|
|
|
Detta är en preliminär provsida,
som uppdateras efterhand
|
|
Blåbär
Vaccinium myrtillus
En: Bilberry, also whortleberry or (Am) European blueberry
No: Blåbær, Da: Blåbær, Ty: Heidelbeere, Fr: Myrtille, airelle
Förekomst
Hela Europa, inkl. Grönland, och österut genom norra Asien till nordvästra Nordamerika.
Beskrivning & användning
Det vanliga blåbäret är välkänt och behöver ingen närmare presentation.
En variant är s.k. skomakarbär, som saknar den ljusa blå vaxhinnan och därför är glänsande blåsvarta. De påstås ibland vara giftiga, eller att glansen beror på att något djur kissat eller slickat på dem. Men detta är en ren myt; de är fullt likvärdiga med vanliga blåbär.
Nära släktingar är:
Odon, Vaccinium uliginosum
En: Bog bilberry, bog whortleberry
No: Blokkebær, Da: Mosebølle, Ty: Rauschbeere, Fr: Myrtille de marais
Liknar blåbär och förväxlas ibland med sådana, men har ljust fruktkött och vattnig smak. Circumpolär utbredning.
Madeirablåbär, Vaccinium padifolium
En: Madeira bilberry, Madeira blueberry
No/Da: Madeirablåbær, Ty: Madeira-Heidelbeere, Fr: Myrtille de Madère
Enbart på Madeira och närbelägna Porto Santo. Växer i bergen i lagerskog eller öppen buskmark. Busken kan bli ett par meter hög och bären är ungefär dubbelt så stora som våra blåbär, men utseende och smak är annars snarlik. På grund av sin storlek mycket mer lättplockade. Bären äts som de är eller används till sylt, kompott och att smaksätta spritdrycker.
Svenskodlade amerikanska hybridblåbär.
Lägg märke till det ofärgade fruktköttet.
|
|
Hybridblåbär och vanliga blåbär på
marknad i Ystad.
Båda betecknade som ”svenska blåbär”. |
Amerikanskt blåbär, Vaccinium corymbosum
Hybridblåbär, V. angustifolium x corymbosum
En: Blueberry (ibland huckleberry)
Fr: Bleuet, bluet
I Nordamerika finns ett 20-tal Vaccinium-arter, med en mängd lokala namn med varianter på ’blueberry’ eller ibland ’huckleberry’, vilka skulle kräva en lång avhandling att reda ut. Flera plockas av tradition av den indianska ursprungsbefolkningen och det förekom förr att de brände av skog för att skapa lämplig blåbärsmiljö. Några är lågväxande, andra blir ett par meter höga. De skiljer sig från våra blåbär (och madeirablåbär) genom ofärgat fruktkött. Flera arter odlas kommersiellt, framför allt V. corymbosum (northern highbush blueberry eller blue huckleberry) från östra USA och Kanada.
Idag är de flesta kommersiellt odlade blåbär hybrider, som i huvudsak grundar sig på V. corymbosum (highbush) och V. angustifolium (lowbush blueberry), men flera andra arter har använts i förädlingsarbetet. Det finns många olika sorter. Bären liknar våra blåbär, men de är större och fruktköttet är blekgrönt, nästan vitt, och färgar inte av sig. Hybridblåbär odlas främst i USA och Kanada, men kom till Europa (först till Tyskland, Nederländerna och Sverige) på 1930-talet, till Australein på 1950-talet och till Sydamerika i början på 2000-talet. Till Sverige importeras hybridblåbär från såväl Sydamerika som Syd- och Östeuropa.
Notera att i Sverige säljs hybridblåbär som ’svenska blåbär’ om de är odlade i Sverige, i Tyskland kallas de ’Kulturheidelbeeren’ oberoende av var de är odlade.
Till amerikansk blåbärspaj kan användas olika sorters blåbär (Vaccinium), men även bockbär (Gaylussaccia), se nedan.
| |
Blåbär. Uppland, Sverige
Madeirablåbär.
Blåbärsplockning på Madeira
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Bockbär
Gaylussaccia baccata
En: Black huckleberry
Ursprung & förekomst
Nordöstra Nordamerika.
Beskrivning & användning
Liknar de närbesläktade blåbären (Vaccinium-arter) och används på samma sätt, d.v.s. bären äts färska eller används till sylt, marmelad och pajer. Plockas vilda, men viss odling förekommer också.
Bockbärsläktet Gaylussaccia omfattar ett 50-arter, varav åtta i Nordamerika och resterande i Sydamerika. De nordamerikanska kallas alla ’huckleberry’, men namnet huckleberry används även om flera Vaccinium-arter.
Som ett litet kuriosum kan nämnas att släktet namngivits efter den franske kemisten & fysikern Louis Joseph Gay-Lussac (1778–1850), som var en av dåtidens främsta naturforskare. Blev år 1821 invald som en av få utländska ledamöter i svenska Kungl. Vetenskapsakademin.
| |
Bildtext
Bildtext
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Lingon
Vaccinium vitis-idaea
En: Cowberry, lingonberry, mountain cranberry, lowbush cranberry, red whortleberry
No: Tyttebær, Da: Tyttebær, Ty: Preisselbeere, Fr: Airelle rouge, myrtille rouge, vigne-du-Mont-Ida
Ursprung & förekomst
Circumboreal utbredning, d.v.s. runt hela norra halvklotet i det boreala skogsbältet.
