|
|
|
Detta är en preliminär provsida,
som uppdateras efterhand
|
|
Vanilj, vaniljstång
Vaniljorkidé, Vanilla planifolia (V. fragrans)
En: Vanilla, vanilla pod
No: Vanilj, Da: Vanilj, Ty: Vanille-Schote, Fr: Vanille
Ursprung & förekomst
Ursprungligen från Mexiko till norra Sydamerika och möjligen även Antillerna, där den finns vildväxande idag. Den började odlas under förkolumbiansk tid av Totonakfolket i sydöstra Mexiko i trakten av nuvarande Vera Cruz. Vaniljen var uppskattad av Aztekerna och det sägs att när de lagt under sig delar av totonakernas område att de krävde in skatt i form av vaniljstänger.
Den fördes till Europa på 1520-talet av Hernán Cortés. Försök till odling utanför Mexiko och Mellanamerika fungerade inte till en början eftersom den pollineras av en sorts gaddlösa bin (Melipona spp.), som endast förekommer i Amerika. Först efter år 1841, när en tolvårig slav på Réunion kom på en enkel metod att pollinera blommorna för hand, kunde odlingen sätta fart.
Idag odlas vanilj i många tropiska länder i Amerika, Afrika, Asien och Söderhavet; de viktigaste producentländerna är Madagaskar, Indonesien, Kina och Mexiko.
Beskrivning
Vaniljorkidéen är en slingerväxt, som klättrar på buskage och trädstammar i fuktiga tropiska skogar.
I odling får den växa på pålar eller träd (gärna i plantager av exempelvis betel- eller kokospalmer) och den beskärs för att inte bli för hög och för att ge fler blommor. Den förökas genom sticklingar eftersom fröna inte kan gro utan passande mykorrhiza (symbiotisk svamp, som hjälper till vid näringsupptagningen). Blommorna är grönaktigt gula och står bara en dag, vilket innebär att odlingar måste hållas under daglig uppsikt, så att man inte missar att pollinera varje blomma innan den blommat över.
Frukten, vaniljstången, är en 20–30 cm lång kapsel, som innehåller tusentals frön. Vid mognad öppnar sig kapseln och släpper ut fröna, varför frukten skördas omogen, när den ännu är grön. För att förhindra fortsatt mognad doppas stången i kokande vatten. Därefter får den genomgå en jäsningsprocedur varefter den torkas, ofta i solen. Metoderna kan variera något i olika odlingsländer.
Användning
Vanilj används som krydda vid smaksättning av konfekt, choklad, bakverk, krämer, glass, yoghurt, m.m., men även andra maträtter och vissa spritdrycker. Vanilj används också inom parfymindustrin.
(Däremot används inte vanilj till den kända österrikiska rätten ’Vanillerostbraten’ (vaniljrostbiff), utan vitlök. Namnet är en kvarleva från en gången tid då vitlök i delar av Österrike kallades ’fattig mans vanilj’.)
Det viktigaste verksamma ämnet är vanillin, som också produceras av andra växter t.ex. den i Sverige sällsynt förekommande brunkullan (Gymnadenia nigra).
Vanillin kan också framställas artificiellt ur andra växtämnen, såsom lignin (från barrtäd) och eugenol (som finns i bl.a. kryddnejlika), och ur vissa oljeprodukter. Syntetiskt framställd vanillin är idag helt dominerande som smaksättare inom livsmedelsindustrin och nästan allenarådande inom parfymindustrin.
Äkta vanilj innehåller dock, förutom vanillin, flera andra smak- och doftämnen, vilket innebär att syntetisk framställd vanilj inte riktigt håller samma kvalité.
Vaniljsläktet omfattar ett 50-tal arter.
Vanilj utvinns också från pomponavanilj (Vanilla pompona) från Västindien och tahitivanilj (V. tahitiensis) från Söderhavet, men inte av samma mängd och kvalité.
Vaniljstång, den torkade frukten av vaniljorkidéen. |
| |
Vaniljranka. Bali, Indonesien
Blomma av pomponavanilj.
Botaniska trädgården, Lund
|
|
<< Överst på sidan | Nästa sida: Skruvpalmer >>
|
Samtliga foto Etienne Edberg, om ej annat angivits
All photos Etienne Edberg, unless otherwise stated
|
|
Denna sida har producerats av Etienne Edberg NATURINFO & FOTO AB
Copyright © Etienne Edberg
info(at)ee-naturinfo(punkt)se
|
Denna sida uppdaterades senast 2017-07-14
|
