|
|
|
Detta är en preliminär provsida,
som uppdateras efterhand
|
Citrusfrukter
Ursprungligen kommer citrusfrukterna från Syd- och Sydöstasien, där odling förekommit under mycket lång tid, i vissa fall i 4 000 år eller mer, och någon enstaka från Australien.
Citrusfrukterna är mycket svåra att få grepp om eftersom det rör sig om flera arter som obehindrat kan korsas med varandra, även arter som ser ganska olika ut (och som tidigare fördes till olika släkten). Hybriderna är dessutom fullt fertila och kan korsas vidare. Flera korsningar har säkert uppstått spontant i naturen långt innan människan började blanda sig i leken. Även experter tvista om hur många arter det egentligen rör sig om. I många fall kan endast noggrann DNA-analys ge klart besked. Detta innebär förstås att såväl den svenska som den vetenskapliga namngivningen är synnerligen förvirrande.
Endast få ursprungsarter har legat till grund för flertalet i handeln förekommande citrusfrukter:
Pompelmus (Citrus maxima), småcitrus (”mandarin”, C. reticulata),
suckatcitron (C. medica), rund kumquat (C. japonica)
samt troligen papeda (C. hystrix)
Det pågår ett ständigt förädlingarbete och exempel på nya hybrider är limequat (lime x kumquat), tangero (tangerin x grapefrukt), orangequat (apelsin x kumquat), tangor (tangerin x apelsin) och citrange (citrontörne x apelsin).
|
Pomelo, grapefrukt & blodgrape, apelsin,
citron, clementin, oval kumquat och lime |
|
|
Storcitrus
Citrus x aurantium
Detta är ett samlingsnamn för korsningar mellan pompelmus och småcitrus (Citrus maxima x reticulata), inklusive återkorsningar med urspungsarterna. Hit hör bl.a. apelsin, pomerans, limett, grapefrukt, ugli och pomelo. Av de som odlats länge, t.ex. apelsin, finns en mängd olika sorter med olika egenskaper. En del korsningar har uppkommit spontant, i naturen eller i odlingar. Andra har åstadkommits avsiktligt av människan. Att få en detaljerad bild av hur alla storcitrusar förhåller sig till varandra kräver ingående DNA-studier; kanske av mindre intresse för den normala fruktkonsumenten, men det kan ge en fördjupad bild av fruktodlingens, och därmed också människans, tidiga historia.
Ungefärligt förhållande mellan
ovan nämnda storcitrusar:
Pompelmus x småcitrus (mandarin) > apelsin, pomerans
Återkorsning apelsin x pompelmus > grapefrukt
Återkorsning grapefrukt x pompelmus > limett, pomelo
Återkorsning grapefrukt x småcitrus > ugli
| |
 |  |
Ursprungsarterna: pompelmus och småcitrus
Några storcitrusar:
apelsin, pomerans, grapefrukt och ugli |
 |  |
 |  |
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Blodapelsin och ”vanlig” apelsin
Blodapelsin säljs numera ibland under namnet ’röd apelsin’, eftersom
en del handlare inbillar sig att ordet ’blod’ i namnet kan verka avskräckande.
Apelsin
Citrus x sinensis (Citrus x aurantium)
eller Citrus x aurantium Sinensis-Gruppen
En: Orange, sweet orange
No: Appelsin, Da: Appelsin, Ty: Apfelsine, Orange, Fr: Orange
Ursprung & förekomst
Apelsinen fanns i Kina redan 2000 år f.Kr., men eftersom man inte hittat den vildväxande är dess exakta ursprung och härstamning okänd. Kanske uppstod den som en spontan korsning mellan pompelmus och småcitrus (C. maxima x reticulata).
Långt före Kristi födelse spreds den vidare från Kina över Indien till Babylonien. Det spekuleras i att den var känd i Europa under romartiden, men mera troligt kom den till Sydeuropa under andra halvan av 1400-talet och sedan vidare med Kolumbus till den nya världen. Det dröjde ytterigare 300 år innan det blev en kommersiell gröda, troligen mest beroende på att de tidiga sorterna inte dög till mycket annat än prydnad.
Idag odlas den i alla varma länder, framför allt i subtropiska områden. I tropikena trivs den mindre bra och där förblir ofta frukterna gröna även när de är mogna.
