|
|
|
Detta är en preliminär provsida,
som uppdateras efterhand
|
|
Myrtenbär
Myrten, Myrtus communis
En: Common myrtle
No: Myrt, Da: Myrte, Ty: Gemaine Myrte, Fr: Myrte
Ursprung & förekomst
Enda europeiska representanten för familjen och den hör hemma i medelhavsländernas macchiavegetation och vidare österut till NV Himalaya. Kan delvis vara kulturspridd. Odlas sedan lång tid tillbaka som medicinal- och kryddväxt, men numera mest som prydnadsbuske. Mångformig i odling och det finns en mängd olika sorter.
Beskrivning & användning
Städsegrön buske eller ibland litet träd med små aromatiska blad. Unga blad samlas in för framställning av eteriska oljor till parfymindustrin. Frukten är ett litet blåbärsliknande bär, vanligen blåsvart, men ibland gult. De används ibland som krydda, framför allt till vilt (t.ex. vildsvinsstek med myrtenbärsås). På Sardinien och Korsika används de till framställning av likör (’mirto de murta’ resp. ’licòr i mortula’)
| |
Nästan mogna frukter. Maremma, Italien
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Eukalyptus, feberträd
Eucalyptus spp.
En: Eucalyptus, gum tree
No: Eukalyptus, Da: Eukalyptus, Ty: Eukalyptus, Fr: Eucalyptus
Beskrivning
Släktet omfattar flera hundra arter buskar och träd, nästan alla från Australien, ett fåtal från Nya Guinea och Indonesien. Eftersom de är snabbväxande odlas några arter i tropiska och subtropiska områden världen över både som parkträd och i skogsplanteringar. På grund av sin extremt vattenuppsugande förmåga planteras vissa arter, framför allt Eucalyptus globulus, för att torrlägga träskmarker och därigenom bekämpa malaria, därav namnet ”feberträd”. I flera områden har den blivit ett besvärligt ogräs, som konkurrerar ut inhemska arter.
Eukalyptus är mest känd för de eteriska oljor, som utvinns ur bladen. Frukten är en hård, nästan konformad kapsel. Den har inte någon speciell användning, men tas med här eftersom många undrar över vad det kan vara när man hittar dem på marken.
| |
Feberträd (Eucalyptus globulus) med
frukter. Alentejo, Portugal.
Nedfallna frukter av E. globulus.
Madeira
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Jaboticaba, stamjaboticaba
Plinia cauliflora (Myrciaria cauliflora, M. jaboticaba)
En: Jabuticaba, Brazilian grape tree
No: Norska, Da: Danska, Ty: Tyska, Fr: Jaboticaba, guapuru
Ursprung & förekomst
Härstammar från Bolivia, Paraguay och angränsande delar av Brasilien och Argentina. Odlas i stora delar av Syd- och Mellanamerika, emellanåt i andra tropiska områden.
Beskrivning & användning
Ett litet städsegrönt, långsamtväxande träd. Frukterna är runda, brunröda till mörklila, 3–5 cm i diameter, med ganska segt, druvlikt skal. De innehåller få frön. Blommor och frukter växer direkt på stam och större grenar (kauliflori), vilket ger ett säreget intryck för den som inte är van vid företeelesen. Man äter hela frukten färsk med skal, frön och allt, men den används även till saft, sylt, marmelad, bakverk, vin och likör. Låg hållbarhet; börjar jäsa redan 3–4 dagar efter skörd, så den förekommer ytterst sällan utanför odlingsområdet.
Systematiken är ännu oklar; stamjaboticaba P. cauliflora och ”vanlig” jaboticaba P. jaboticaba betraktas ibland som skilda arter. Totalt omfattar släktet ca 70 arter, varav några odlas och många andra skördas i naturen.
