|
|
|
Detta är en preliminär provsida,
som uppdateras efterhand
|
|
Böna, trädgårdsböna
Phaseolus vulgaris
En: Common bean
No: Hagebønne, Da: Bønne, Ty: Gartenbohne, Fisole, Grüne Bohne, Fr: Haricot, haricot commun
Ursprung & förekomst
Kommer från Amerika och domesticerades, troligen oberoende av varandra, i två områden: dels i Mellanamerika och dels i södra Anderna. Den infördes till Europa på 1500-talet. Odlas idag över hela världen.
Beskrivning & användning
Trädgårdsböna kan växa som klättrande störböna (var. communis) eller som buskböna (= krypböna, var. nanus). Det finns också mellanformer (en: half runners). Inom varje sortgrupp finns både klättrande och buskformiga.
Brytböna, Brytböna-Gruppen. Sorter med smala frukter, som används omogna och hela. Gröna eller purpurfärgade. Hit hör exempelvis haricots verts.
Kokböna, Kokböna-Gruppen. I huvudsak sorter vars frön används torkade och kokade. Hit hör bl.a. bruna, vita och svarta bönor, röda kidneybönor och spräckliga bönor. Hos flageoletbönor används även omogna hela frukter (alltså med balja) okokta.
Skärböna, Skärböna-Gruppen. Sorter med breda, platta baljor, som används omogna, skurna i bitar och kokta.
Vaxböna, Vaxböna-Gruppen. Sorter med smala, platta eller trinda baljor, gula eller vita, som används omogna och ofta hela efter kokning.
Närbesläktade arter
Limaböna, Phaseolus lunatus (en: Lima bean, butter bean). Av Mellan- och Sydamerikanskt ursprung. Den spreds till södra delarna av Nordamerika i början pång 1300-talet och kom till Europa på 1500-talet.
Rosenböna, Phaseolus coccineus (en: Runner bean). Kommer från Centralamerikas bergstrakter. Egentligen en perenn, men odlas mest som ettårig, både som prydnad och för frukterna. Fröna används färska eller torkade. Omogna baljor, innan de hunnit bli alltför fibriga, kan ätas hela.
Teparyböna, Phaseolus acutifolius (en: Tepary bean). Har sitt ursprung i de torra delarna av nuvarande Mexiko, där den odlats sedan minst 5 000 år f.Kr. Den är extremt torktålig, och odlas idag framför allt i ökenartade områden i södra USA och Mexiko, men även i delar av Afrika, södra Asien och Australien.
Sojaböna, Glycine max (G. soja)
En: Soya bean (br), soybean (am, austr)
No: Soyabønne, Da: Sojabønne
Ty: Sojabohne, Fr: Soja, soya, haricot oléagineaux, poix chinoise
Till skillnad från ’vanlig’ böna har den sitt ursprung i östra Asien och domestiserades i Kina för uppåt 11 000 år sedan. Odlas idag över nästan hela världen med USA, Brasilien och Argentina som största producenter.
Används bl.a. för framställning av tofu (ibland kallad ’bönost’), som tillverkas genom koagulering av ’soyamjölk’ (malda soyabönor kokade i vatten) på liknande sätt som man tillverkar ost. Tofu har länge använts i Kina och Japan och har i Väst på senare tid blivit viktig som ersättning för kött bland vegetarianer.
 |
|
 |
Torkade och saltade sojabönor att äta som snacks. Kan exempelvis blandas med
nötter och/eller russin. Ursprungsland ej angivet. |
Goaböna, Psophocarpus tetragonolobus
En: Winged bean, Goa bean, four-angled bean, dragon bean
Ty: Goabohne, Flügelbohne, Fr: Haricot ailé, agineaux, poix carré
En kulturväxt i fuktiga tropiker med osäkert ursprung. Härstammar troligen från södra Asien, men även Nya Guinea, Maskarenerna och Madagaskar har nämnts som möjliga ursprung. Odlas mest i liten skala, framför allt i södra och sydöstra Asien från Indien och Sri Lanka till Filippinerna. En flerårig klättrande slingerväxt med ljust blålila blommor, men odlas som ettårig. Frukten är en ca 15 cm lång balja, rektangulär i genomskärning och fyra längsgående bladlister. De kan vara vita, gröna, skära eller lila. Unga baljor används som grönsak, kan ätas råa eller tillagade. Även blad, skott och rötter kan ätas.