Beskrivning & användning
Det finns en mängd sorter, som kan delas in i tre huvudgrupper: ”vanliga” apelsiner (blonda), navelapelsiner och blodapelsiner.
| |
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Pomerans
Citrus aurantium (Citrus aurantium amara)
eller Citrus x aurantium Amara-Gruppen
En: Seville orange, bitter orange, sour orange, marmelade orange
No: Pomerans, Da: Pomerans, Ty: Bitterorange, Pomeranze, Fr: Bigaradier, orange amère
Ursprung & förekomst
Ursprung är osäkert. Den finns vildväxande på Himalayas sydsluttningar, men kan komma från Bortre Indien. Den var känd i Kina 3–400 år f.Kr. och i Japan något senare. Den kom till Europa på 1000-talet ungefär 500 år före apelsinen. Odlas i tropiska och subtropiska länder.
Beskrivning & användning
Ett litet, upp till 15 m högt, ständigt grönt träd. Frukter ungefär som apelsiner i storlek (ca 7,5 cm i diameter), runda och något till tillplattade vid polerna. Skalet skrovligare än apelsinskal. Vanligen finns ett hålrum i mitten på frukten. Eftersom fruktköttet är bittert äts inte pomeransen färsk, utan den används främst till marmelad, juice och läskedrycker. Av fruktskalet, blommor och även bladen framställs essenser till likör och parfymer.
 |
|
|
| Pomerens ser nästan ut som en apelsin, men smaken är bitter. Marocko |
Bergamott
Citrus bergamia (C. aurantium ssp. bergamia)
eller Citrus x limon Bergamia-Gruppen
En: Bergamot orange
No/Da: Bergamot, bergamotappelsin, Ty: Bergamotte, Fr: Bergamote
Har tidigare klassificerats som en egen art eller som en underart till pomerans. De senaste rönen verkar tyda på att det är en (i naturen uppkommen?) korsning mellan pomerans och suckatcitron. Den odlas främst i Kalabrien (Italiens ”stövelklack”), mycket sparsamt på Sicilien och i andra medelhavsländer. Frukterna är mycket sura och därför oätliga, men ur det mogna fruktskalet utvinns bergamottolja till parfymindustrin och smaksättning av sötsaker, bakverk, tuggummi m.m.; mest känt torde vara smaksättning av curaçao och tesorten Earl Grey
Notera att det engelska namnet bergamot (bergamotte, bergamott) egentligen avser vissa doftande myntor (Mentha- & Monarda-arter) och citrusfrukten har fått namn efter dessa på grund av liknande doft/smak.
Chinotto, chinoise
Citrus aurantium var. myrtifolia
eller Citrus x aurantium Myrtifolia-Gruppen
En: Myrtle-leaved orange tree, chinotto
Ty: Chinotto, Fr: Chinotto, chinois
Sägs komma från Kina. Den har troligen uppstått ur pomerans och bör i så fall betraktas som en variant av denna. Den odlas nästan enbart på Rivieran mellan Genua och Toulon, sällsynt på annat håll, framför allt som prydnad. Men även för de små sura frukterna, som används till smaksättning av bl.a. läskedrycker, italiensk amara och campari. Frukterna kan också kanderas och säljas som konfektyr, såsom sker i södra Frankrike.
| |
Pomerans. Ourikadalen, Marocko
Notera det vingade bladskaftet.
Bergamott. Import från Italien
Klassisk tesort smaksatt med bergamott.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Suckatcitron, äkta citron
Citrus medica
Kallas även ’cedrat’ eller (helt missvisande) ’sötcitron’
En: Citron (Förväxla ej med svenska ordet ’citron’)
No: Cedrat, Da: Cedrat, Ty: Zitronatzitrone, Cedrat, Fr: Cédrat
Hebr: Etrog
Ursprung & förekomst
Detta är en av få ursprungliga citrusfrukter, som inte är en korsningsprodukt. Den kommer troligen från Himalayas sydsluttningar och den finns fortfarande vildväxande i Kina. Den har odlats i sydöstra Asien sedan ”urminnes” tider och kom till Europa på 300-talet f.Kr., möjligen med Alexander den Store. Det är den första citrusfrukt européerna kom i kontakt med (långt före bl.a. citron, därav namnet ’äkta citron’). Trivs bäst i områden med medelhavsklimat och odlas bl.a. i Medelhavsområdet, Västindien, Central- och Sydamerika.
