|
|
|
Detta är en preliminär provsida,
som uppdateras efterhand
|
|
Våra fyra sädeslag
Vete, Triticum vulgare (T. aestivum)
En: Wheat
No: Hvete, Da: Bröd-hvete, almindelig hvete
Ty: Weichweizen, Brotweizen, Fr: Blé tendre, froment
Korn, brygg (förr bjugg), Hordeum distichon & H. vulgare
En: Barley
No: Bygg, Da: Byg, Ty: Gerste, Fr: orge
Havre, Avena sativa
En: Oats
No: Havre, Da: Havre, Ty: Hafer, Fr: Avoine
Råg, Secale ceriale
En: Rye
No: Rug, Da: Rug, Ty: Roggen, Fr: Siegle
Vete och korn har båda sitt ursprung i Mellanöstern i den s.k. bördiga halvmånen (Fertile Crescent) kring floderna Euphrat, Tigris, Jordan och Nilen och de började odlas för över 10 000 år sedan. Dinkel (en: spelt, Triticum spelta) är en veteart, som var av stor betydelse i Europa under bronsåldern och tidig järnålder, men har efter hand nästan helt ersatts av vanligt vete.
Havre härstammar från samma område och råg kommer troligen från Mindre Asien (nuvarande Turkiet), men båda började odlas ganska sent; havre kanske först för 2–3 000 år sedan. Troligen spreds de från början som ogräs i vete- och kornodlingar innan de med tiden började odlas för sin egen skull.
I övrigt fördjupar jag mig inte närmare i dessa våra i Norden vanligaste sädeslag.
 |
|
 |
T.v. vanligt vete. T.h. emmervete (tvåkornsvete, Triticum turgidum subsp. dicoccum)
Botanisk have, København |
| |
Ovan: Havre. Nedan: Råg
Botanisk have, København
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Asiatiskt ris, Oryza sativa. Botaniska trädgården, Lund
Ris
Asiatiskt ris, Oryza sativa
Afrikanskt ris, O. glaberrima
En: Rice
No: Ris, Da: Ris, Ty: Reis, Fr: Riz
Ursprung & förekomst
Asiatiskt ris, som är det helt dominerande, har används av människan i minst 8 000 år, kanske i över 13 000 år, och utvecklades som kulturväxt i Indien och Kina. Exakt ursprung är oklart; eventuellt Himalayas utlöpare i Indien, men genetiska studier tyder på Pärlflodens dalgång i södra Kina. Spreds vidare till övriga sydöstra Asien och Japan före vår tideräkning, sedan vidare till Australien (1924), Sydamerika, Nordamerika (1600-talet), Madagaskar, Västafrika, Egypten och Sydeuropa. Kom till Medelhavsområdet 800 e.Kr, där det idag odlas i bl.a. Italien, Grekland, södra Frankrike, Spanien och Portugal.
Afrikanskt ris domesticerades troligen för 2–3 000 år sedan i trakten av övre Niger (i nuvarande Mali), där den sannolika ursprungsformen (O. barthii) finns vildväxande. Den odlas i Väst- och Centralafrika, i begränsad utsträckning även i Guyana, El Salvador och Panama. Idag minskar odlingen i snabb takt till förmån för asiatiskt ris, som ger högre avkastning. I gengäld är afrikanskt ris betydligt tåligare mot vattenståndsförändringar, insektsangrepp, sjukdomar och misskötsel, och kan i framtiden bli av betydelse i förädlingsarbetet.
Beskrivning & användning
Det i världen mest odlade sädeslaget efter vete och majs, det allra mest produktiva räknat per ytenhet och stapelföda för ungefär halva jordens befolkning. Det finns tiotusentals olika sorter uppdelade på två grupper: sumpris (en: lowland, wet or water rice) och bergsris (upland rice). Huvuddelen av det odlade riset är sumpris, som planteras och får växa i vatten. Fälten torrläggs först när riset börjar mogna. Bergsris odlas inte i vatten, men kräver mycket regn och trivs bäst i regnskogsklimat. Bergsris spelar en tämligen obetydlig roll utom i delar av Mellan- och Sydamerika.
Indianris (vattenris, tuscaroraris)
Zizania aquatica & Z. palustris
Kallas ibland felaktigt ’vildris’.
En: Wild rice, Canada rice, Indian rice
Ty: Wasserreis, Fr: Zizanie des marais, riz sauvage
Ej närmare släkt med riktigt ris, men kallas så för att det växer i vatten. Ett högt gräs, vars frukter samlades in av indianerna i nuvarande nordösta USA och angränsande delar av Kanada. Skörden skedde från kanot; man böjde stråna in över båten och slog av grynen med kraftiga pinnar. Odlas sedan mitten på 1900-talet i bl.a. Minnesota, Kalifornien, Wisconsin och delar av Kanada, men också på en del håll i Europa och Asien.