I Afrika finns två närstående arter, P. scandens och P. palustris, som har viss användning som grönsaker.
 |
|  |
Goabönor. I bilden t.h. ses en uppskuren balja med omogna frön.
Import från Thailand. |
| |
Bönor, en av flera olika sorter på en
marknad i Arusha, Tanzania
Svarta, vita och bruna bönor.
Hotellrestaurang, Madeira
Haricots verts, som skördas tidigt och äts
hela efter tillagning. Snabbköp i Sverige.
Sojaböna.
Bergianska Trädgården, Stockholm
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Bondböna
Vicia faba
En: Broad bean, fava bean
No: Hestebønne, åkerbønne, bondebønne, Da: Danska
Ty: Ackerbohne, Saubohne, Pferdebohne, Fr: Fèves
Ursprung & förekomst
Har troligen uppkommit i Medelhavsområdet, där den odlades redan under antiken.
Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua. Ut enim ad minim veniam, quis nostrud exercitation ullamco laboris nisi ut aliquip ex ea commodo consequat. Duis aute irure dolor in reprehenderit in voluptate velit esse cillum dolore eu fugiat nulla pariatur. Excepteur sint occaecat cupidatat non proident, sunt in culpa qui officia deserunt mollit anim id est laborum.
Beskrivning & användning
Är ej närmare släkt med övriga bönor. Det är en ört med styv stjälk, som växer utan stöd. Fröna äts vanligen stuvade eller i soppa.
 |
|
 |
Bondbönor till en marockansk kycklinggryta med bl.a. lök och fikon.
Fröna tas ur baljan och fröskalen avlägsnas. Hotellkök i Marrakech.
|
| |
Bondböna. Oas i södra Marocko.
Nedan: I trädgårdsodling på Madeira.
Vitlupin, Lupinus albus. Madeira
Liknar gula bondbönor, men
är ingen riktig böna.
Se längre ner på sidan >>
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Ärt, trädgårdsärt
Pisum sativum
En: Pea
No: Sukkerert, hageert, Da: Almindelig ært
Ty: Erbse, Gartenerbse, Speiseerbse, Fr: Pois, pois cultivé
Beskrivning
Trädgårdsärt härstammar möjligen från den sydeuropeiska P. elatus och har odlats i Främre Orienten sedan minst 5 000 år f.Kr. och i Centraleuropa från ca. 4 000 år f.Kr. Det finns en mängd sorter med gröna eller gula, släta eller rynkiga frön. Av sockerärt (ssp. saccharatum), som odlades redan under forntiden, används den unga, tjockväggiga baljan.
Nära släktingar är oasärt (P. elatius), som är en viktig kulturväxt i Sahara, och etiopisk ärt (P. abyssinicum), som odlas på många håll i Främre Orienten och Etiopien.
