|
|
|
Detta är en preliminär provsida,
som uppdateras efterhand
|
|
Massajkärl av flaskkurbits. Avsedd för blod, mjölk eller vatten.
Inköpt i Östafrika.
Flaskkurbits, kalebass
Lagenaria siceraria (L. vulgaris)
En: Calabash, bottle gourd
No: Flaskegraskar (nynorsk), Da: Flaskegræskar, Ty: Flaschenkürbis, Fr: Calebasse, gourde
Ursprung & förekomst
En av världens äldsta kulturväxter vars ursprung länge varit osäkert eftersom 8 000–10 000 år gamla lämningar av odlade former har hittats i såväl gamla som nya världen. Numera anses den komma från tropiska Afrika och att den tidigt spritts till Asien och vidare över Beringia (nuvarande Berings sund) till Amerika. Påträffas idag i alla tropiska och subtropiska områden.
Beskrivning & användning
En ettårig klättrande ört med stora, hela eller grunt flikade blad. När frukten, som är ett stort bär, mognar blir skalet trähårt. Innehållet torkar ut och blir så småningom bara några skramlande frön.
Det är de torkade frukterna som kallas kalebasser. De blir utmärkta kärl och de används även till musikinstrument, rökpipor eller prydnadsföremål. I Marocko säljs de som medicinalväxt och läggs i elden för att ge vädoft. Stor variation i storlek och form; kan vara flasklik, klotrund eller rundat cylindrisk
Av vissa sorter kan unga frukter, innan skalen hårdnat, användas som grönsak. Ur fröna kan man pressa olja eller kan de ätas som snacks.
Obs! Skall ej förväxlas med det amerikanska kalebassträdet, vars klotrunda frukter används på samma sätt. Se fam. Bignoniaceae, katalpaväxter >>
Kalebasstransport. Gambia |
Utanför butik med traditionella
medikamenter. Marrakech, Marocko |
 |
|
| Bildtext Bildtext Bildtext Bildtext |
| |
Kärl av kalebasser i datoogahydda.
Tanzania
Halvmogen flaskkurbits. Samos
Prydnadskalebasser i turistbutik.
Antalya, Turkiet
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Vattenmelon
Citrullus lanatus var. lanatus (C. vulgaris)
En: Watermelon
No, bokmål: Vannmelon, No, nynorsk: Vassmelon, Da: Vandmelon
Ty: Wassermelone, Fr: Pastèque, melon d’eau
Ital: Cocomero, anguria, Kinesiska (mandarin): Xigua
Ursprung & förekomst
Ursprung troligen i södra Afrika, men den har använts i Nordafrika och Mellanöstern i minst 6 000 år och har odlats i Egypten i minst 5 000 år. Tsamma-melon (se nedan) anses vara ursprungsformen, men det har spekulerats i att den kan ha utvecklas ur kolokvint eller Namibia-tsamma. Den kom till Indien på 800-talet och till Kina omkring 1100. Fanns såvitt känt inte i Europa under antiken, utan kom först på 900-talet med araberna (morerna) via Iberiska halvön. Fördes till Amerika med de tidiga kolonisatörera, spreds snabbt och fick stor betydelse för såväl invandrare som ursprungsbefolkning. Odlas idag i så gott som alla varma länder.
Beskrivning & användning
En ettårig, krypande och klängande växt. En av mycket få kulturväxter som kan odlas i öken. Den har en sällsynt förmåga att samla vatten.
Frukterna är stora bär, runda eller ovala. Skalet är grönt, oftast med flammiga längsband i ljusare och mörkare gröna nyanser. Storleken varierar, men vanligen upp till ca 30 kg, rekordet ligger på nästan 120 kg. Fruktköttet är poröst och med hög vattenhalt, vanligen rött, men det finns gula och vita sorter. De svarta (ibland vita) kärnorna är inbäddade i köttet. De mest kända sorterna har rött fruktkött och rikligt med kärnor, men det finns numera även nästan kärnlösa sorter och sorter med gult fruktkött. Det finns också sorter med grönt fruktkött (i många länder kallad citron), som används till foder eller för utvinning av pektin.
