|
|
|
Detta är en preliminär provsida,
som uppdateras efterhand
|
|
Landskap i Marocko med arganträd. |
|
Getter klättrande i arganträd. |
Arganträd
Argania spinosa (A. sideroxylon)
En: Argan
No: Argantre, Ty: Arganbaum, Arganie, Fr: Arganier
Ursprung & förekomst
Växer naturligt i torra och halvtorra områden södra Marocko i Sousdalen och omgivande berg upp till ca 1 300 m.ö h., samt i angränsande delar av Västsahara och Algeriet (Tindouf-området). Det är det helt dominerande trädet i dessa områden. Odlas numera även i Israel i Jordandalen och Negev.
Beskrivning
Det är ett medelstort träd, vanligen 8–10 m högt, med tornar och smala 2–4 cm långa blad. Normalt grön året om, men fäller bladen vid längre tids torka. Frukterna är ovala och 2–4 cm långa. Ett halvcentimeter tjockt lager fruktkött omsluter en hård kärna med en (oftast) till tre frön.
Användning
Frukterna äts gärna av getter, som klättrar i träden för att komma åt dem. Det är ett viktigt foder i torra områden där markvegetationen kan vara i det närmaste helt avbetad.
Ur fröna erhålls arganolja, som används för matlagning på samma sätt som olivolja i andra delar av medelhavsområdet. Fruktköttet avlägsnas och går till djurfoder. Kärnan slås sönder, vanligen för hand mellan två stenar, och fröna rostas lätt. Efter rostning krossas fröna, blandas med lite vatten till en pasta, ur vilken oljan pressas. Även pressresterna används till djurfoder.
Olja pressad ur orostade frön används vid massage, mot hudsjukdomar och till kosmetika.
| |
Arganfrukter.
Kärnor med borttaget fruktkött.
Handpress för att få ut oljan.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Sapotillplommon
Sapotillträd, tuggummiträd, Manilkara zapota
(Achras zapota, Sapota zaspoytilla)
En: Sapodilla
Da: Sapodilla, Ty: Sapodilla, Fr: Sapote, sapotille
Ursprung & förekomst
Från södra Mexiko och Mellanamerika, där den finns vildväxande. Odlades redan under förcolumbiansk tid och fördes på 1500-talet av spanjorerna från Acapulco till Filippinerna, varifrån den spreds vidare i Asien. Eftersom den kom dit så tidigt har många trott att det är ett asiatiskt träd. Första exportör av frukter var Colombia, men idag är Thailand det viktigaste exportlandet.
Beskrivning & användning
Ett upp till 20 m högt regnskogsträd. Frukterna är runda till elliptiska eller äggformade och 5–10 cm långa. De påminner om små bruna potatisar. Skalet är skorvigt på den omogna frukten, men blir sedan slätt. Vid basen sitter fodret kvar i form av sex håriga flikar. Fruktköttet är halvgenomskinligt med gulaktig, skär eller brun ton med en svag radiell stuktur i ljusare färg. Oftast finns 1–5 kärnor finns inbäddad i köttet, ibland upp till tolv. Den äts vanligen färsk, men i bl.a. Mexiko används den till marmelad.
I Amerika är trädets mjölklika sav en av de viktigaste råvarorna vid tillverkning av tuggummi. (Redan aztekerna tillverkade tuggummi av saven.)
| |
Bildtext
Bildtext
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Mameysapote
Pouteria sapota
En: Mamey sapote
Ty: Grosse Sapote, Fr: Sapote, sapote à crème, sapote mamey
Ursprung & förekomst
Kommer från Mellanamerika och Västindien. Odlades av aztekerna under förcolumbiansk tid. Numera spridd i hela tropiska Amerika och förekommer även på andra kontinenter.
Beskrivning & användning
Ej närmare släkt med vare sig svart sapote (fam. Ebenaceae) eller vit sapote (fam. Rutaceae). Alla tre var kända av aztekerna och ’sapote’ är en lätt förvrängning av ett aztekiskt ord för frukt.
Ett upp till 30 m högt träd. Frukter är vanligen äggformade och upp till 15 cm långa. Skalet är brunaktigt och småskrovligt. Fruktköttet är laxrött med konsistens ungefär som melon. Oftast finns bara ett frö, som är stort som en avokadokärna. Mycket sött smak, helt utan syrlighet, och passar bäst till exempelvis sorbet, sylt och marmelad.
Inkasapote, lucuma
Pouteria lucuma
En: Lucuma, Ty: Lucuma
Beskrivning
Kallas ibland ”Inkafolkets guld” och kommer från Anderna. Odlas främst i Peru, Ekvador och Chile, men även i andra områden med subtropiskt klimat. Frukten är rund eller äggformad med utdragen spets. Äts färsk eller används som smaksättare i bl.a. juice, milkshake, smoothies och glass. Förekommer också att fruktköttet torkas och säljs (framför allt i hälsokosthandeln) i pulverform att användas som smaksättnings- och sötningmedel, då under namnet ’lucuma’.
Fler Pouteria-arter
Släktet innehåller flera andra arter med liknande användning, t.ex. canistelsapote (Pouteria campechiana, en: canistel), grön sapote (P. viridis, en: green sapote) och Caimitosapote (P. caimito, en: abiu).
| |
|
| Pouteria sp., troligen grön sapote, P. viridis. Jardim Botanico, Funchal (oskyltad). |
| |
Bildtext
Inkasapote (lucuma). Import från Peru.