Camu-camu
Myrciaria dubia
En: Camu camu
Ty: Camu-Camu, Fr: Camu-camu
Buske eller litet 3–5 m högt träd som växer vid flodstränder i övre Amazonas, där skogen regelbundet översvämmas. Har runda, röda frukter, ca 3 cm i diameter, som nyttjats som föda av den indianska urbefolkningen sedan ”urminnes” tider. Skördas traditionellt från kanot. Idag har skörden blivit så omfattande att de vilda bestånden ställvis är hotade. Har p&aFrukterna används idag till svalkande drycker och extrakt finns ofta i hälsoprodukter.
Frukten kallas ibland rumberry, vilket kan orsaka förväxling med föjande art:
Rumberry
Myrciaria floribunda (Eugenia floribunda)
En: Rumberry, guavaberry
Buske eller litet träd som finns vildväxande i delar av Mellan- och Sydamerika och Västindien. Har införts till bl.a. Florida, Hawaii och Filippinerna. De körsbärsstora frukterna används till sylt och marmelad. Används också till en likör genom att smaksätta rom, därav namnet.
| |
Bildtext
Bildtext
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Kryddpeppar, piment
Pimenta dioica (P. officinalis)
En: Allspice (Jamaica pepper, myrtle pepper, pimento, new pepper)
No: Allehånde (bokmål), allehande, nellikpeper (nynorsk), Da: Allehånde
Ty: Piment, Nelkenpfeffer, Jamaica Pfeffer, Neugewürz, Fr: Piment/poivre de la Jamaïque, toute-épice
Ursprung & förekomst
Kommer från Centralamerika och Västindien. När Kolumbus upptäckte den på Jamaica trodde han att det rörde sig om vanlig peppar och uppfattade det som en bekräftelse på att han kommit till Indien. Odlas framför allt i ursprungsområdet, men även i andra varma länder. Har förvildats på bl.a. Hawaii.
Beskrivning & användning
Städsegrön buske eller högt träd, som i utseende påminner om lager. Planteras ibland i kaffeplantager för att ge skugga åt kaffebuskarna. Frukten är ett bär, något större än vanliga pepparkorn. De plockas gröna och omogna och torkas i solen. Används som krydda hela eller i pulverform. Smaken sägs vara en kombination av flera kryddor, bl.a. kanel, muskot och kryddnejlika, därav namnet ’allkrydda’ på flera språk.
Används till grytor, stuvningar, såser, marinader, konserver m.m. och ingår i många kryddblandningar. I Sverige används kryddpeppar till bl.a. sillkonserver, kroppkakor och lutfisk. Ur blad och frukter utvinns pimentolja, som finns i vissa parfymer.
| |
Kryddpepparkorn = torkade pimentfrukter
Kryddpeppar jämfört med vitpeppar, som
ej alls är släkt. Se äkta peppar >>
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Guava
Psidium guajava
En: Guava, apple guava
No: Guava, Da: Guava, Ty: Guave, Guayaba, Fr: Goyave
Ursprung & förekomst
En mycket gammal kulturväxt från tropiska Amerika. Den kallades ”sand plommon” av Aztekerna. Redan på 1500-talet fanns många sorter i Västindien. De fördes av spanjorerna till Filippinerna och av portugiserna till indiska områden, varifrån den snabbt spreds vidare och etablerades i många tropiska områden. Odlas idag överallt i tropikerna från havsnivån upp till ca 1500 m och under många olika namn. I Indien fick man fram fröfria sorter i början på 1950-talet.
Beskrivning & användning
Litet träd med spretiga grenar. Barken flagnar i stora sjok, vilket ger mönster i bruna och rödbruna färger. Frukterna är runda, äggformade eller omvänt äggformade, med litet kvarsittande hylle (ung. som på äpple). Vanligen 6–7 cm i diameter, men kan variera från 3–4 cm hos vilda eller förvildade träd till 10–12 cm hos utvalda sorter. Färgen hos den mogna frukten är grön eller gröngul, ibland något rosafärgad. Innanför det tunna skalet ligger ett cm-tjock lager fruktkött, som kan vara vitt, gult eller laxrött. I mitten är fruktköttet poröst och innehåller ett stort antal små kärnor. Det finns också sterila kärnfria sorter.