Beskrivning & användning
Ett litet träd eller buske med kraftiga tornar. Frukter stora, 15–25 cm långa, avlånga, päronformiga eller omvänt päronformiga. De kan väga 1–2 kg. Tjockt skal, gröngult eller gult, knottrigt eller vårtigt och med spår av längsgående fåror motsvarande klyftorna innanför. Torrt fruktkött med nästan ingen fruktsaft.
Suckatcitron äts inte färsk, utan odlas för framställning av suckat (citronat, cedrat), dvs kanderade skal, som används till smaksättning av konfekt och bakverk. Frukterna skördas omogna, klyvs på längden och fruktköttet tas ut. Skalhalvorna konserveras i saltvatten, varvid de blir nästan genomskinliga, och kokas sedan i sockerlag. Efter en tids torkning beläggs de med sockerglasyr.
Frukten spelar en viktig roll under den judiska lövhyddohögtiden (Sukkot), därav dess svenska namn.
 |
|
 |
Såld i snabbköp som ’sötcitron’, men det är en variant av suckatcitron.
Import från Italien. |
Fingercitron. Bild ur
Nordisk Familjebok |
Några varieteter:
Etrogcitron, C. medica var. ethrog
En: Etrog, etrog citron
En variant med små gröngula knöliga frukter. Odlas mest i Israel och Korfu.
Fingercitron, Buddhas fingrar
Citrus medica var. sarcodactylis
En: Buddha’s hand, fingered citron
Fr: Main de Bouddha
En varietet, som odlas i södra och sydöstra Asien. Klyftorna med omgivande skal är inte förenade i topparne, utan bildar fingerlika utskott. Den är väldoftande och används bl.a. för att sprida vällukt inomhus eller ge väldoft åt kläder. Frukterna kan också kanderas eller syltas.
|
| |
Äkta eller suckatcitron
Diam 6,5 cm, längd 13 cm, vikt 454 g.
Kan bli betydligt större!
Suckatcitronen ovan uppskuren.
Import från Italien
Suckatcitron i Bergianska trädgården,
Stockholm
Fingercitroner. Vietnam.
Foto: Thomas Kassi
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Citron
Citrus x limon
En: Lemon
No: Sitron, Da: Citron, Ty: Zitrone, Limone, Fr: Citron
Ursprung & förekomst
Härstammar från subtropiska eller monsunpåverkade områden i Sydöstasien. Troligen korsning mellan storcitrus och suckatcitron (Citrus x auratium x medici). Den är känd från Kina sedan 500 år f.Kr och kom till Europa via Arabien under tidig medeltid. Uppgifter om förekomst av citron i Sydeuropa under antiken beror på förväxling med suckatcitron, se ovan. Odlas idag i alla världsdelar i områden med subtropiskt klimat.
Beskrivning & användning
Den används mest som smaksättning/krydda vid matlagning och till läskande drycker (lemonad). En av dess viktigaste användningsområden förr var som medel mot skörbjugg under långa sjöresor. Idag betydelsfull industriell råvara för utvinning av bl.a. C-vitamin, citronsyra, eteriska oljor och pektin. Citronolja (cedroolja), som pressas ur skalet, används till bakverk, vid tvåltillverkning och i parfymindustrin. Inom den tekniska industrin används citron vid framställning av stål, papper, harts, bläck och vid rengöring av metallytor.
Citronfestivalen i Menton, Fête du Citron
Menton, på franska rivieran, är känd för traktens citrusodlingar och för stadens citron- och mandarinalléer. Sedan 1930-talet firas denna festival varje år i februari–mars. Den pågår under två veckor. I parker byggs jättelika skulpturer upp av citrusfrukter och på söndagarna drar paradvagnar med skulpturer gjorda av citrusfrukter genom staden. Musik- och teaterföreställningar, folkdansgrupper och fyrverkerier ingår också. Missar man festivalen kan man alltid besöka parken till Palais Carnolès med Europas största samling citrusträd; enligt uppgift 137 olika citrussorter.
