Anispfeffer, Chinesischer/Japanischer Pfeffer, Fr: Poivre du Sichuan, poivre chinois
Beskrivning
Tidigare har man skilt på japansk (Z. piperitum) och kinesisk (Z. simulans) peppar, men de anses numera höra till samma art.
En krydda, som består av fröhöljet eller fruktskalet från denna och närstående arter. Används framför allt i Kina, men även i angränsande länder. Ingår i den kända kinesiska femkryddsblandningen. (Ouml;vriga ingående kryddor är oftast stjärnanis, kanel, kryddnejlika och fänkål). Används industriellt, men ovanlig som hushållskrydda utanför Sydostasien. Ej stark, som vanligt peppar, utan lite mer sträv och syrlig smak. Sägs ha viss dövande effekt som bidrar till att mildra effekten av starkare kryddor.
| |
Sichuanpeppar inköpt på marknad
i Köpenhamn
|
|
<< Överst på sidan | Nästa sida: Mahognyväxter >>
|
Samtliga foto Etienne Edberg, om ej annat angivits
All photos Etienne Edberg, unless otherwise stated
|
|
Denna sida har producerats av Etienne Edberg NATURINFO & FOTO AB
Copyright © Etienne Edberg
info(at)ee-naturinfo(punkt)se
|
Denna sida uppdaterades senast 2019-11-29
|