Kikärt, Cicer arietinum
En: Chickpea
No: Kikert, Da: Kikært, garbanzobønner
Ty: Kichererbse, Echte Kicher, Fr: Pois chiche
Härstammar sannolikt från sydvästra Asien och arkeologiska fynd i Anatolien (Turkiet) visar att den använts av människan i över 9 000 år och troligen domesticerades för drygt 8 000 år sedan. Odlas idag i stora delar av världen med Indien som det i särklass största producentlandet. Frukten är en uppblåst balja med 1–2 frön (ibland 3–4). Fröna (ärtorna) är runda eller något kantiga, gräddfärgade, gröna, bruna eller svarta. Vanligen torkas de och används efter blötläggning och kokning till soppor och grytor, eller mals de till mjöl, som kan användas till nudlar, panering, konsistensgivare, pannkakor m.m. Viktigaste ingrediens i bl.a. falafel och hummus.
 |
|
|
| Kikärtor används gärna i grytor. T.v. Tajine i Marocko, t.h. kött- och kikärtsgryta i Portugal.
|
Plattvial, Lathyrus sativus
En: Grass pea, blue sweet pea, chickling vetch, m.fl. namn
No, nynorsk: Fôrskolm, Da: –
Ty: Saat-Platterbse, Fr: Gesse, pois carré, lentille d’Espagne
Ursprung okänd, troligen medelhavsområdet och/eller Mellanöstern. Odlas mest som prydnad och foderväxt, men fröna används som föda i delar av Italien och Spanien. Före konsumption måste dock fröna sköljas och kokas för att minska giftinnehållet. Ofarlig i lagom mängd, men kan ge förlamningar (lathyrism) nyttjad i större mängd under lång tid. Sjukdomen har varit känd sedan antiken, var vanligt under bl.a. spanska frihetskriget (1808–1814) när plattvial användes som nödföda och förekommer idag i fattiga delar av Afrika och Asien.
 |
|
Gracias a la almorta, Tack till plattvialen.
Aquatint av Goya (något beskuren).
En kvinna drabbad av förlamning efter
ensidig diet av plattvial under spanska
frihetskriget. |
| |
Vanlig ärt. Några av baljorna öppnade för
att visa fröna (ärtorna). Inköpta i gatu-
stånd i Köpenhamn, Danmark
Sockerärt. Äts hel.
Bildtext.
Bildtext.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Lins
Lens culinaris (L. esculenta, Ervum lens)
En: Lentil
No: Linse, Da: Linse
Ty: Linse, Erve, Fr: Lentille, lentille cultivée
Ursprung & förekomst
Linsen är en av våra äldsta kulturväxter; sedan lång tid tillbaka odlad i Egypten, främre Asien och Sydeuropa. Arkeologiska fynd visar att den odlades i Mellanöstern (i den s.k. ’bördiga halvmånen’) för 7–8 000 år sedan, kanske redan för 10–12 000 år sedan. Anses härstamma från den vilda orientaliska linsen (Lens culinaris ssp. orientalis), som växer från Mellanöstern till Centralasien. Odlas idag i större delen av världen. Största producenten är Kanada, tätt följd av Indien.
Beskrivning &nvändning
orem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua. Ut enim ad minim veniam, quis nostrud exercitation ullamco laboris nisi ut aliquip ex ea commodo consequat. Duis aute irure dolor in reprehenderit in voluptate velit esse cillum dolore eu fugiat nulla pariatur. Excepteur sint occaecat cupidatat non proident, sunt in culpa qui officia deserunt mollit anim id est laborum.
| |
Linser
Linsbalja.
Botaniska trädgården, Lund
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Johannesbröd
Ceratonia siliqua
En: Carob, St John’s bread, locust bean
No: Johannesbrød, Da: Johannesbrød
Ty: Johannisbrotbaum (Österrike: Bockshörndlbaum), Fr: Caroube
Ursprung & förekomst
Kommer från östra Medelhavsområdet och Mellanöstern. Spreds tidigt till resten av Medelhavsområdet, där den förekommer odlad eller förvildad, och till andra torra delar av världen.