Beskrivning & användning
Utan jämförelse Sveriges viktigaste vilda bär, förr och nu, kommersiellt och hushållsekonomiskt. Stora mängder går på export, främst till Tyskland. I huvudssak insamling av vilda bestånd, såväl i Norden och Östeuropa som av Nordamerikas indianer, men kommersiella odlingar i mindre skala finns i Sydsverige, Finland, Tyskland, Nederländerna och USA. Bärens innhåll av bensoesyra gör att produkter håller länge även utan tillsatser av konserveringsmedel. Används till saft, sylt, vin och spritdrycker.
| |
Lingon. Sörmland.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Tranbär, tränjon
Vaccinium oxycoccus (Oxycoccus palustris)
Kallas ibland ’myrbär’, men även hjortron kan kallas så
En: Cranberry (Euroasian craneberry)
No: Tranebær, Da: Tranebær, Ty: Moosebeere, Fr: Airelle des marais, canneberge
Ursprung & förekomst
Euroasien
Beskrivning & användning
De rödglänsande bären, som är något större än lingon, är mycket sura och plockas lämpligen efter stark frost. De används bl.a. till sylt, gelé och likör. En nära släkting är Dvärgtranbär (V. microcarpum, en: small cranberry). Den är snarlik, men mindre. Betraktas ibland som en underart av vanligt tranbär. Används på samma sätt.
Amerikanska tranbär, Vaccinium macrocarpon (Oxycoccus macrocarpus)
Kallas ibland felaktigt ’jättelingon’
En: American cranberry, large cranberry, bearberry
No: Amerikansk tranebær, Da: Storfrugtet tranebær, Ty: Großfrüchtige Moosebeere
Fr: Canneberge à gros fruits, airelle à gros fruits, grande canneberge, gros atoca
Växer på mossor i östra och centrala Nordamerika. De liknar våra tranbär, men växten är grövre och bären större, upp till 2 cm i diameter. De började odlas redan i mitten på 1800-talet. Det sker på invallade marker, som vattenfylls när bären mognat. Bären flyter då upp till ytan och kan skummas av. Viss odling sker även i norra och västra Europa, där den ibland naturaliserats.
| |
Amerikanska tranbär.
Import från Kanada.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Smultronträd
Arbutus unedo
Ibland även ’jordgubbsträd’
En: Strawberry tree, cane apple
No: Jordbærtre, Da: Almindelig jordbærtræ, Ty: Erdbeerbaum
Fr: Arbousier (trädet), arbouse (frukten)
Ursprung & förekomst
Allmän i Medelhavsområdet till sydvästra Europa och Irland, även Mindre Asien och Transkaukasus. Odlas ibland som frukträd i en del medelhavsländer, södra Schweiz, Krim och västra Kaukasus. Som prydnadsväxt odlas den även på annat håll med passande klimat.
Beskrivning & användning
Städesgrön buske eller litet träd. Frukterna, som ibland kallas trädsmultron, är runda och knottriga, ca 1,5–2 cm i diameter. Vid mognad är de röda och liknar något jordgubbar eller smultron, därav namnet. Vid full mognad är de mjuka och ätliga. De påstås ofta vara oätliga, men så är alltså inte fallet; ingen delikatess, men de duger förträffligt som ”snacks”. I exempelvis Marocko plockas de mogna frukterna av barn och säljs vid vägkanten i små hemgjorda korgar. Vanligare är dock att de används till sylt, konfektyr och likör.
Mogna frukter. Portugal |
|
Till salu vid vägkanten. Marocko
|
Östligt smultronträd, A. andrachne
En: Greek strawberry tree, eastern strawberry tree
Da: Østligt jordbærtræ, Ty: Östlicher Erdbeerbaum, Fr: Arbousier de Chypre, arbousier grec
Även kallad ’småfruktigt smultronträd’. Är snarlik och förekommer i östra Medelhavsområdet och Mindre Asien. Frukten är ätlig och trädet odlas ibland för dessa. Skiljer sig från det vanliga smultronträdet bl.a. genom avflagnande rödaktig bark och något mindre frukter.
På Kanarieöarna finns den närbesläktade Arbutus canariensis (en: Canary madrone) och det finns ett halvt dussin Arbutus-arter i Nordamerika (där de kallas ’madrone’), men såvitt bekant används inte frukterna av dessa.
Kanariskt smultronträd (Arbutus canariensis).
Funchals botaniska trädgård, Madeira
| |
Smultronträd med frukter. Toscana
Östigt smultronträd. Rhodos, Grekland.
|
|
<< Överst på sidan | Nästa sida: Paranötsväxter >>
Allmän info
|
Samtliga foto Etienne Edberg, om ej annat angivits
All photos Etienne Edberg, unless otherwise stated
|
|
Denna sida har producerats av Etienne Edberg NATURINFO & FOTO AB
Copyright © Etienne Edberg
info(at)ee-naturinfo(punkt)se
|
Denna sida uppdaterades senast 2016-09-24
|
