Fam. Euphorbiaceae, törelväxter

vari ingår fam. Phyllanthaceae, emblikaväxter

 

 Den kaktusliknande Euphorbia
 candelabrum
. Kenya
Emblikaväxterna har nyligen brutits ut ur törelfamiljen och
betraktas numera som en egen familj. Denna ändring har inte
slagit igenom överallt och av praktiska skäl följer jag därför
den gamla indelningen.

Flera törelväxter har ett kaktusliknande växtsätt (dock inga
med ätliga frukter), men skiljs från riktiga kaktusar bl.a. genom
annorlunda blommor och förekomsten av mjölksaft.

Den kommersiellt viktigaste törelväxten torde vara gummi-
trädet
(Hevea brasiliensis), av vars mjölksaft (kautschuk, latex)
man framställer gummi. Kassava (=maniok, tapioka, Maniot
utilissima
) är en av tropikernas viktigaste näringsväxter, men
det är roten, inte frukten, som används.

 Tappning av gummiträd.
 Sri Lanka


<<— | Ricin | Ljusnöt | Bignay | Emblika | Tahitikrusbär | Rambai | —>>

 

 
GÅ TILL
Startsidan >>

Inledning >>
Facit >>

Frukttyper >>
Fruktnamn >>
 

Fruktlista >>
Register >>
Galleri >>

Boktips >>
Webbtips >>


Naturinfo & Foto AB
Etienne Edberg
 
Detta är en preliminär provsida,
som uppdateras efterhand




Ricin
Ricinus communis

En: Castor oil plant, castor bean
No: Oljeplante, kristpalme, Da: Olieplante, kristpalme
Ty: Wunderbaum, Kreuzbaum, Fr: Ricin commun


Ursprung & förekomst

Ursprung osäkert, kan vara hela eller delar av området från tropiska Östafrika (Etiopien) till Indien. Odlades i Egypten redan för 6 000 år sedan, idag runt jorden i varma och tempererade länder både som nytto- och prydnadsväxt, ibland även i Sverige. Ofta förvildad, inte minst i medelhavsområdet.


Beskrivning & användning

Ett litet träd eller buske med stora, gröna eller rödaktiga djupt handflikiga blad. Frukten är en trerummig, mjuktaggig kapsel med ett stort, njurformigt frö i varje rum. Fröet innehåller ca 50 % fet olja och 3 % ricin, som är ett mycket giftigt protein. Växten odlas dels som prydnad och dels för oljan, som utvinns genom kallpressning av rostade och skalade frön. Ricinolja har medicinsk användning (förr vanligt avföringsmedel), men också tekniska som smörjmedel och i kosmetika.
 
Ricinbuske med frukter. Rumänien


Blommor (gula) och frukter. Samos

<< Överst på sidan

Ljusnöt, kandelnöt
Lumbangträd, Aleurites moluccana (A. triloba)

En: Candlenut, candleberry, Indian walnut
No: Norska, Da: Danska, Ty: Lichtnuss, Kemirinuss, Kerzennuss, Fr: Noix des Moluques


Ursprung & förekomst

Kommer från Malaysia och Polynesien. Spridd i tropikerna och förekommer, odlad eller förvildad, i bl.a. södra Indien, Bangladesh, Sri Lanka, Malagasy, Brasilien, Västindien och i sydöstra USA.


Beskrivning & användning

Kallas ibland lumbangnöt eller bankulnöt efter trädet. Frukten är en stenfrukt med oljerik kärna, drygt 5 cm i diameter, som är ätlig när den rostats och kokats. Men framför allt används kärnorna för att utvinna olja, som används till träolja och lampbränsle och för framställning av bl.a. laxermedel, fernissor, gummisubstitut, isoleringsmaterial och tvål.
     Polynesierna borrade hål i nötterna, trädde upp dem på palmbladstrimlor och använde dem som lampor och facklor, därav namnet ljusnöt. De förde med sig trädet till Hawaii, där det blev en av de viktigaste kulturväxterna och är idag Hawaiis officiella delstatsträd.
 
Lumbangblad.
Funchals botaniska trädgård, Madeira.