Bilder och mera info: http://www.fete-du-citron.com
Kinesisk dvärgcitron, meyercitron
Citrus x meyeri
En: Meyer lemon
Härstammar från Kina och odlas mest som prydnad eftersom den är härdig, dekorativ och passar som krukväxt. Men på 1990-talet i USA började frukterna, som är något mindre och rundare än vanlig citron, användas i diverse matrecept. Betraktas ibland som en citronsort och skrivs då Citrus x limon ’Meyer’, men mer sannolikt är det en korsning mellan citron och apelsin.
| |
Citron: frukter & blomknoppar.
Marocko
Nyttjas gärna till att förhöja smaken på fisk.
Bulgarien
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Lime
Citrus x aurantifolia
En: Lime
No: Lime, limett, Da: Lime, Ty: Echte Limette, Fr: Lime, lime acide
Ursprung & förekomst
Härstammar troligen från Sydostasiens tropiker. (Eftersom den kräver ett tropiskt klimat är det osannolikt att den kommer från norra Indien, vilket ibland påstås.) Möjligen uppstått som en korsning mellan suckatcitron och papeda (Citrus medica x hystrix). Från Indien fördes den västerut av arabiska handelsmän och namnet kommer av det arabiska ’limah’. Odlas idag överallt i tropikerna, framför allt i Mellanamerika.
Beskrivning & användning
Litet träd upp till ca 5 m, med talrika vassa tornar. Frukten är mindre än citron, 3–6 cm, rund eller oval. Skalet är tunnt och svårlossbart. Säljs ofta mer eller mindre grön, men blir ljusgul vid full mognad. Mycket sur och används på samma sätt som citron. Det finns dock även söta sorter, som är nästan okända i Europa, men som odlas i liten skala i Mellanöstern samt Mellan- och Sydamerika.
Lime ingår som en av indegredienserna i Singapore Sling, den berömda cocktailen från Raffles Hotel. S.k.”limeblad” kommer inte från lime, utan är kvistar av papeda.
Limequat
Citrus x floridana
En (m.fl. språk): Limequat
Korsning mellan lime och kumquat >> (d.v.s. Citrus x aurantifolia x japonica). Liknar lime till utseendet, men är mindre. Sötsmakande skal och syrligt fruktkött. Kan ätas hel eller användas till smaksättning av drycker och maträtter.
Limett, sötcitron,
Citrus x limetta
eller Citrus x aurantium Limetta-Gruppen
En: Sweet lime, sweet lemon, sweet limetta
Ty: Süße Limette/Zitrone, Fr: Limonette, limette douce de Tunisie
Kommer från tropiska Asien. Det är en hybrid i vilken storcitrus, pompelmus och lime och/eller citron troligen ingår. Odlas något i Sydeuropa, men främst i Asien, såsom Iran, Indien, Japan och Kina.
Ett litet träd, som odlas som prydnad eller som ympunderlag för värdefullare citrussorter. Frukterna kan ätas färska och man kan utvinna eteriska oljor ur skalen, men i huvudsak används de till juice.
Sweetie
Citrus x aurantium Limetta-Gruppen, sorten ’Oroblancho’
En: Sweetie, oroblanco
Fr: Oroblanco
En limettsort, med decimeterstora frukter, runda eller något tillplattade, gröna eller gula. Fruktköttet är saftigt med grapefruktsmak, fast påtagligt sötare.
| |
Lime (de små gröna) jämfört med citron.
Limequat. Import från Mexiko
Limette. Snabbköp i Berlin. Import från
Brasilen. Notera att tyska ordet ’Limette’
kan syfta på flera Citrus-sorter.
Sweetie. Import från Israel.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Papeda, vild lime, kaffirlime
Citrus hystrix (Citrus x hystrix)
En: Kaffir lime, makrut lime
No: Kaffirlime, Ty: Kaffernlimette, Kaffir-Limnette, Fr: Combava, citron combera, lime kaffir
Ursprung & förekomst
Vildväxande i Sydöstasien. Uppgifter går isär om det är en egen art eller en korsning (vari bl.a. pompelmus skulle ingå). Odlas i främst i SO Asien, men även i Mellanamerika, delar av Afrika och Hawaii.
Beskrivning & användning
En tornig buske med vingade bladskaft; vingar lika stora som själva bladet så det ser ut som två blad i rad. En liten (knappt 5 cm) grön frukt, något päronformad med mycket knöligt skal och blekgrönt fruktkött. Den är alltför bitter för att ätas direkt, men nyttjas som smaksättare i kött-, skaldjurs- och fiskrätter. I Norden säljs kvistar under namnet ”limeblad”, men själva frukten är mindre känd.
| |
Papeda. Inköpt i Paris.