En närbesläktad art, manchuriskt ris (Z. latifolia, en: Asian/Manchurian wild rice) vars frukter/gryn förr samlades in från vildväxande bestånd och var viktig föda i delar av Kina. Har idag helt ersatts av äkta ris. (Odlas dock fortfarande i delar av östra och syödstra Asien, men för det ätliga uppsvullna strået, ej frukterna.)
OBS! Ej att förväxla med det som i svenska floror kallas vildris (Leersia oryzoides, syn: Oryza clandestina, en: rice cutgrass); ett vattenväxande högvuxet gräs, sällsynt i Sydsverige, men med stor spridning i Euroasien och Nordamerika.
| |
Risfät. Bali, Indonesien
Plöjning av risfält. Bali
Risfält i Toscana, Italien
Afrikanskt ris. Gambia
Skörd av indianris. Efter
målning av Mary Eastman 1853.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Att njuta av hemodlad majs. Södra England. Foto: Susan Edberg
Majs
Zea mays
En: Maize, Indian corn, Amer: Corn
I brit. engelska är corn = brödsäd, spannmål.
No: Mais, Da: Majs, Ty: Mais, Fr: Maïs, blé d’Inde
Ursprung & förekomst
Odlades i Amerika under förkolumbiansk tid från södra Kanada till Chile. Fynd av primitiva majskolvar har gjorts i Mexiko och Peru i 3 000 år gamla kulturlager och troligen har majs odlats i 7 000, kanske 10–12 000 år. Idag endast känd som kulturväxt och exakt ursprung är omdiskuterad. Det finns några vildväxande Zea-arter i Mellanamerika. Infördes till Europa av Kolumbus och odlas idag i varma och tempererade trakter i hela världen med USA (40%) och Kina (20%) som största producenter.
Beskrivning & användning
Ett ettårigt gräs med märgfyllt strå och breda blad, vanligen 1–4 m hög, ibland upp till 6 m. Hanblommor sitter i en vippa i toppen och honblommor i tjocka kolvar i de nedre bladvecken. De egentliga frukterna, majskornen, är en typ av nötter och blir torra och hårda vid full mognad. Färgen hos de vanliga ätsorterna är vit eller gul, men kan vara svart, röd, lila, blåaktig eller grön, ofta med flera olika färger på samma kolv.
Majs är ett mycket viktigt födoämne, framför allt i fattiga länder. I den industrialiserade världen används majs i huvudsak till djurfoder, framför allt till svin och fjäderfä. Majskolvar som skall ätas (kokta, rostade, frysta eller konserverade) plockas omogna. De hårda mogna frukterna kan malas till mjöl. Majsmjöl är stärkelserikt, men saknar gluten och är därför mindre lämpligt för bakning. Majsbröd är dock utmärkt för glutenintoleranta (ej att förväxla med glutenallergiker) förutsatt att det bakats på oblandat majsmjöl, vilket långt ifrån alltid är fallet.
Polenta är små gryn framställda av majskornets kärna. Majs är en viktig råvara vid framställning av stärkelse och matolja, och den huvudsakliga råvaran för bourbon whiskey.
Som gammal kulturväxt finns helt naturligt många sorter, t.ex.:
Tandmajs (en: dent corn) med gula eller vita stärkelserika, i toppen intryckta korn, som är den (i varje fall i den industrialiserad världen) mest odlade sorten.
Flintmajs (en: flint corn) är en härdigare sort med små, släta, rundad och hårda korn, ofta i flera färger. De flerfärgade varianterna används numera mest som prydnadsmajs. Kan också ”poppas”.
Mjölmajs (en: amylomaize) med mjuka, mjöliga korn med frövita av mjuk stärkelse.
Puffmajs (popmajs, en: popcorn) med små korn, som rostas till popcorn.
Sockermajs (en: sweet corn), där kornen har hög sockerhalt. Odlas för de smakliga majskolvarna, men även för alkoholframställning.
Gatustånd med grillade majskolvar.
Rhodos |
|
Majskolvar på marknad i Hongkong. |
| |
 |
|
 |
| Majskorn mals till mjöl på traditionellt sätt. Tanzania |
| |
Majs poppad direkt på kolven |
|
Att njuta av popcorn. Campingplats
i Tanzania |
 |
|
Ovan: När man gnagt av kornen kan
man göra en pipa av kolven.
T.v.: Skulptur av majskolv med kvarvarande
blast. Azzano, Apuanska Alperna, Italien.
|
| |
Trädgårdsodling av majs. Rumänien.
Hanblomställning. Kenya
Honblomställning (kolven) omgiven av
stödblad (blast). I toppen ses pistillernas
trådlika märken. Danmark
Färska majskolvar. Import från Ungern.
Minimajs. Små omogna majskolvar,
som används i bl.a. wok och sallader.
Import från Thailand.
