|
|
|
Detta är en preliminär provsida,
som uppdateras efterhand
|
|
Dubbelkokosnöt, tvillingnöt
Seychellpalm, Lodoicea maldivica
En: Sea coconut, coco de mer
Ty: Seychellennuss, Fr: Coco de mer (även coco-fesse, coco juneau, coco indécent, cul de négresse)
Ursprung & förekomst
Ursprungliga bestånd finns enbart på två öar i Seychellerna; Praslin (i Vallé de Mai) och på den mindre ön Curieuse. (Artnamnet maldivica kommer av att frukten, eller snarare fröet, ibland drev iland på Maldivernas stränder, där den då och då hittades långt innan växtplatsen var känd.) Planterade bestånd finns numera på bl.a. Mahé och Silhouette. Palmen odlas också som prydnadsväxt på spridda håll i tropikerna.
Palmen är utrotninghotad på sina ursprungliga växtplatser och den är numera fridlyst.
Beskrivning & användning
Dubbelkokosnöten från Seychellpalmen är växtrikets största frö. Palmen blir 25–30 meter hög. Frukten, som tar 6–8 år att mogna, ser ut som ett stort hjärta och kan väga 15–20 kg. Tar man bort det fibrösa fruktköttet får man fram den s.k. dubbelkokosnöten, även kallad havskokosnöt (efter det franska namnet). Den hittades då och då utmed Indiska Oceanens stränder långt innan själva växten och växtplatsen var känd och den betingade mycket höga priser som medicinalväxt och samlarobjekt. Till detta torde bidragit nötens likhet med en kvinnas underkropp. Först år 1743 upptäckte man det mystiska trädets växtplats.
Fortfarande är dubbelkokosnötten av störst betydelse som kuriositet, men det vita, sötaktiga geléartade innehållet i unga frukter betraktas som en delikates för dem som har råd. På grund av utrotningsrisken har dock Seychellerna förbjudit alla handel med frukterna.
| |
Dubbelkokosnöt
Groende dubbelkokosnöt med det
unga skottet till vänster.
Botanischer Garten, Berlin
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Dadel
Dadelpalm, Phoenix dactylifera
En: Date
No: Daddel, Da: Daddel, Ty: Dattel, Fr: Datte
Ursprung & förekomst
Det är en mycket gammal kulturväxt; det finns arkeologiska fynd som tyder på odling redan för 8–9 tusen år sedan. Det finns ingen självklar vild förfader. I Asien och Afrika finns flera Phoenix-arter som går att korsa med dadelpalmen och troligen har den sitt ursprung i någon eller några av dessa. Domesticerades troligen samtidigt i flera områden från nuvarande Iran/Irak till västra Indien. Odlas idag framför allt i Mellanöstern och Nordafrika, men även i delar av USA med öken- och/eller medelhavsklimat.
Beskrivning
Dadelpalmen är en upp till 30 m hög palm med en krona av 40–50 fjäderformade blad. Växten är tvåbyggare, och blomningen inträffar under februari–april. De uppemot 1 600 vitgula hanblommorna sitter i greniga kolvar omgivna av stora hölsterblad, som öppnar sig från spetsen. Även de närmare 200 grönvita honblommorna sitter i greniga kolvar, också de omgivna av hölsterblad. Dadelpalmen är naturligt vindpollinerad, men i odlingar har man i regel endast någon enstaka hanpalm, varför konstpollinering måste tillgripas, varvid de avskurna hanblomställningarna placeras innanför honblomställningarnas hölsterblad. (Vissa odlare har inga hanträd alls, utan köper hanblommor på marknaden.)
Frukten, dadeln, är ett enfröigt bär, och varje fruktställning kan väga 50 kg. Den mognar i augusti–september. Varje träd kan bära uppemot åtta sådana fruktställningar samtidigt. Det finns ett stort antal sorter med frukter av varierande storlek (2,5–7,5 cm) och färg (från gult till rödaktigt brun).
Användning
Consectetur adipisicing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua. Ut enim ad minim veniam, quis nostrud exercitation ullamco laboris nisi ut aliquip ex ea commodo consequat. Duis aute irure dolor in reprehenderit in voluptate velit esse cillum dolore eu fugiat nulla pariatur. Excepteur sint occaecat cupidatat non proident, sunt in culpa qui officia deserunt mollit anim id est laborum.
 Dadlar till jul.
 Dadelgodis.
Urkärnade dadlar (import från Iran) med riven kokos.
| |
Dadelpalmer med nästan mogra frukter. Marocko.
Blomställning
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Elfenbensnöt, bennöt
Taguapalm, Phytelephas macrocarpa (Ph. aequatorialis)
Andra förekommande namn är stennöt, tagunöt, carozzanöt, corossonöt, corusconöt.
En: Tagua nut, jarina seed, ivory nut, Ty: Steinnuss, Tagua
Ursprung & förekomst
Tropiska Amerika.
Beskrivning och Användning
Tagua- eller elfenbenspalmen är den viktigaste källan till vegetabiliskt elfenben. Fruktens frövita är från början mjölklik och ätlig, men blir vid mognad hård som riktigt elfenben och kan snidas på liknande sätt. Kallas ibland ’fattig mans elfenben’. Före plastens tid importerades elfenbensnöt främst för tillverkning av knappar. I och med att internationell handel med äkta elfenben förbjudits har intresset för vegetabiliskt elfenben ökat. Används till biljardklot, speltärningar, schackpjäser, pianotangenter, smycken, etc.
Även frukter från vissa andra palmer används i större eller mindre utsträckning för framställning av vegetabiliskt elfenben:
Fidjielfenbensnöt kommer från en närbesläktad palm (Palandra aequatorialis) och är av högre kvalitet, men används mindre.