Bildtext

<< Överst på sidan

Bignay
Antidesma bunius

Förs numera till fam. Phyllanthaceae
En: Bignay
No: Norska, Da: Danska
Ty: Buni, Bignai, Salamanderbaum, Fr: Bignay


Ursprung & förekomst

Kommer från Indien och odlas från södra Asien till norra Australien.


Beskrivning & användning

Städsegrönt träd med giftig bark känd under de engelska namnen currant tree, salamander tree och wild cherry. Trädet uppskattas för sina frukter, som äts som de är eller används till sylt och matlagning. Frukten är ett bär, som växer i druvlika klasar. Karaktäristiskt är att bären i samma klase kan, beroende på mognadsgrad, variera i färg i slumpartad ordning från vit över gula, röda och gröna nyanser till svart. Skalet är tunnt, men segt och innehåller en röd saft, medan fruktköttet är vitt med en färglös syrlig saft. Bäret innehåller en kärna.
     Frukten, vars malajiska namn är buni eller berunai, sägs ha givit namn åt såväl Borneo som det lilla landet Brunei (på norra Borneo).



Närstående arter

Det finns över hundra Antidesma-arter spridda från tropiska Afrika över södra och sydöstra Asien till Australien och öarna i Stilla Havet. Många har ätliga frukter.
Exempel:

Tasselberry (A. venosum) förekommer i stora delar av tropiska Afrika och har mångfärgade fruktklasar beroende på att bären mognar i slumpartad ordning. Viss insamling sker av vildväxande bär, som också utgör viktig föda för fruktätande fåglar och andra djur. Planteras ibland som prydnads- och häckväxt.

Black currant tree (A. ghaesembilla) från Indien och södra Kina till Australien. De mogna rödvioletta frukterna samlas från vilda träd och äts färska eller används till sylt och gelé.

Hame (A. platyphyllum) är endemisk på Hawaii. De ätliga frukterna samlas främst från vilda träd, även om viss odling förekommer. Används till bl.a. gelé. Traditionellt har man av bären också framställt färgämnen för att färga tyg..

 
Antidesma sp., möjligen A. venosum
(oskyltad). Jardim Botanico, Funchal.

<< Överst på sidan

Emblika (amalaki)
Phyllanthus emblica

Kan kallas amla i äldre litteratur.
Förs numera till fam. Phyllanthaceae
En: Emblic, Indian gooseberry, myrobalan, amla
No: Amla, Da: Danska, Ty: Amla, Fr: Amla
Sanskrit: Amalaki


Ursprung & förekomst

Sydostasien


Beskrivning & användning

Liten buske eller träd upp till ca 12 m. Kallas ibland grå myrobalan och skall ej förväxlas med svart myrobalan (Terminalia chebula, fam. Combretaceae). Gulgröna runda frukter, ca 2 cm i diameter, med en antydan till åsar i längsriktingen. Fast gröngult fruktkött med små hårda frön. De är för sura för att ätas färska, men används som krydda, till marmelad och gelé och till svalkande drycker. Hög C-vitaminhalt, kan vara upp till 12 gånger högre än apelsin.
     I Sydostasien görs bl.a. bläck och hårfärgningsmedel av frukterna. Omogna frukter används i garverier. Har tidigare använts inom medicin i form av pulver eller gelé under namnet Myrobalani Emblicae. I hälsokostsammanhang används ofta sanskritnamnet ’amalaki’.
 
Bildtext


Bildtext

<< Överst på sidan

Tahitikrusbär
Phyllanthus acidus

Förs numera till fam. Phyllanthaceae
En: Otaheite gooseberry, Malay gooseberry
No: Norska, Da: Danska
Ty: Baumstachelbeere, Grosella, Fr: Girembelle, surelle, groseille éyoilée


Ursprung & förekomst

Anses vild i Indien och på Madagaskar. Odlas sällan i stor skala, men ofta som byträd i hela tropiska Asien, utmed Afrikas östkust och något i Västindien.


Beskrivning & användning

Upp till 12 m högt träd med blad i rader på särskilda 25–50 cm långa grenar, vilket ger intryck av att trädet är parbladigt. De gröngula ca 2 cm stora frukterna är rundat lobade och tillplattade vid polerna. Har en syrlig smak och äts sällan direkt, men gärna doppade i salt, inkokta i sockerlag, inlagda i pickles, till balinesik rujak etc.
 