Beskrivning & användning
Ett städsegrönt träd som kan växa till ca 10 m. Blommorna är starkt reducerade; de saknar kronblad, men har en kraftig och ganska obehaglig doft. Frukten är en balja, upp till 25 cm lång, 4 cm bred och uppsväld i kanterna. Den omogna frukten är grön och mjuk, men vid mognad blir den mörkt svartbrun och ganska hård. De stenhårda fröna är inbäddad i en kletig sötaktig massa. Baljornas innerskikt innhåller ca 50% socker. Johannesbröd används främst som kreatursfoder och i livsmedelsindustrin. Baljan kan även ätas som sötsak; den äts hel, men med försiktighet så att man inte biter av en tand på de hårda fröna, som spottas ut.
Namngiven efter Johannes Döparen, som enligt legenden livnärde sig på den under sin ökenvistelse. Förr användes fröna som viktenhet vid vägning av guld och ädelstenar. Ordet ’karat’ kommer av det grekiska eller arabiska namnet på fröna.
Del av mogen balja, som är ätbar, och
frön, som är mycket hårda och oätbara.
Marocko
| |
Blomställningar. Samos, Grekland
Omogna baljor. Marocko
Mogna baljor. Portugal
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Jordnöt
Arachis hypogaea
En: Peanut, groundnut, sometimes ’monkey nut’
No: Peanøtt, jordnøtt, Da: Jordnød, Ty: Erdnuss
Fr: Arachide (Även cacahuète, pois du terre, pistasch du terre, pinotte. Sistnämnda fransk stavning av ’peanut’)
Sp: Cacahuete (Spanien), cacahuate (Mexiko)
Ursprung & förekomst
Kommer från trakten av södra Bolivia och nordvästra Argentina, varifrån den spritts till Mellanamerika. Den har funnits i odling i över 7 000 år. Det spanska ’cacahuete’ och franska ’cacahuète’ kommer av det aztekiska namnet. På 1500-talet fördes den av portugiserna till Västafrika och vidare till Indien och av spanjorerna till västra Stillahavsområdet, varifrån den spreds till Kina, Indonesien och Madagaskar. Idag odlas den i de flesta länder mellan 40° nordlig och sydlig bredd. Dominerande gröda i bl.a. Gambia och den indonesiska ön Sumbawa.
Beskrivning & användning
Det är en ettårig växt med gula blommor. Efter blommningen böjer sig blomskaftet nedåt och växer ner i marken, där fruktämnet utvecklas till en balja, det vi kallar jordnöten, med vanligen två frön, ibland ett, tre eller fyra. Fröna omges av ett tunnt, brunt fröskal, som vanligen avlägsnas före konsumtion. Jordnötter kan ätas som godis, rostade eller orostade, med eller utan salt. Att rosta jordnötter hör dock ”Västvärlden” till, i andra delar av världen är det vanligare att de konsumeras råa, kokade eller stekta. Men framför allt pressas olja ur dem för matlagning och presskakorna är ett viktig djurfoder.
Jordnötssmör (en: peanut butter) är en mycket viktig produkt i USA, men populärt också i bl.a. Storbritannien, Nederländerna, delar av Sydostasien och i Australien. Jordnötssmör framställdes redan av de gamla aztekerna av rostade, malda jordnötter. Framställningssättet är i princip densamma idag, men ofta blandar man i vegetabilisk olja, socker, honung, malt, ost eller annat för att ge bättre smak och konsistens. Vissa sorter görs helt eller delvis av krossade jordnötter, men ej malda, vilket ger en knaprigare konsistens.
Chilinötter är vanliga jordnötter, som är starkt kryddade. De prepareras genom att bakas in i en kryddig deg (med bl.a.paprika, gurkmeja, chili, vitlök, kummin, oregano) innan de rostas.
Jordnötsallergi drabbar ca 5 % av alla människor och hör till de svåraste av födoämnesallergierna på grund av sin omfattning och ofta allvarliga symtom. Vissa jordnötsallergiker reagerar även på ytterst små luftburna partiklar, men oftast med endast lätta symptom. Man bör dock undvika jordnötsätande på flygplan och i biosalonger.
  |
 | | Från ”jordnötslandet” Gambia:
Ovan t.v.: Jordnötsplantorna läggs i ”volmar” efter skörd.