Import från Indonesien.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Pompelmus
Citrus maxima (C. grandis)
En: Pomelo, pummelo, shaddock
No: Pomelo, Da: Pomelo, pompelmus, Ty: Riesenorange, Pampelmuse
Fr: Pamplemousse vrai, pamplemousse véritable, pamplemousse doux des Antilles, chadèdue
Thai: Somo
Ursprung & förekomst
Kommer från SO Asien, troligen från bortre Indien. Känd i Kina i minst 4 000 år.
När den först kom till Europa med araberna på 11- eller 1200-talet var den känd som ’Adams äpple’. Det engelska namnet ’shaddock’, som ibland även används i andra språk, kommer av namnet på en viss Captain Shaddock (Chaddock?), som i slutet på 1600-talet skulle ha fört frön från Sydöstasien till Barbados.
Odlas i tropiska och subtropiska länder, men framför allt i Sydkina och tropiska Sydöstasien. De bästa frukterna odlas i Thailand på marker påverkade av brackvatten.
Beskrivning & användning
Upp till 15 m högt träd. Frukten är den största av citrusfrukterna; 10–30 cm i diameter och vikt upp till 8 kg (normalstorlek dock 15–20 cm i diameter). Den är rund eller brett päronformad med mycket tjockt skal. Färgen är ljusgrön, gul eller gröngulmarmorerad. Fruktköttet kan vara ljust eller rött. Hinnan som omger klyftona är seg och svårtuggad, men frukttrådarna faller lätt isär. Den är sötare än grapefrukt, men smaken annars snarlik. Frukten äts färsk eller används till marmelad. Skalet kan kanderas på samma sätt som suckatcitronskal.
Eftersom namnet pompelmus används för grapefrukt på bland annat tyska och franska (om än med annan stavning) finns risk för förväxling.
Pomelo
Citrus maxima x paradisi (?)
En: ?
Den frukt, som i Sverige säljs under namnet ’pomelo’ kan vara en varietet-form-sort av pompelmus (och bör då benämnas ’pompelmus’), men oftast torde det vara en korsning (återkorsning) mellan grapefrukt och pompelmus.
Pomelo är påtagligt större än en grapefrukt och skalet är mycket tjockare. Men den är inte lika stor som äkta asiatisk pompelmus och hinnan runt klyftorna inte lika seg, vilket gör den lättare att äta.
Pomelo, överst t.v., en korsning mellan
pompelmus och grapefrukt. |
|
Pomelo t.h., jämförd med grapefrukt
och blodgrape. Notera det tjocka skalet.
|
| |
Pompelmus. Bergianska trädgården,
Stockholm
Pompelmus importerad från Kina och
såld under namnet ’pomelo’.
Diam 13 cm, höjd 17 cm, vikt 1074 gram
Klyftor av pompelmus. Thailand
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Grapefrukt
Citrus x paradisi
eller Citrus x aurantium Paradisi-Gruppen
En: Grapefruit
No: Grapefrukt, Da: Grapefrugt, Ty: Pampelmuse, Grapefrucht, Paradiessapfel, Fr: Pamplemousse
Ursprung & förekomst
Den uppstod på Barbados ur odlad pompelmus och dokumenterades för första gången år 1750 och kallades då ”den förbjuda frukten”. Den uppfattades länge som en form av pompelmus och kallades därför oftast ’shaddock’. Först en bit in på 1800-talet började den betraktas som en separat frukt och fick sitt nuvarande namn. Att det troligen rör sig om en hybrid har man kommit fram till på 1900-talet och numera anses det vara en korsning mellan pompelmus och apelsin.
Av Napoleons chefsläkare, som hållits i fångenskap på Bahamaöarna, fördes den på 1820-talet till Florida, där den så småningom började odlas kommersiellt. Odlas idag i alla tropiska länder och i områden med medelhavsklimat, såsom Israel, Marocko, Cypern och Sydafrika.
Beskrivning & användning
Svår att botaniskt skilja från pompelmus/pomelo. Frukten är stor (8–15 cm), rund eller något tillplattad, grönaktig eller gul. Vanligen ljust fruktkött, men finns också sorter med rött fruktkött (blodgrape). Namnet grapefrukt kommer av att frukterna ofta hänger flera tillsammans som i jättelika druvklasar. Äts färsk genom att gröpa ur skalhalvorna med sked. Används också till sallader, juice och marmelad. Fruktskalet kan kanderas eller användas för utvinning av pektin eller eteriska oljor att smaksätta läskedrycker, sötsaker, bakverk m.m.