Bildtext


Bildtext

<< Överst på sidan

Rambai
Baccaurea motleyana

Förs numera ofta till fam. Phyllanthaceae
En: Rambai, rambi
No: Norska, Da: Danska, Ty: Tyska, Fr: Franska
Thai: Mafai-farang


Ursprung & förekomst

Malackahalvön och de stora indonesiska öarna, där den växer vild och odlas i liten skala.


Beskrivning & användning

Ett upp till 20 m högt träd. De runda, gula, 2–3 cm stora frukterna växer direkt på stam och större grenar. Ganska segt sammetsliknande skal omsluter 2–5 halvgenomskinliga vitaktiga klyftor, var och ett med ganska stort brunt frö. Mjukt fruktkött med sötsur smak. Äts färsk eller tillagad eller används till dryck eller marmelad.
     Obs! Den kan, liksom vissa närstående frukter, lätt förväxlas med langsat och duku (fam. Meliaceae >>), som dock ej är släkt.



Närståenda arter

Släktet Baccaurea (burmadruvsläktet) omfattar ett 80-tal arter i sydöstra Asien och ostindiska öarna. Ett fåtal odlas i liten skala och frukterna av flera vilda arter skördas.
Några exempel:

Menteng, kepundung, Baccaurea racemosa
     En: Kepundung
Härstammar från Malackahalvön och odlas som frukt- och skuggträd i ursprungsområdet och i Indonesien: Sumatra, Java och Bali. Frukten är rund, gulaktigt grön med bruna fläckar. Mycket populär på bl.a. Bali. Finns vanligen ej på hotellen, men under torrtiden är den vanlig på marknader. Det sega gröngula skalet omsluter 2–4 saftiga klyftor. Balineserna stoppar in hela frukten i mun, sväljer fruktköttet med frön och allt, men spottar ut skalet. Används också i stuvningar eller till pickles.

Burmadruva, Baccaurea ramiflora (B. sapida)
     En: Burmese grape
Förekommer i Borte Indien och sydöstra Kina. Ett 20–25 m. högt träd, ibland med plankrötter. Frukterna är runda, 2,5–3 cm i diameter, gulaktigt skära till klarröda. Äts färska eller tillagade på samma sätt som föregående.

Tampoi, Baccaurea macrocarpa (B. griffithii)
     En: tampoi
Vildväxande i Malackahalvöns och Borneos låglandsregnskogar; där den också odlas. Upp till 20 m högt träd. Blomställningar med 5–6 blommor i varje sitter på stam och större grena. Frukterna är runda med en något utdragen spets och gulbrunt, ca 5 mm tjockt skal som innesluter 4–6 halvgenomskinliga, vitaktiga klyftor. Smaken sägs påminna om mandarin.

Röd kanttampoi (röd kant-tampoi), Baccaurea angulata
     En: Belimbing merah, ampoi belimbing, red angel starfruit
Ett 6–20 m. högt regnskogsträd från Borneo, ibland odlat runt byar. Frukterna växer i klasar på stam och grenar. De är röda, konformade eller runda med utdragen spets, ca 6 cm långa med längsgående åsar som ger frukten ett stjärnliknande tvärsnitt. Tjockt skal omsluter saftigt vitt fruktkött. De är ätliga och skördas vanligen från vilda träd.
     Påstås ibland stå nära belimbi och stjärnfrukt (carembola), därav de engelska namnen, men dessa hör till helt en annan familj (se harsyreväxter, Oxalidaceae >>)


För mer detaljerad information om Baccaurea-arter, se Flora Malesiana: http://www.nationaalherbarium.nl/Euphorbs/specB/Baccaurea.htm
 
Bildtext


Bildtext

<< Överst på sidan  |  Nästa sida: Clusiaväxter >>


Allmän info


Samtliga foto, om ej annat angivits, copyright © Etienne Edberg
All photos, unless otherwise stated, copyright © Etienne Edberg


Denna sida har producerats av Etienne Edberg NATURINFO & FOTO AB
Copyright © Etienne Edberg
info(at)ee-naturinfo(punkt)se
Denna sida uppdaterades senast 2017-12-04