Ovan: Plantorna slås med käppar för att frukterna skall lossna.
T.v.: Maskiner för att skilja jordnötterna från blasten.
|
Bambarajordnöt, Vigna subterranea
En: Bambara groundnut, Bambara-bean, jugo bean
Ty: Bambara-Erdnuss, Erdebse, Fr: Pois arachide, Pois Bambara, pois de terre
Swahili: Mnjugu-mawe
Kommer ursprungligen från Västafrika. Odlas i liten skala i stora delar av Afrika söder om Sahara, men även i andra delar av världen, framför allt i torra ormåden med låg eller osäker nederbörd. Den liknar jordnöt så tillvida att frukten mognar under jord. Odlas ofta tillsammans med andra grödor. Äts rostade och saltade som tilltugg (snacks) eller tillreds till måltider på samma sätt som andra bönor.
Svinjordnöt, Amphicarpaea bracteata
En: Hog-peanut, ground bean
Kallas ibland vildjordnöt. Växer i östra Nordamerika och har liksom föregående underjordiska frukter. Förr var det ett viktig födoämne för indianerna i Missouridalen. Bl.a. dakotaindianerna plundrade gnagarbon på nötterna. Odlades sporadiskt i södra USA på 1800-talet, men om den odlas idag är det mest som kuriosa i hemmaträdgårdar.
| |
Skalade och oskalade jordnötter
Jordnötsplanta,
Botanischer Garten, Berlin
Modell av planta med frukter.
Botanischer Garten, Berlin
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Tamarind
Tamarindus indica
En: Tamarind
No: Norska, Da: Danska, Ty: Tamarindenbaum, Indische Dattel, Sauerdattel, Fr: Tamarinier (trädet), tamarin (frukten)
Arab: Tamar hindi (=indisk dadel)
Ursprung & förekomst
Anses härstamma från Östafrikas savanner och var troligen känd i det gamla Egypten. Kom till Indien och sydöstra Asien för flera tusen år sedan, osäkert när och hur, och finns förvildad österut till Stilla Havets övärld. Namnet kommer av arabiska ’tamr hindi’, men araberna kände inte till själva trädet, bara tamarindmos. Européer kom i kontakt med trädet först sedan man hittat sjövägen till Indien i slutet på 1400-talet. Under 1500-talet fördes den till Mexiko och Sydamerika av spanjorer och portugiser. Förekommer idag i hela det tropiska bältet där klimatet inte är för fuktigt. Odlas oftast som enstaka träd, men plantager finns i framför allt Indien och Thailand, men även i andra sydostasiatiska och sydamerikanska länder.
Beskrivning & användning
Det är ett delvis lövfällande 20–30 m hög träd. Frukten är en ca 10 cm lång och 2 cm tjock, nästan cylindrisk balja, som ej öppnas vid mognad. Den är oftast böjd och oregelbundet insnörd på ett eller flera ställen mellan några av de upp till tio fröna. Vid mognad blir skalet hårt och sprött med brun, finskrovlig yta. Fröna omges av ett klibbigt, brunt fruktkött, som förr användes som ett milt laxativ under namnet ’pulpa tamarindorum’. Det finns flera olika sorter med varierande innehåll av vinsyra och socker. Söta sorter används till godis, men mest nyttjas de surare sorterna, som används till juice och marmelad och som smaksättare i såser, fisk- och curryrätter. En ingrediens i exempelvis HP-sås.
Tamarindpasta.
Import från Thailand.
Sammetstamarind
Dialium indum m.fl. Dialium-arter
En: Velvet tamarind, tamarind plum
Lankesiska: Gal siyambala
Flera arter stora skogsträd i tropiska Afrika och Asien med frukter som påminner om tamarind. Enfröiga frukter med hårda, men bräckliga, sammetslika skal. De är några centimeter långa, bruna till svarta med en liten ljus spets. Fröet omges av ett brunaktigt, kletigt, sött fruktkött, som man suger i sig efter att ha knäckt skalet med fingrarna. Viss odling förekommer, men mest samlas frukterna från vilda träd.