Mångfärgad flintmajs. Används numera
mest som prydnad, men kan också
poppas. Inköpt i torgstånd i Malmö.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Durra, Sorghum bicolor
Övriga sädesslag
Durra (kaffekorn, sorghum), Sorghum bicolor (S. durra, S. vulgare, Andropogon sorghum)
En: Sorghum, durra, milo
No: Durra, Da: Almindelig durra, milo
Ty: Mohrenhirse, Guineakorn, Milo, Durrakorn, Sorghumhirse, Fr: Sorgho commun
Kommer från savannområden i Afrika och finns ännu vildväxande i Etiopien i gränsområdet till Sudan. Domesticerades för ca 2 000 år sedan i Östafrika, troligen i nuvarande Etiopen, Sudan eller Övre Egypten. Fördes till Amerika i samband med slavhandeln. Hör till de mest odlads sädeslagen i Afrika och Asien. Största producent är USA, sedan Nigeria och Indien.
Femte viktigaste sädesslaget efter ris, vete, majs och korn. Finns två sortgrupper, en som odlas för bladmassan som djurfoder, vilket numera är den vanligaste, och en som odlas för fröna som människoföda.
Hirs
En: Millet
No: Hirse, Da: Hirse, Ty: Hirsen, Fr: Millet
Ett samlingsnamn för en rad olika arter av flera släkten: Digitaria, Echinochloa, Eleusine, Panicum, Paspalum, Pennisetum, Setaria m.fl.. De är alla gamla kulturväxter i tropiska Afrika och Asien, men vissa odlas i begränsad utsträckning även i Syd- och Östeuropa. Huvudsakligen lågavkastande småfröiga sädesslag; viktig föda i tropikerna, men används främst till djurfoder i vår del av världen.
Exempel är:
Äkta hirs, vipphirs, Panicum miliaceum (en: common millet, hog millet, white millet)
Odlas framför allt i Asien, varifrån den anses härstamma. Spelade stor roll i Europa fram till 1700-talet, då den blev utträngd av potatisen.
Pärlhirs, negerhirs, Pennisetum glaucum (en: pearl millet, bulrush millet)
Viktigaste åkerbruksväxten i hela Centralafrika, odlas även i Arabien och Ostindien. Frukterna/grynen används bl.a. till couscous.
Kolvhirs, Setaria italica (en: foxtail millet)
Betydelsefullt spannmål i delar av Asien, men odlas i begränsad utsträckning även på annat håll.
Korakan, prydnadsgräs, Eleusine coracana (en: finger millet, red millet, caracan millet)
Troligen från tropiska Östafrika och odlas i torra delar av Afrika och Asien.
Teff, Eragrostis tef
En: Teff, William’s lovegrass
No: Teff , Da: Teff, Ty: Teff, Dverghirse, Fr: Teff
Har mycket små sädeskorn. Odlats i 6 000 år i nuvarande Etiopien & Erithrea, där det idag svarar för ca 25% av spannmålsproduktionen. Odlas i begränsad utsträckning i exempelvis Indien, Australien och USA. Experimentodling har även förekommit i Sverige. Påstås vara glutenfritt och odlas i bl.a. Nederländerna för framställning av glutenfritt bröd. Glutenfritt är det dock inte, utan teffgluten har en något annorlunda molekylstruktur som glutenintoleranta inte reagerar mot.
Jobs tårar, pärlkorn, adlay, Coix lacryma-jobi
En: Job’s tears, coixseed, tear grass, adlay
Ty: Hiobsträne, Fr: Herbe à chapelets, larmille-de-Job
Kommer från Sydostasien, troligen Malayiska övärlden. Varieten ma-yuen började odlas för 3–4 000 år sedan i Indien och för ca 2 000 år sedan i Kina. Det var en mycket viktig gröda innan ris och majs blev stapelvaror. Spreds med araberna till Afrika och Medelhavsområdet, och vidare därifrån till övriga Europa och Amerika. Finns naturligt vildväxande i södra och östra Asien och förvildad i andra tropiska områden.
Finns i två huvudtyper:
var. stenocarpa & var. monilifer har frukter med hårda vita skal som används till radband (rosenkrans) och halsband.
var. ma-yuen, odlas som spannmål och har även viss medicinsk användning.
| |
Durra.
Bergianska trädgården, Stockholm
Äkta hirs, vipphirs.
Botaniska trädgården, Lund
Pärlhirs.
Botaniska trädgården, Lund
Hirs, troligen korakan, på en marknad i
Mto wa Mgu, Tanzania.
Jobs tårar.
Bergianska trädgården, Stockholm
|
<< Överst på sidan | Nästa sida: Strimbladsväxter >>
Anm. Växter, som inte hör till gräsfamiljen, men vars frukter och frön används
på samma sätt som sädesslagen, brukar kallas pseudocerial (falska spannmål).
Några exempel:
Amarant, Amaranthus spp.
Bovete, Fagopyrum esculentum >>
Mexikansk chiasalvia, Salvia hispanica
Quinoa (mjölmålla), Chenopodium quinoa >>
|
Samtliga foto och teckningar, om ej annat angivits, copyright © Etienne Edberg
|
|
Denna sida har producerats av Etienne Edberg NATURINFO & FOTO AB
Copyright © Etienne Edberg
info(at)ee-naturinfo(punkt)se
|
Denna sida uppdaterades senast 2017-12-13
|
