|
|
|
Detta är en preliminär provsida,
som uppdateras efterhand
|
|
Zedrak, paternosterträd
Melia azedarach
Kallas även ’persisk syren’ och ’indiskt pärlträd’.
En: Persian lilac, bead tree, chinaberry tree, Ceylon cedar, pride of India, m.fl namn
No: Paternostertre, Da: Paternostertræ
Ty: Zedrachbaum, Persischer Flieder, Paternosterbaum, Chinesischer Holunder
Fr: Lilas de Perse, lilas des indes, arbre à chapelets
Ursprung & förekomst
Har sitt ursprung i Asien från Iran över södra Himalaya till Kina. Planteras som prydnads- och nyttoträd i tropiska och subtropiska länder, inte minst i Sydeuropa. I bland annat medelhavsområdet och delar av USA har den förvildats och naturaliserats; på sina håll en invasiv art och besvärligt ogräs.
Beskrivning & användning
Ett 5–15 meter högt lövfällande träd, i sällsynta fall upp till drygt 40 m, med sammansatta askliknande blad. Samlingar av små blekvioletta blommor med syrendoft, därav namnet ’persisk syren’. Förutom som prydnads- och skuggträd planteras zedrak för sitt virke, som påminner om och ibland förväxlas med teak. Används bl.a. till musikinstument.
Frukten är en centimeterstor stenfrukt, som blir gul vid mognad. Den kan sitta kvar ganska länge, ofta fram till nästa blomning, och skrumpnar så småningom. Giftig för människan, men äts och sprids av fåglar. Fröna användes förr som kulor till smycken och radband, därav namn som ’paternosterträd’, ’pärlträd’, ’bead tree’ och ’arbre à chapelets’, men numera har de till stor del ersatts av plastkulor. Olja ur fröna kan användas som bl.a. lampolja, smörj- och lösningsmedel. I Amerika används extrakt från blad och frukter till insektsmedel.
| |
Paternosterträdets frukter.
Samos, Grekland
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Langsat och duku
Lansium parasiticum (syn. L. domesticum)
En: Langsat and duku
Da: Langsat og duku, Ty: Lanzibaum, Fr: Langsat et duku
Ursprung & förekomst
Ett regnskogsträd från Sydostasiatien, troligen med urspung på Malackahalvön, men finns från Sri Lanka och södra Thailand över Malaysia till Indonesien och Filippinerna, såväl vildväxande (förvildad?) som i odling. Den odlas även i bl.a. Indien, Kina, Taiwan, Australien, Hawaii, Costa Rica, Surinam, Florida, Kuba, m.m., men mest i hemmaträdgårdar. Plantager förekommer främst i Thailand och Indonesien. Frukten är känslig för transport och har kort hållbarhet och ses därför sällan utanför odlingsområdena.
Beskrivning & användning
Ett medelstort träd upp till 30 meter högt, men vanligen ca 10 meter i odling. Motsatta (nästan) blad på smala skott vilket ger intryck av att den är parbladig (d.v.s. med stora sammansatta blad). Små blommor i klasar direkt på stam och större grenar. Frukterna är samlade i klasar på 10–40, de är runda eller ovala, flammigt halmgula vid mognad. Ett segt skal omger ett halvgenomskinligt fruktkött uppdelat i fem olikstora klyftor eller segment med var sin kärna (frö). Det finns kärnfria sorter (partenokarpi), vilket visar på långvarig odling, eftersom frön ju är en förutsättning för att arten skall överleva i naturen. Frukterna äts färska som snacks eller dessert.
Det finns många sorter uppdelade i några huvudgrupper, som man skiljer på lokalt i Sydostasien, men som den oinvigde lätt blandar ihop:
Langsat (Langsat-Gruppen)
Träd med upprätta grenar och smal krona. Frukterna är något ovala och upp till 4 cm långa. Det sega mm-tjocka skalet innehåller en kladdig mjölksaft. Saftigt vitaktigt fruktkött med sötsur smak. Några av klyftorna (vanligen ej alla) innehåller ett stort frö med bitter smak. Finns sorter med små eller inga frön. Vanligen lättskalade, i bästa fall kan fruktköttet tryckas ut.
Duku (Duku-Gruppen)
Träd med utstående grenar och rundad krona. Frukten är rund och något större än langsat, upp till ca 5 cm i diameter. Skalet är tjockare, ca 5 mm, och saknar mjölsaft. Anses lokalt som en av de godaste av frukter, näst efter durian >>.
Det finns sorter, som är intermediaära mellan de två föregående och kallas Duku-langsat (Duku-Langsat-Gruppen). Longkong eller dokong (Longkong-Gruppen) liknar de föregående, men har större och sötare frukter. Finns även en sort kallad kokosan (Lansium parasiticum var. aquea eller L. parasiticum ’Kokosan’), men det är oklart hur den är relaterad till de övriga.
| |
Langsat på marknad i Kambodja.
(I bakgrunden Longan >>)
Foto: Thomas Kassi
”Ast von Lansium domesticum mit einer Traube Dökös.”
Gren av L. d. med en dukuklase.
Ur Sehrwald: Das Obst der Tropen.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Sentul
Sandoricum koetjape
En: Santol, cottonfruit, ”wild mangosteen”
Ty: Santol, falsche Mangostane, Fr: Santol, faux mangoustan
Ursprung & förekomst
Härstammar från sydöstra Asiens regnskogsområden, troligen någonstans Malaysia–västra Indonesien. Spreds tidigt över tropiska Asien, där den odlas i de flesta länder och delvis förvildats. Odlas även i viss utsträckning i andra tropiska länder såsom norra Australien, Madagaskar, Ghana och Honduras, dels för frukten, dels som skuggträd.
Beskrivning & användning
Ett stort regnskogsträd med trefringrade blad och cm-stora väldoftande blommor, som hänger i 2–3 dm långa klasar. Frukten är rund, i storlek ungefär som en apelsin (5–8 cm), med tjockt skal med sammetslen yta. Den är gulflammig vid mognad, men det finns också röda sorter. Röda frukter kallas ofta kecapi, varav kommer det vetenskapliga artnamnet. Vitt, saftigt fruktkött uppdelat i 2–5 klyftor med en kärna i varje. Det finns även kärnlösa sorter. Uppbyggnaden påminner om mangostan >> och kallas därför ’falsk mangostan’ på flera språk.
Äts vanligen färsk, men kan också torkas eller kanderas. Används även som smaksättare (kokt eller okokt) i olika asiatiska rätter. Därtill nyttjas den till sylt, marmelad, chutney och konserver. Det är främst fruktköttet som används, men även skalet (åtminstone hos vissa sorter) är ätligt utom det tunna yttersta lagret.
| |
Bildtext
|
|
<< Överst på sidan | Nästa sida: Sumakväxter >>
Allmän info
|
Samtliga foto, om ej annat angivits, copyright © Etienne Edberg
All photos, unless otherwise stated, copyright © Etienne Edberg
|
|
Denna sida har producerats av Etienne Edberg NATURINFO & FOTO AB
Copyright © Etienne Edberg
info(at)ee-naturinfo(punkt)se
|
Denna sida uppdaterades senast 2018-09-03
|