.
| |
Tamarindblad. Botaniska
trädgården. Lund.
Tamarind inköpt i hälsokostbutik
i Ystad, Sverige.
På marknad i Arusha, Tanzania
Sammetstamarind. Sri Lanka
Foto: Pia Eriksson
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Flamträd, flamboyant
Delonix regia (Poinciana regia)
En: Flamboyant, flame tree, royal poinciana
Namnet ’Flame tree’ används även om flera andra rödblommand träd.
No: Flamboyant, flammetre, Ty: Flammenbaum, Fr: Flamboyant
Ursprung & förekomst
Härstammar från Madagaskar, där den numera är utrotningshotad i vilt tillstånd. Planteras ganska allmänt som prydnads- och skuggträd i många tropiska länder. Den har ställvis naturaliserats och betraktas i bl.a. delar av Australien som ett ogräs. Blomman är Puerto Ricos nationalblomma, trots att trädet egentligen inte är hemmahörande där.
Beskrivning & användning
Ett medelstort lövfällande träd med krona i parablyform, dekorativa dubbelt parbladiga blad och praktfulla röda (oftast) eller gula (var. flavida) blommor. Mycket rikligt blomming, som oftast inleds på bar kvist innan löven slår ut efter torrtiden.
Frukten är en upp till 60 cm lång och 5,5 cm bred vedartad balja; först grön, sedan mörkbrun. Vid full mognad spricker den isär och släpper ut sina frön. Baljorna väcker ofta intresse på grund av sin storlek och det förekommer att de samlas in och säljs till turister; ibland i natura, ibland mer eller mindre utsirande. I Västindien kan fröna användas i skallror, men i övigt har flamträdsfrukten ingen speciell användning.
Baljhalva. Tanzania
| |
Övre delen av trädkrona. Tanzania
 
Omogna och mogna baljor. Tanzania
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Vitlupin
Lupinus albus
En: Lupini bean, white lupin, field lupine
No: Norska, Da: Danska, Ty: Weiß Lupine, Fr: Tramousse, lupin blanc
Ital: Lupini, Port: Tremoços
Vitlupinfrön färdiga at äta. Madeira
Beskrivning
En ren kulturväxt med ursprung i östra medelhavsområdet. Förekommer ofta förvildad, tillfälligt även i Sverige. Viktig kulturväxt i antika Grekland och Egypten. Dess betydelse har därefter växlat stort under olika tidsperioder. Odlas idag mest som foderväxt och till gröngödsling, men vanlig som föda i delar av Sydeuropa och Mellanöstern.
En drygt meterhög ört med vita eller blå blommor. Frukten är en decimeterlång luden balja med 4–6 frön. Fröna är giftiga och har bitter smak, men kan ätas efter att de giftiga ämnena lakats ur. Serveras ofta som tilltugg i Sydeuropa (bl.a. i Grekland, Italien och Portugal), gärna smaksatt med vitlök, inte sällan i barer istället för chips eller jordnötter. Lupinfrön används också som bönor i grytor och soppor. De kan också malas och blandas med vanligt mjöl till bakning eller till pasta, även som substitut för (eller blandat med) sojabönor i diverse maträtter för vegetarianer och vid framställning av tofu.
Den som är allergisk mot jordnötter bör se upp med produkter som innehåller lupinbönor.
Avgiftning
Lupinfrön innehåller höga halter giftiga alkaloider och förgiftningsfall har förekommit, även i Sverige, när de förtärts utan att ha blivit rätt tillredda. Gifterna är vattenlösliga och kan sköljas ur; det traditionella sättet var att låta dem ligga några veckor i en säck i strömmande vatten. Man kan köpa färdigbehandlade lupinfrön (i Sverige i glasburk i vissa specialbutiker) och de är ofarliga att äta.