Xigua
Det kinesiska namnet på vattenmelon. Används ibland om små runda vattenmeloner liknande dem som odlas i Kina.
 | |  |
Vattenmelonodling och vattenmelontransport på Rhodos.
Många av melonerna har stora hål där nötskrikor tagit för sig.
|
 | |  |
Tsamma-melon
Citrullus lanatus var. citroides (Citrullus amarus)
En: Tsamma melon, citron melon
Troligen vattenmelonens ursprungsform. Vildväxande i södra Afrika och av stor betydelse som vätskekälla för både djur och människor i Kalahari. Ser ut ungefär som en vanlig vattenmelon, men liten och klotrund. Fruktköttet är fastare, vitt eller grönvitt och ofta med bitter smak. Odlas bl.a. i Afrika, västra Asien och delar av USA. Förvildad bl.a. i delar av Mexiko. Kan ätas rå, men används mest till inläggningar och som djurfoder, i viss mån även för framställning av suckat (om ”äkta” suckat, se Suckatcitron >>) och utvinning av pektin.
| |
Vattenmelon på picknickduken.
Marocko
”Mini Anguria”, små vattenmeloner.
Obetydigt större än en stor grapefrukt.
Supermarket i Lucca, Italien
Vattenmeloner med gult fruktkött.
Import från Spanien
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Kolokvint
Citrullus colocynthis (Colocynthis vulgaris)
En: Colocynth, bitter apple, desert gourd
No: Norska, Da: Danska, Ty: Koloquinte, Fr: Coloquinte
Ursprung & förekomst
Vildväxande i öken och halvöken från Nordafrika och Medelhavsområdet till Indien. Finns även i Australien, men där är den troligen förvildad. Arkeologiska fynd i Nordafrika och Mellanöstern tyder på att kolokvint använts av människan i 5–6000 år. Odlas idag i liten skala i bl.a. norra och västra Afrika, Sydspanien, Sicilien och Cypern, t.o.m. i Sibirien (i växthus). Anträffas sällsynt i Sverige på ruderatmark.
Har tidigare betraktats som en tänkbar ursprungsform till vattenmelon, men det anses numera osannolikt.
Beskrivning & användning
Flerårig klättrande eller krypande ört. Små gula skildkönade blommor, men har både han- och honblommor på samma planta. Frukten liknar en liten klotrund vattenmelon, 8–10 cm i diameter. Omogen har den flammiga längsband i grönt och gult, mogen blir den helt gul. Fruktköttet är vitt med insprängda svarta kärnor, giftigt i stora doser och mycket bittert; har man handskats med öppnade frukter sitter lukten länge kvar på händerna. Så småningom torkar frukten ut till en hård boll med skramlande frön inuti.
I traditionell medicin har kolokvint använts bl.a. externt som adstringerande medel och maskmedel, internt som laxativ. I det gamla Egypten gjordes pessar av växtfibrer som preparerades med bl.a. kolokvint. I Europa har den förr använts som malmedel; frukterna lades in i garderoben efter att skalet filats en aning. Fröna kan ätas rostade eller malda till mjöl. Ur dem kan också erhållas olja. Fruktköttet kan ätas efter kokning i flera omgångar vatten för att få bort de giftiga bitterämnena.
I Nordafrika förekommer en variant utan bitterämnen (C. colocynthus subsp. insipidus). Det kan möjligen röra sig om en förvildad odlingsform efter inkorsning med vattenmelon.
”Döden i grytan”
Det bevingade uttrycket kommer från Gamla Testamentet, 2:a Konungaboken 4:39–40. Det handlar om en soppa gjord på ”vilda pumpor”, troligen kolokvint. Soppan var så illasmakande att de som började äta av den utropade: ”Döden är i grytan”. I den senaste bibelöversättningen har detta ändrats till det mer prosaiska: ”Det är gift i grytan”.