Frukten är känd för sin höga halt av C-vitamin. Smaken är söt och kraftigt aromatisk. Den kan ätas färsk, gärna i fruktsallad, men den kan också kokas till kompott, marmelad, sylt eller gelé. Har stor användning som industrifrukt i marmelad, juicer m.m.
 |
|
 |
| Guava i trädgård i Arusha, Tanzania. |
| |
 |
|
 |
| Guava inköpt i snabbköp i Sverige. |
Smultronguava
Psidium cattleianum (P. littorale)
En: strawberry guava, Cattley guava
Guavasläktet omfattar ett hundratal arter buskar och träd i tropiska Amerika. De flesta eller alla har ätliga frukter, men bara ett tiotal har frukter som insamlas regelbundet och några få som odlas i större skala. Till dem hör smultronguava, som odlas i många varma länder. Den har runda frukter, 2–3 cm i diameter, vanligen röda, men det finns också en gul variant (ssp. lucidum). På flera håll har den förvildats och på exempelvis Hawaii har den blivit ett svårt ogräs som förkväver annan växtlighet.
 |
|
 |
| Smultronguava. Uppskuren avger den en kraftig smultrondoft. |
| |
| |
Guava på marknad i Hongkong.
Importerad från Taiwan.
(Drakfrukt skymtar på nedre bilden)
I saluhallen i Funchal, Madeira
Snacks med torkad frukt: banan, ananas
och guava (de rosafärgade bitarna).
Smultronguava. Bergianska trädgården
Stockholm
Torra frukter påminner i utseende om
stora kryddpepparkorn. Bergianska
trädgården.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Feijoa
Acca sellowiana (Feijoa sellowiana)
En: Feijoa, pineapple guava, guavasteen
No: Norska, Da: Feijoa
Ty: Feijoa, Brasilianische Guava, Ananas-Guave
Fr: Feijoa, goyave-ananas, goyave de Montevideo
Ursprung & förekomst
Hör hemma i torra subtropiska skogar från södra Brasilien till norra Argentina. Den kom till Europa (Frankrike & Italien) år 1890 och spreds därifrån till USA (främst Kalifornien). Odlas idag i många subtropiska länder och i tropiska bergsområden; för världsmarknaden främst i Brasilien, Israel, Kenya och Nya Zeeland.
Beskrivning & användning
Ett upp till 5 m högt träd, som i varma länder ofta används som prydnadsträd p.g.a. vackra blommor och spelet mellan gröna ovansidan och vita undersidan av bladen. Frukterna är rundat cylindriska eller omvänt äggformiga med foderrester kvarsittande i toppen, upp till 10 cm långa, men vanligen kortare. Tunnt skal, mattgrönt med någon rodnad på solsidan och efter hantering ofta mörkfläckig. Fruktköttet är vitt med grön anstrykning, geléartat, halvgenomskinligt och grynigt, i mitten lösare med inbäddade talrika små frön (som ej generar ätaren). Smaken påminner om guava, men med viss ananasarom, därav det engelska namnet. Smaken sägs vara så kraftig att man lätt associerar till sytentiska smakämnen och den passar därför bäst när den späds ut i glass, sorbet eller juice. Används också till gelé, sylt och marmelad.
| |
Feijoablomma. Bergianska trädgården,
Stockholm.
I delikatessdisk i Berlin. Frukterna är ca
sex cm långa. Import från Sydamerika.
En frukt uppskuren. Ännu inte
fullt mogen.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Kryddnejliksläktet (rosenäppelsläktet)
Syzygium
Släktet förekommer i Afrika, södra Asien och Stilla Havs-området med flest arter från Malaysia till nordöstra Australien. Det finns ett drygt tusental arter, allt från små buskar till höga träd. Många av dem har användbara frukter, såsom rosenäpple och vattenäpple, se nedan. Tidigare fördes de till det närstående Eugenia-släktet och ibland sker så fortfarande, vilket kan vara förvirrande. Eugenia-arterna (bl.a. bärmyrten) förekommer främst (men ej enbart) i den nya världen och omfattar också ett tusental arter.