Tahitielfenben kommer från stennötspalmen (Metroxylon amicarum). Nöten större än andra elfenbensnötter och den hårda, vita frövitan används till parasollhandtag och broscher. Exporteras från Sällskapsöarna, Mexiko och Texas.
Australisk stennöt och australisk vattennöt från två närbesläktade palmer (Metroxylon carolinense & M. salomonense) från Carolinerna resp Salomonöarna. Natanguranöt (M. warburgii) kommer från Vanatu och Solomonöarna.
Även från doumpalmen (Hyphaena), se nedan, erhålls vegatabiliskt elfenben.
| |
Små skulpturer av elfenbensnöt
Japansk netsuke av vegetabiliskt
elfenben. Osäkert dock från
vilken palm.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Doumpalm
Hyphaene compressa & H. thebaica
En: Doum palm, gingerbread tree
No: Norska, Da: Danska, Ty: Doumpalme, Fr: Palmier doum
Ursprung & förekomst
Doumpalmer förekommer i Afrika, inkl. Madagasgar, och Arabiska halvön; H. thebaica i torrare områden från Egypten och centrala Sahara söderut ungefär till ekvatorn, H. compessa i Östafrikas kusttrakter och inåt land utmed vattendrag. Det finns fler arter, men det råder viss osäkerhet angående namngivningen. Som prydnads- och nyttoväxt har den också spritts av människan, såväl inom som utanför Afrika. Har exempelvis naturaliserats i delar av Västindien.
Beskrivning & användning
Lätt att känna igen på den gaffelgrenade stamman, inga andra palmer har normalt grenad stam (utom klättrande rottingpalmer). Bladen är solfjäderformade. Frukterna är rödbruna ovala stenfrukter 6–12 cm långa. Mognaden är inte säsongsberoende, utan det finns mogna frukter i stort sett året om. De äts gärna av apor och elefanter; i delar av Östafrika sprids palmen främst av elefanter. Kärnan på omogna frukter är ätlig och nyttjas på en del håll, men den hårdnar vid mognad och kan användas som vegabiliskt elfenben. Speciellt under den italienska kolonialtiden (Libyen 1911–1943 & Abessinien 1936–1941) nyttjades doumpalmens frukter för tillverkning av bl.a. knappar, men dess betydelse i det avseendet har minskat starkt efter kriget.
 |
|
|
| Även babianer gillar doumpalmens frukter. Här anubisbabian i Samburu, Kenya |
| |
Doumpalmer i Samburu, Kenya
Frukt av Hyphaene petersiana,
en ogrenad doumpalmsläkting,
som markattor gnagt på. Aporna
äter skalet, men ej den hårda
kärnan. Tanzania.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Salak
Salacca zalacca (S. edulis)
En: Salak, snakefruit, dragon’s eye
Da: Salak, slangeskindsfrugt, Ty: Salakfrucht, Fr: Salak, fruit serpent
Ursprung & förekomst
Härstammar från Indonesien och Malaysia, där den odlas mest. Förekommer knappast alls utanför Sydostasien.
Beskrivning och användning
En palm med mycket kort stam och upp till 7 m långa, mycket taggiga fjäderformade blad. Frukterna är rödbruna och droppformade, oftast 5–6 cm långa, ibland upp till 10 cm. Skalet är fjälligt som ett ormskinn och kallas därför ofta ”snakefruit”, ormfrukt. Innanför det ganska tunna skalet ligger det gulvita (ibland rödvita) fruktköttet i 3–4 lober av olika storlek. De största loberna innehåller ett 2–3 cm stort rundat frö. Frövitan är fast, något genomskinlig och med lite sträv, sötsyrlig smak.
Måste vara exakt rätt mognadsgrad för att vara god, och den är inte speciellt hållbar, varför den sällan ses utanför Sydostasien. På senare tid har den dock börjat dyka upp på fruktdiskarna hemma, men kvaliteten är inte riktigt som i producentlandet.
Frukter från några andra Salacca-arter används också, odlade och/eller vildplockade. En dubbelgångare är palmen Eleiodoxa conferta, som växer i sumpmark i Sydostasien. Frukten är ganska lik, oftast brun, men ibland gul- eller rödaktig. Fruktköttet är surt och används främst som smaksättare i diverse maträtter
| |
Salak. Import från SO Asien
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Babassupalm
Attalea speciosa (Orbignya speciosa)
En: Babassu palm, cusi
Ty: Babassupalme, Cusipalme
Ursprung & förekomst
Vildväxande i Bolivia, Surinam, Guyana och Brasilien. Skšrd sker främst från vilda bestånd, men viss odling förekommer. Inom sitt naturliga utbredningsområde planteras den både som nyttoväxt och som prydnadsträd i parker och utmed gator.
Beskrivning och användning
Frukter från några andra Salacca-arter används också, odlade och/eller vildplockade. En dubbelgångare är palmen Eleiodoxa conferta, som växer i sumpmark i Sydostasien. Frukten är ganska lik, oftast brun, men ibland gul- eller rödaktig. Fruktköttet är surt och används främst som smaksättare i diverse maträtter
| |
Bildtext
|
|
<< Överst på sidan | Nästa sida: Ananasväxter >>
Allmän info
|
Samtliga foto, om ej annat angivits, copyright © Etienne Edberg
All photos, unless otherwise stated, copyright © Etienne Edberg
|
|
Denna sida har producerats av Etienne Edberg NATURINFO & FOTO AB
Copyright © Etienne Edberg
info(at)ee-naturinfo(punkt)se
|
Denna sida uppdaterades senast 2022-01-22
|