En annan möjlig kandidat är profetgurka (se nedan under kiwano), men det anses numera mindre troligt.
|
Tsamma (”Namibiatsamma”)
Citrullus ecirrhosus (Colocynthis ecirrhosus)
En: Namib tsamma
Saknar etablerat svenskat namn, därav citattecknen. Förväxlas lätt med tsamma-formen av vattenmelon, se oven. Växer i södra Afrikas torra trakter och har i årtusenden haft betydelse för befolkningen; fruktköttet för sitt innehåll av vatten och fröna för sin rikedom på fett och proteiner. Vissa frukter är bittra, andra är söta.
| |
Kolokvinter i ett stånd med
medicinalväxter. Marrakech.
Ovan omogen och nedan mogna frukter.
Vildväxande i södra Marocko
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Sockermelon (nätmelon sorten ’Galia’) och vattenmelon.
Sockermeloner har alla frön samlade i ett hålrum i mitten.
Melon (sockermelon)
Cucumis melo
En: Melon, muskmelon
No: Melon, Da: Melon, Ty: Zuckermelone, Melone, Fr: Melon
Ursprung & förekomst
Kommer troligen från tropiska Östafrika och möjligen sydöstra Asien, men har funnits i odling i minst 4 000 år och exakt ursprung svår att fastställa. Kan ha domesticerats på flera ställen oberoende av varandra. Från Egypten och Mellanöstern spreds den österut till Indien och Kina. Kom till Karibien på 14–1500-talen och vidare under 1600-talet över amerikanska fastlandet.
Odlas idag i flertalet varma länder, även i tempererade områden. Härdigare än vattenmelon, men tål ej frost. Vildväxande, delvis förvildad, i stora delar av tropikerna.
Beskrivning & Användning
En ettårig klängande eller krypande ört med hela eller grunt handflikade blad. Frukten är ett stor bär. Till skillnad från vattenmelon ligger fröna samlade i en hålighet mitt i frukten. Mycket stor variation mellan olika sorter, som grovt kan delas in i två huvudgrupper: söta dessertmeloner och icke söta grönsaks- och doftmeloner.
Till de sötsmakande dessertmelonerna hör:
Cantaloupemeloner ( en: cantaloupe) med små runda frukter med klyftlika fåror på skalet och orangefärgat, ibland grönt, fruktkött. Ganska tjockt skal, vårtigt eller fjälligt utan nätmönster.
Nätmeloner (mysk- eller muskotmeloner, en: netted or muskmelons) är sorter med ett upphöjt nätmönster på skalet. (Betraktas ibland som varianter av cantalopemeloner.) Vanligen lax- eller orangefärgat fruktkött. Hit hör bl.a. sorten ’Galia’.
Honungsmeloner ( en: honeydew melons) är långsamt mognande sorter, som vanligen skördas sent på säsongen. Mer avlång form. Gul (tidiga sorter) eller mörkgrön med glatt skal. Ljusgrönt eller gröngult fruktkött och mycket sockerrik. Har har god lagringsförmåga och kallas ibland vinter- eller cassabameloner. Hit räknas även var. inodorus, vari ingår sorten ’Ivory Gaya’, snöbollsmelon (en: sweet snowball), som är vit med spridda avlånga gröna fläckar.
Grönsaksmeloner finner man främst i Asien, där de äts färska eller används till inläggningar.
Därtill finns bl.a. små, krokiga gurk- eller chatemeloner, som odlas i varma länder och används som gurka, och ormmeloner med 60 cm långa ormlika frukter,
Dudaimmelon (var. dudaim, en: Dudaim melon, Queen Anne’s Pocket melon, apple melon) är en liten gul- och orangerandig melon, i storlek som en tennisboll, som odlas i orienten som doftfrukt och bärs i fickan.
| |
Cantaloupe-meloner
Honungsmelon.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
En ”vanlig” gurka och små ättiksgurkor.
Gurka
Cucumis sativus
En: Cucumber, gherkin
No: Agurk, Da: Almindelig agurk, Ty: Gurke, Fr: Concombre (cornichon)
Ursprung & förekomst
I Himalayas randberg i norra Indien växer en underart, C. sativus ssp. hardwiicki, som troligen är ursprungsform till den odlade gurkan (även om det möjligen skulle kunna röra sig om en förvildad ogräsform). I Indien och östra Asien har den funnits i odling i över 3 000 år. Därifrån spreds den till det gamla Egypten och vidare till Grekland och Romariket. Kom till den nya världen med Kolumbus år 1494 och spreds snabbt bland såväl ursprungsbefolkning som kolonisatörer. Till Nordeuropa kom den på 15–1600-talen. Odlas idag i hela världen, på friland i varma länder, i svalare klimat, såsom i Norden, i växthus.