OBS! Notera att det svenska ordet ’pompelmus’ = engelskans pomelo/shaddock inte är samma frukt som tyska & franska Pampelmus/pamplemousse = grapefrukt.
Ugli
Citrus reticulata x paradisi
eller Citrus x aurantium Temple-Gruppen ’Ugli’
En: Ugli fruit, Jamaican tangelo
No: Ugli, Da: Ugli, Ty: Ugli, Fr: Ugli, mineola
Den uppstod på Jamaica, där den upptäcktes vildväxande år 1917 och började marknadsföras på 1930-talet. Den huvudsakliga odlingen sker fortfarande på Jamaica. Den anses vara en korsning mellan småcitrus och grapefrukt eller möjligen småcitrus x pompelmus. Namnet ’ugli’, som både är ett sortnamn och ett kommersiellt produktnamn, kommer av det engelska ordet ugly=ful. Den är något mindre än en grapefrukt och brett päronformad. Skalet är orangefärgat med oregelbundna gröna eller bruna fläckar. Den ser inte så attraktiv ut, men den är lättskalad och mycket saftig, i smak mellan apelsin och grapefrukt. Brukar finnas till salu i Europa från december till april.
 |
|
 |
| Ugli, inte så vacker, men mycket saftig. Ett helt glas från en enda frukt. |
| |
Grapefrukt i privat trädgård, Marocko·
Grapefrukt och blodgrape
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Småcitrus (mandarin)
Citrus reticulata
En: Mandarin orange, mandarin, mandarine (tangerine)
No: Mandarin, Da: Mandarin, Ty: Mandarine, Fr: Mandarine
Ursprung & förekomst
Småcitrus, eller mandarin som den kallas på flertalet västeuropeiska språk, kommer från sydöstra Asien, exakt var är omdiskuterat. Som kulturväxt har den odlats i Kina i minst 3 000 år och i Japan i över 1 000 år. Kom till Europa och Amerika först på 1800-talet, antagligen för att den är mindre hållbar än exempelvis apelsin och citron. I olika former och under olika namn odlas den numera i de flesta områden med subtropiskt och ibland tropiskt klimat.
Beskrivning & användning
Småcitrus är, tillsammans med bl.a. suckatcitron och pompelmus, en av ursprungsarterna till flertalet av de i handeln förekommande citrusfrukterna. Den är mindre än en apelsin, rund eller oftast något tillplattad, lättskalad, har lätt isärtagbara klyftor och söt smak. Det är framför allt sötman, unik bland de ursprungliga citrusarterna, som bidragit till dess popularitet, både som konsumtionsvara och som korsningsobjekt. Småcitrusar äts vanligen färska, men av en del sorter görs också konserver.
Det finns idag en mängd olika sorter som kan säljas under olika namn. Flera är av oklar härstamning och några har tidigare betraktats som separata arter. Att reda ut hur de olika sorterna hänger ihop och vad de skall heta på olika språk är en närmast omöjlig uppgift eftersom varje sort i de flesta länder kan säljas under flera olika namn. Jag utgår här främst från Aldén & Ryman (2009): ”Våra kulturväxters namn, ursprung och användning”, se boktips >>
(Mandarin)
Citrus reticulata Mandarin-Gruppen
Anges inom parentes eftersom namnet ’mandarin’ i Sverige använts såväl för medelhavsmandarin som för samtliga öviga småcitrustyper. Namnet bör därför undvikas utom möjligen om man avser småcitrusar i allmänhet. Sorterna i denna grupp får anses ingå i Deliciosa-Gruppen.
Medelhavsmandarin (mandarin)
Citrus reticulata Deliciosa-Gruppen (C. deliciosa, C. nobilis var. deliciosa)
En: Mandarine orange, Tangerine
Har tidigare ofta betraktats som egen art under namnet C. deliciosa. Har troligen uppstått i medelhavsområdet ur de tidigaste från Asien införda formerna. Hos de flesta former är frukterna tydligt tillplattade. Kärnorna är gröna inuti. Gult eller blektorange skal, som skiljer den från satsuma och tangerin. Rik och fyllig smak, men kärnrik frukt. Den rika aromen gör den lämplig för konservering. Namnet mandarin efter en kinesisk ämbetstitel eller möjligen efter utskeppningshamnen Mandara på Mauritius.