De säljs också torkade och måste då avgiftas före förtäring. Man låter dem ligga i vatten (helst saltvatten) över natten och sedan kokas i minst en timme. Därefter skall de ligga i vatten (som ofta byts) i en vecka eller två tills den bittra smaken försvunnit.
Det finns ”söta” sorter med låga halter av de giftiga alkaloiderna. Men helt giftfria är de inte och de anses dessutom inte lika goda.
Vid kokning blir vattnet gult
av utlösta alkaloider. |
|
Torkade vitlupinfrön till vänster.
Till höger efter blötläggning över natten och kokning.
De skall sedan blötläggas och sköljas ofta i minst en vecka.
|
Doftlupin, Lupinus mutabilis
En: Andean lupin
Har använts som föda i delar av norra Sydamerikas högländer i minst 1 500 år. Liksom vitlupin innehåller fröna alkaloider, som kan avlägsnas genom blötläggning och kokning.
Blålupin, L. angustifolius
En: Narrow-leaved lupin, blue lupin
Härstammar från medelhavsområdet och har förvildats i Australien. Odlas som foder och gröngödsling, men fröna har även använts som föda. I Australien, Tyskland och Polen odlas en förädlad variant (’Australian sweet lupin’) utan bitterämnen och dess frön kan ätas utan föregående sköljning.
| |
Vitlupin. Italien
Två groddar, som tryckts ur fröskalen.
Madeira
900-grams förpackning med torkade
vitlupinfrön. Import från Libanon
Lupinfrukter. (Dock ej någon av här
nämnda arter.)
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Kalabarböna
Physostigma venenosum
En: Calabar bean, ordeal bean
Ty: Kalabarbohne, Gottesurteilbohne, Fr: Fève de Calabar
Ursprung & förekomst
Regnskogsväxt från Västafrika, förekommer från Sierra Leone till Gabon och Kongo. Har fått sitt namn efter hamnstaden Calabar i sydöstra Nigeria (på 1700-talet en viktig utskeppningshamn för slavar). Odlas i bl.a Brasilien och Indien.
Beskrivning & användning
En klättrande slingerväxt som i utseende påminner om rosenböna. Har 25 mm stora röda blommor. Frukten är en 15–18 cm lång balja innehållande 2–3 frön, de s.k. kalabarbönorna. Fröna är i storlek ungefär som bondbönor, men mörkt chokladbruna och starkt giftiga.
Kalabarbönan användes förr av lokalbefolkningen i Calabarområdet för att pröva skuldfrågan vid anklagelser om häxeri. Om den anklagade dog var han skyldig, om han spydde upp bönorna och överlevde ansågs han oskyldig. I modern tid har förgiftningsfall förekommit, framför allt hos barn, p.g.a. förväxling med andra mörkfärgade bönor.
Bönornas giftighet beror på innehållet av alkaloiderna fysiostigmin (=eserin) och kalabarin. Fysostigmin används idag inom medicinen bl.a. för att behandla glaucom (en ögonsjukdom), fördröjd magsäckstömning och en del andra sjukdomar, och som motgift mot förgiftning av spikklubba, belladonna och vissa narkotika. Men inget att experimentera med eftersom överdoser ger mycket svåra biverkningar.
| |
Bildtext
Bildtext
|
|
<< Överst på sidan | Nästa sida: Rosväxter >>
Allmän info
|
Samtliga foto, om ej annat angivits, copyright © Etienne Edberg
All photos, unless otherwise stated, copyright © Etienne Edberg
|
|
Denna sida har producerats av Etienne Edberg NATURINFO & FOTO AB
Copyright © Etienne Edberg
info(at)ee-naturinfo(punkt)se
|
Denna sida uppdaterades senast 2022-01-25
|