Inkasapote uppskuren.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Mirakelbär, mirakelfrukt
Synsepalum dulcificum
En: Miracle fruit, miracle berry, sweet berry
Da: Mirakelfrugt, mirakelbær, No: Mirakelbær
Ty: Wunderbeere, Mirakelfrucht, Fr: Fruit miracle, fruit miraculeux
OBS! Ej att förvärxla med katemfe, Thaumatococcus danielli, som också kan kallas mirakelfrukt på flera språk (miracle fruit, fruit miraculeux, etc), och som också får sura ämnen att smaka sött. Se fam. Marantaceae>>
Ursprung & förekomst
Kommer från tropiska Västafrika, där den ”upptäcktes” omkring år 1725 av den franske kartografen Reynaud des Marchais. Han noterade att lokalbefolkningen åt av bären, framför allt före måltider för att få maten att smaka bättre. Viss odling förekommer idag från Ghana till Nigeria, och i mycket begränsad utsträckning i andra varma länder, t.ex. södra Florida, Jamaica, Puerto Rico och Taiwan. Förekomsten i världshandeln är obetydlig eftersom hållbarheten är låg (endast 2–3 dagar) och det finns restriktioner mot försäljningen i bl.a. USA och EU (se nedan).
Beskrivning & användning
En städsegrön buske, som vanligen blir 5–6 meter hög. Frukten är oval, ca 2 cm lång, röd med vitt fruktkött och en avlång svart kärna. Fruktköttet är ätligt och har en sötaktig smak. Framför allt är den känd för den märkliga egenskapen att få allt surt, och även i viss mån beskt, att smaka sött. Exempelvis citron smakar sött efter att man ätit mirakelbär. Effekten kan vara från en kvart upp till ca. två timmar.
Denna sötgörande effekt beror på ämnet miraculin (mirakulin) som finns i fruktköttet. Exakt hur det verkar är oklart, men en hypotes är att miraculinet påverkar formen på tungans sötmareceptorer så att de även reagerar på surt. Effekten varar så länge miraculinet finns kvar på tungan.
Används i urspungsområdet för att förbättra smaken på bl.a. palmvin och majsbröd. Försök har gjorts att använda miraklebär för framställning av sötningsmedel, men detta förefaller (ännu?) inte varit framgångsrikt.
Mirakelbär har förr kunnat köpas i hälsokostaffärer, men eftersom de inte ätits i någon större utsträckning i Europa före 1997 faller den under regeln för ’Nya Livsmedel’ (se nederst på sidan) och får för närvarande inte säljas inom EU. I USA har bären klassats som ’födoämnestillsats’, vilket också innebär restriktioner för försäljning. I Japan lär bären vara populära bland sockersjuka och cancerpatienter (de senare för att bären tar bort den metalliska smaken av vissa cancermediciner). I handeln finns tabletter med mirakelbärextrakt framställd av frystorkade bär, men om effekten är densamma är osäkert och de torde omfattas av samma försäljningsrestriktioner som hela bär.
Anm. Det har framförts misstankar att försäljningsrestriktionerna sammanhänger med påtryckningar från sockerindustrin, men utan några konkreta bevis.
| |
Mirakelbär (Public Domain)
Piller med mirakelbärextrakt. Osäkert
om de har samma effekt som färska bär.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Sheanöt
Sheasmörträd, Vitellaria paradoxa
En: Shea nut
Ty: Sheanuss (trädet: Karitébaum), Fr: Karité
Ursprung & förekomst
Ett savannträd i tropiska Afrika från Senegal österut till Kongo-Kinshasa, Sudan, västra Etiopien och Uganda. Skörd sker normalt från vildväxande träd, men viss odling förekommer. Vanligt i traditionell småskalig agroforestry (skogsjordbruk), d.v.s. trädet lämnas vid skogsröjningar och/eller planteras på åkermark. Liksom en del andra nyttoträd ses den ofta växa på odlad mark med exempelvis hirs, jordnötter, bomull, grönsaker och andra ettåriga grödor.
Beskrivning & användning
Ett medelstort lövfällande träd. Blommar under torrtiden när trädet är mer eller mindre avlövat. Frukten är ett ovalt enfröigt bär, ca 6,5 cm långt och liknar ett grönt lite avlångt plommon. Det som kallas ’sheanöt’ är ingen egentlig nöt, utan det ca 4–5 cm långa fröet. Fruktköttet har en sötaktig smak och äts lokalt, ofta betydelseful föda eftersom frukten mognar under en tid på året när det är lågsäsong för andra grödor.
Fröna, de s.k. ’sheanötterna’, är fettrika och ur dem framställs sheaolja och sheasmör, även kallad karitésmör. Framställd ur färska frön är sheasmör vitt och smaklöst. Används lokalt som matfett. Raffinerat sheasmör används i kosmetika och hudvårdsprodukter, såsom fuktande hudkrämer, läppstift, tandkräm, shampoo m.m., och i livsmedelsindustrin, bl.a. i buljong och som substitut för (eller blandat med) kakaofett.
På senare tid har sheasmör börjat användas blandat med olivolja för att göra oljan fastare och bredbar.
| |
Bredbar blandning av olivolja (drygt 70%)
och sheasmör.
Bildtext
|
|
<< Överst på sidan | Nästa sida: Ebenholtsväxter >>
Nya livsmedel (Novel Foods, NF) är livsmedel och livsmedelstillsatser som vi inte ätit i större omfattning inom EU före 15 maj 1997. Dessa måste riskvärderas av EU-kommissionen innan de får säljas som föda inom EU.
|
Samtliga foto, om ej annat angivits, copyright © Etienne Edberg
All photos, unless otherwise stated, copyright © Etienne Edberg
|
|
Denna sida har producerats av Etienne Edberg NATURINFO & FOTO AB
Copyright © Etienne Edberg
info(at)ee-naturinfo(punkt)se
|
Denna sida uppdaterades senast 2017-12-02
|