Beskrivning & användning
En ettårig krypande eller klättrande slingerväxt. Frukterna varierar i utseende och storlek beroende på sort. De kan vara runda eller avlånga, med slätt, knöligt eller taggigt skal. De största kan bli över meterlånga. Flertalet sorter är gula eller brandgula vid mognad, men då är de oftast inte längre ätbara och de plockas därför gröna omogna. I Sydostasien finns dock gulfruktiga sorter, som äts tillagade i stuvningar och grytor. Det finns också vitskaliga gurkor, men de används nästan enbart till inläggningar.
Äppelgurka, citrongurka (en: lemon cucumber), sorten ’Lemon’ eller ’Crystal Apple’ är exempel på en rund gurka, som skördas gul när den är mogen eller nästan mogen
Anguriagurka
Cucumis anguria
En: Cackrey, West Indian gherkin m.fl. namn
En afrikanska art, som odlas i delar av Afrika, Sydamerika, USA och Västindien. Förvildad och invasiv i många varma länder, inkl. Australien. Frukten rund till är oval, ca 5 cm lång med glestaggigt skal (påminner om en minikiwano). Äts ibland rå, men används tillagade eller i inläggningar (pickles).
Sprutgurka
Ecballium elaterium
En: Squirting cucumber, exploding cucumber
Ty: Spritzgurke, Fr: Concombre d’âne
Inte närmare släkt, men frukten påminner till utseendet något föregående art; liten, oval och med mjuka taggar. Speciellt är att det vid mognad bildas ett högt tryck inuti. När den faller av, eller bryts av, blir det ett hål vid fästpunkten och innehållet sprutar ut med stor kraft, varvid fröna sprids. Giftig och ej ätbar, men nyttjades förr (och ibland fortfarande) som medicinalväxt. Vildväxande i medelhavsområdet och österut till västa Kina. Ibland odlad som medicinal- eller prydnadsväxt.
Djungelgurka
Melothria scabra
En: Mouse melon, Mexican sour gherkin, Mexican minature watermelon, m.fl. namn
En klättrande slingerväxt härstammande från Mexiko och Mellanamerika där den odlats sedan förkolumbiansk tid. Frukten är liten, 3–5 cm lång, oval och melerad i ljus- och mörkgrönt. Liknar till utseendet en liten vattenmelon, men inutu påminner den mer om en kiwano. Kan ätas färsk, t.ex. i sallader, eller användas till inläggningar. Odlas främst i småskaliga trädgårdsodlingar.
| |
Decimeterlånga knöliga gurkor
på marknad i Funchal, Madeira
Stora s.k. Schmorgurken. Används
bl.a. till Senfgurken (gurkbitar inkokta
med senap och andra kryddor.
Snabbköp i Berlin.
Sprutgurka. Samos
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Kiwano, afrikansk horngurka
Cucumis metuliferus
En: African horned cucumber, kiwano, horned melon, jelly melon
No: Kiwano, Da: Hornmelon, kiwano, Ty: Horngurke, Hornmelone, Fr: Kiwano
Ursprung & förekomst
Kommer från de torrare delarna av tropiska och södra Afrika, där den odlats sedan lång tid tillbaka. Den kan möjligen härstamma från igelkottsgurka (C. dipsacus), som ibland odlas som prydnadsväxt. En viktig vätskekälla för naturfolken i Kalahari. Har spritts till andra delar av Afrika och i sen tid till andra varma delar av världen. Förvildas lätt och har blivit ett invasivt ogräs i bl.a. Australien. På 1980-talet började den odlas i Nya Zeeland, där man myntade namnet ’kiwano’ för att göra den mera säljbar. Odlas numera kommersiellt bl.a. i delar av USA, Chile, medelhavslområdet, Nya Zeeland och Australien.