Tangerin
C. reticulata Tangerina-Gruppen (C. tangerina, C. nobilis var. tangerina)
En: Tangerine
Namngiven efter utskeppningshamnen Tanger i norra Marocko. Skiljs från medelhavsmandarin på den djupt orangeröda färgen. Den är ofta inte så platt vid polerna och kan ha en liten knöl i skaftändan.
Satsuma
C. reticulata Unshiu-Gruppen (Citrus unshiu, C. nobilis var. unshiu)
En: Satsuma orange, satsuma mandarin, Christmas orange
Kommer från Japan och är troligen en korsning mellan småcitrus och apelsin. Den fördes till Amerika, dåvarande Nya Spanien, på 1700-talet av jesuiter, som påbörjade odlingar bl.a. i trakten av New Orleans. Namnet är dock av senare datum; den är uppkallad efter provinsen Satsuma (numera Kagoshima), varifrån den importerades på nytt till USA år 1876. Det finns flera samhällen i USA namngivna efter frukten (i bl.a. Alabama och Florida). Frukten är gulorange, ofta med grön skiftning. Få kärnor eller helt kärnfri. Odlas främst i USA, Algeriet och Japan.
Clementin (klementin)
C. reticulata Clementina-Gruppen (C. x clementina)
En: Clementine, Algerian/Moroccan tangerine
Den upptäcktes av munken Marie-Clément Rodier (broder Clément) i en tangerinodling tillhörande ett barnhem i nordvästa Algeriet. Den kan ha uppkommit genom mutation eller mera troligt som en spontan korsning mellan tangerin och pomerans. (Det finns dock andra teorier om att den skulle uppkommit i Kina långt tidigare.) Plattrund form, kärnfri eller fattig på kärnor, vacker rödorange färg på skalet. Saftrikare än andra småcitrus. Produceras främst i Spanien & Marocko.
| |
Småcitrus. Madeira
’Mandariner’ på burk är vanligen
medelhavsmandarin (Deliciosa-Gruppen)
Satsuma
Clementiner
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Kalamondin (”dvärgapelsin”)
Citrus x microcarpa (Citrofortunella x microcarpa)
(även C. madurensis, C. mitis var. microcarpa)
En: Calamondin, golden lime, China orange, Kalamansi lime, Panama lime, musklime
Da: Stueappelsin, Ty: Calamondinorange, Zwergapfelsine, Fr: Calamondin (oranger d’appartement)
Ursprung & förekomst
Ursprung omdebatterat, men sannolikt en hybrid småcitrus x kumquat som uppstått spontant på Filippinerna. Odlas främst på Filippinerna, men även i andra tropiska och subtropiska länder, dels för sina frukter och dels som prydnadsväxt. Som krukväxt förekommer den även i tempererade områden, men måste då tas in på vintern.
Beskrivning & användning
Det är en tät buske eller litet träd som blir upp till 5–6 meter hög och kan bära rikligt med frukt, vilket gör den mycket dekorativ. Frukterna är små, 3–4 cm i diameter, något tillplattade, lättskalade och lättklyftade. Fruktköttet är mycket surt, men har en behaglig arom. Används som krydda i många maträtter (speciellt fiskrätter) och i läskande drycker. Nyttjas också till att göra marmelad.
Hos oss förekommer den som rumsväxt. Kallas i blomsterhandeln ofta ’dvärgapelsin’, vilket är missvisande, eller enbart ’apelsin’, vilket är helt fel (jämför med kumquat nedan).
Mysklime
Citrus x microcarpa (Citrofortunella x microcarpa) ?