Beskrivning & användning
En ettårig slingerväxt. Frukterna är ovala eller rundat cylindriska, ungefär decimeterlånga och glest besatta med köttiga taggar med vass spets. (Spetsarna slipas ofta av med sand för att frukterna skall vara mer hanterliga och för att de inte skall skada varandra under transport.) Vanligen gulorange vid mognad, men det finns grönvita sorter. Det tämligen hårda skalet innehåller mängder av frön inbäddade i ett saftigt grönaktigt fruktkött med lite slemmig konsistens (ungefär som hos passionsfrukt).
Inte speciellt smakrik, något åt lite syrlig gurka. Äts färsk, enklast med sked direkt ur skalet. Kan också användas till sallad, juice eller puddingar. Den är mycket hållbar, även i rumstemperatur, och används därför ofta i rent dekorativt syfte.
Profetgurka
Cucumis prophetarum
Har fått sin namn av att man förr trodde det var den bittra frukt, som skivades i soppan till profeterna i berättelsen i Andra Konungaboken 4: 39–40. Numera anses det mera troligt att det rörde sig om kolokvint, se ovan.
Förekommer i torra områden i Afrika och sydöstra Asien. Frukten liknar en plommonstor gul kiwano; oval eller rund med knölar eller taggar. Omogen är den grön med ljusa längsränder. Har viss traditionell medicinsk användning (bl.a. som kräkmedel), men nyttjas även som föda. Omogna frukter kan ätas färska, som mogen måste den tillagas. Vanligen samlas vildväxande frukter, men viss odling förekommer.
| |
På marknad i Köpenhamn.
Kiwano inköpt i Marocko
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Svampgurka
Luffa cylindrica (L. aegyptiaca)
En: Luffa, loofah
No: Norska, Da: Danska
Ty: Schwammkürbis, Fr: Courge éponge, courge de hammam
Ursprung & förekomst
Torde komma från tropiska Asien, men exakt urspung ej känt. Finns vildväxande från Burma till nordöstra Australien och flera öar i Stilla Havet. Odlas i många tropiska och subtropiska områden världen över.
Beskrivning & användning
En klättrande slingerväxt. Frukterna är långsmala, upp till 60 cm långa, med tunnt, slätt skal. Vid mognad blir skalet brunaktigt, innandömet torkar ut och kärlsträngarna hårdnar till ett tätt nätverk. När växten dör lossnar frukten och rullar iväg på marken med vinden. Ett lock öppnas i ena ändan och släpper ut fröna, som därigenom sprids.
Unga frukter, liksom även blad och blomkoppar, kan ätas som grönsak. Men främst används den mogna frukten. Efter att skalet avlägsnats och fröna skakats ut kan den användas som tvätt- eller disksvamp. Används också som isoleringsmaterial och vid tillverkning av mattor, stötdäpare i hjälmar m.m.
 | |  |
| ”Luffasvamp” inköpt i hälsobutik. |
Kantgurka
Luffa acutangula
En: Angeled luffa, ribbed loofah, ridged gourd, m.fl. namn
Ty: Flügelgurke, Fr: Luffa acutangula
Har troligen sitt ursprung i Indien och odlas främst i tropiska Asien, där det är en betydelsefull köksväxt. Frukten liknar en svampgurka, men är avlångt klubbformad och har ett tiotal längsgående skarpkantade lister, vilket ger den ett kugghjulslikt tvärsnitt. I likhet med svampgurka hårdnar fruktens kärlsystem vid mognad, men blir ej lika användbar. Unga frukter äts som grönsak i soppor och grytor.
| |
En liten svampgurka inköpt i Tyskland.
Kan bli 4–6 gånger så stor.
Svampgurkor. Bergianska trädgården
Kantgurka. Marknad i Tanzania
Skivor av kantgurka.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Bittergurka
Momordica charantia
Kallas ibland även karela (hindi) eller bitterkurbits
En: Bitter melon, bitter squash, balsam pear
No: Norska, Da: Bitteragurk, karela
Ty: Bittermelone, Bittergurke, Balsambirne, Fr: Margose, momordique
Hindi: Karela
Ursprung & förekomst
En regnskogsväxt spridd i gamla världens tropiker, gärna som brynväxt utmed vattendrag. Domesticerades för flera tusen år sedan, troligen i Indien–södra Kina. Odlas framför allt i Kina och sydöstra Asien, men även i andra delar av tropikerna. Till den Nya Världen spreds den förmodligen med slavhandeln och där förekommer den såväl i odling som förvildad.