”Unresolved name” enligt The Plant list (se Webbsidor >>)
En: Musklime
Nämns här eftersom den ofta betraktas som en variant av kalamodin. (Det skulle också kunna vara en variant av kumquat eller kan det röra sig om flera olika små citrusfrukter, som går under detta namn.) Den har små, runda frukter med en söt, myskartad doft och surt fruktkött. Används till törstsläckande drycker och som krydda vid matlagning. Av fruktköttet görs marmelad, gelé och flera sorters godis.
| |
Kalamondinbuskar i kruka
Kalamondin i blomsterbutik
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Rund kumquat, kumquat
Citrus japonica (Fortunella japonica)
Anm: Om det vetenskapliga namnet, se nederst på sidan >>
En: Round kumquat (cumquat), Marumi or Morgani kumquat
No/Da: Rund kumquat, Ty: Kumquat, Zwergorange, Zwergpomeranze
Fr: Kumquat de Marumi (kumquat à fruit rond)
Ursprung & förekomst
Den har troligen sitt urspung i södra Kina, men har odlats under mycket lång tid i S och SO Asien från Indien till Japan och Filippinerna. Den fördes till England från Kina år 1846 av en viss Robert Fortune, efter vilken släktet Fortunella namngivits, och kort därefter till Amerika. Idag väl spridd i varma länder som fruktbärande buske. Också vanlig som krukväxt och som sådan känd under namnet ’apelsin’ (helt felaktigt) eller ’japansk dvärgapelsin’ (jämför med kalamondin ovan).
Beskrivning & användning
Buske eller litet träd upp till ca 5 m. Rikt fruktbärande; ett träd kan producera 100-tals frukter om året, ibland tusentals. Frukten är liten, ca 2,5 cm i diameter, och oftast rund. Ett tunnt skal omger 5–6 klyftor. Kan ätas färsk eller kokt i sockerlag; man äter då hela frukten oskalad. Men främst används den till sylt, gelé och marmelad. Det förekommer att torkade skal nyttjas som drog. Den odlas också som prydnad, i Japan ofta som bonsai.
Oval kumquat
Citrus japonica Margarita-Gruppen (Fortunella margarita)
En: Oval kumquat, Nagami kumquat
No/Da: Oval kumquat, Ty: Ovale Kumquat, Fr: Kumquat de Nagami (kumquat à fruit ovale)
Denna är den vanligaste i handeln. Har tidigare betraktats som en egen art, men anses numera som en varietet, form eller sort av den runda originalkumquaten. Det är en kulturväxt som aldrig har hittats vild och troligen uppkommit i sydöstra Kina. Väl spridd i många varma länder och odlas både för frukterna och som prydnadsväxt. Frukten är oval eller äggformad, ca 4 cm lång och 2,5 cm diameter. Skalet är gulrött och ganska tunnt. Äts oskalad.
Alexandrakumquat
Citrus hindsii (Fortunella hindsii)
En: Formosan kumquat, Hong Kong wild kumquat
Ty: Hongkong-Kumquat, Fr: Kumquat de Hong Kong
Lär finnas vildväxande i Hongkong och angränsande delar av kinesiska fastlandet. Frukterna är ätbara, men den odlas mest som prydnad.
| |
Rund och oval kumquat.
Fruktavdelningen, KaDeWe, Berlin
Oval kumquat. Krukväxt i
blomsteraffär. Sverige
Inköpt i Sverige, import från Sydafrika.
|
|
Om kumquatsläktet: Första vetenskapliga beskrivning och namngivning av kumquat gjordes av Linnélärjungen Carl Peter Thunberg år 1780 (Nova acta societatis regiæ scientarium Upsaliensis, vol. 3, sid. 199) och 1784 (Flora Japonica, sid. 292) och han kallade växten Citrus japonica. På grund av dess speciella egenskaper gavs kumquat år 1915 det nya släktnamnet Fortunella av den amerikanske agronomen och botanisten Walter Tennyson Swingle (J. Wash. Acad. Sci. 1915, v. 171). Men eftersom den fritt kan korsas med alla citrusarter har den nyligen återförts till Citrus-släktet, men fortfarande används båda släktnamnen. I vetenskapliga sammanhang kan rund kumquat alltså heta
Citrus japonica Thunb. 1780 eller Fortunella japonica (Thunb.) Swingle 1915
| |
|
|
<< Överst på sidan | Nästa sida: Vinruteväxter del 2 >>
|
Samtliga foto Etienne Edberg, om ej annat angivits
All photos Etienne Edberg, unless otherwise stated
|
|
Denna sida har producerats av Etienne Edberg NATURINFO & FOTO AB
Copyright © Etienne Edberg
info(at)ee-naturinfo(punkt)se
|
Denna sida uppdaterades senast 2010-11-28
|