Beskrivning & användning
En krypande/klättrande slingeväxt med djupt handflikade blad. Frukten är upp till 20 cm lång, vissa sorter upp till 45 cm, med längsgående rundade åsar och mer eller mindre (beroende på sort) vårtig yta. Den blir gulorange vid full mognad, spricker upp och blottar det klarröda fruktköttet som omger fröna.
Används oftast omogen när den fortfarande är grön eller svagt gulaktig. Har bitter smak och äts i regel tillagad eller används till pickles.
Balsamgurka
Momordica balsamina
En: Balsam apple m.fl. namn
Ty: Balsamapfel, Wunderapfel, Fr: Pomme de merveille
En slingerväxt med 6–8 cm långa, brett spolformiga orangeröda frukter. Ytan är knottrig och mjuktaggig. Vid mognad spricker frukten upp och blottar de bruna fröna omgivna av rött, kladdigt fruktkött (arillus). Ursprung troligen i Afrika, men den finns vildväxande, delvis förvildad, i torra delar av gamla världens tropiker från Sydafrika till Australien. Naturaliserad i tropiska Amerika. Ofta invasivt ogräs.
Odlas småskaligt i tropikerna som grönsak och medicinalväxt. Äts omogen och grön, oftast tillagad. (Används ofta som försöksväxt vid forskning om växtsjukdomar.)
| |
Bittergurkor på marknad i Hongkong
Liten omogen bittergurka uppskuren.
Hongkong
Bittergurka på burk.
Import från Thailand
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Kayote
Sechium edule (Chayota edulis)
Kallas ibland grönsakspäron eller mexikogurka
En: Chayote, pear squash och många lokala namn
No: Chayote, Da: Danska
Ty: Chayote, Fr: Chayote, chayotte, även chouchau (på bl.a. Réunion)
Port: Chuchu, Azorerna: caiota, Madeira: pimpinela
Nahuati: Chayohtii
Obs! Förväxla ej med cayote=fikonbladspumpa >>
Ursprung & förekomst
Kommer från Mellanamerika och finns fortfarande vildväxande i södra Mexiko. Namnet kommer från nahuatispråket som talades av bl.a. aztekerna och fortfarande talas av en del av Mexikos ursprungsbefolkning. Det fanns många odlade sorter redan under förkolumbiansk tid. Odlas idag i subtropiska och varmtempererade områden i stora delar av världen.
Beskrivning & användning
En lång slingerväxt med strävhåringa blad och en upp till 10 kg tung kraftigt uppsvälld rotklump. Frukten är mer eller mindre päronformad och något tillplattad. Den är 10–20 cm lång och ser nästan ut att vara hopsydd i spetsen. Ibland försedd med mjuka taggar. Har, till skillnad mot de flesta gurkväxter, bara ett enda stort frö, som börjar gro innan frukten lossnar från moderplantan (vivipari). Fast kött som kan ätas rå, men som vanligen äts tillagad på samma sätt som zucchini.
Anm. På Madeira kallas den pimpinela. Skall ej förväxlas med det vi i Sverige kallar pimpinell, som är en rosväxt (Sanguisorba minor), vars blad förr användes bl.a. till att krydda vin. För det vetenskapliga släktnamnet Pimpinella, se Anis >>
| |
Kayote på marknad i Funchal, Madeira.
Dessa har slät yta, men den kan ibland
vara försedd med mjuka taggar.
|
|
<< Överst på sidan | Nästa sida: Gurkväxter, del 2: Pumpor >>
allm.info
|
Samtliga foto, om ej annat angivits, copyright © Etienne Edberg
All photos, unless otherwise stated, copyright © Etienne Edberg
|
|
Denna sida har producerats av Etienne Edberg NATURINFO & FOTO AB
Copyright © Etienne Edberg
info(at)ee-naturinfo(punkt)se
|
Denna sida uppdaterades senast 2018-03-23
|