|
Kryddnejlika
Syzygium aromaticum (Eugenia aromaticum)
En: Clove
No: Kryddernellik, Da: Kryddernellike, Ty: Gewürzennelken, Fr: Clous de girofle
Beskrivning
Ett städsegrönt träd från de s.k Kryddöarna, Moluckerna i Indonesien (mellan Sulawesi och Nya Guinea). Odlas i bl.a. Indonesien, Sri Lanka, Kenya, Tanzania (Zanzibar) och Madagaskar. Har röda blommor och mörkt lila bär. I motsats till många andra Syzygium-arter är det inte frukterna som används, utan de torkade blomknopparna. (Egentligen hör den alltså inte hemma i denna framställning.) Knopparna samlas in när de blivit röda, men innan de hinner slå ut.
| |
Närbild på kryddnejlika
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Rosenäpple
Syzygium jambos (Eugenia jambos, Jambosa vulgaris)
En: Rose apple (plum rose, water apple, wax apple, and other names, which also may refer to other Syzygium species)
No: Norska, Da: Rosenæble, Ty: Rosenapfel, gemeine Jambusenbaum, Fr: Jambrosat
Ursprung & förekomst
Hör hemma i sydösta Asien och ostindiska övärlden från Indien till Nya Guinea och norrut till Filippinerna. Odlas i de flesta tropiska områden, men mer som prydnadsträd än för sina frukter. Den sprids lätt och betraktas på flera håll, bl.a. på Hawaii och Réunion, som ett invasivt ogräs. (Till Västindien sägs den ha kommit samtidigt som brödfrukt med Capt. William Bligh, känd från det berömda myteriet på Bounty.)
Beskrivning & användning
Buske eller litet träd med smala, lancettformade blad. Frukten är rund eller päronformad med en krona bestånde av det kvarsittande fordret. Ljust gul- eller grönaktiga, ibland med en anstrykning av rött. Finns sorter med röda frukter. Ljust fruktkött som kan vara mjöligt eller saftig, med en svag arom av rosor, därav namnet. I mittern ett hålrum med 1-4 kärnor/frön. Äts som den är, ibland i fruktallader, eller används till sylt, marmelad eller i konserverade fruktblandningar.
Jambolanäpple
Syzygium cumini (Eugenia cumini)
En: Jambolan, Java plum
Härstammar från sydöstra Asien till nordöstra Australien, men odlas i flera andra tropiska och subtropiska områden. Har förvildats i delar av Sydamerika och betraktas som ett invasivt ogräs på Hawaii. Det är ett medelstort träd vars virke är mycket vattentåligt och därför används till bl.a. järnvägsslipers. Frukten är en ca 2 cm lång oval stenfrukt, som mognar från blekgrön över skär och purpurröd till nästan svart. Det finns även vitfruktiga sorter. Påminner i storlek och utseende om en oliv eller vindruva, men har i motsats till dessa en liten ring av foderester i toppen. Fruktköttet är genomskinligt med druvlik konstens och det omsluter en avlång röd kärna.
Kan ätas färsk och är mycket populär på exempelvis Bali under den mycket korta säsong den är tillgänglig där (ca en vecka i november). På andra håll används den till saft, sylt och marmelad, även till vin och ättika. Hållbarheten är mycket låg varför den knappast förekommer i internationall handel. Kärnan används i diverse traditionella mediciner.
”Kaliasem” eller ”vilt rosenäpple”
Syzygium polycephalum (Eugenia polycephala)
En: Kaliasem, Indones: gowok
Saknar svenskt namn. ’Kaliasem’ är det balinesiska namnet. Förekommer i Thailand, Malaysia och Indonesien, bl.a. Java, Bali och Kalimantan (Borneo). Odlas i viss utsträckning som fruktträd. Frukterna växer i klasar, de är runda, körsbärsliknande med en liten ring av foderrester, mörkt purpurfärgade med ljust fruktkött och en bönformad kärna. Frukterna äts färska med skal (men kärnan spottas ut) eller används de till marmelad, gelé eller balinesisk rujak (Se nederst på sidan >>).
| |
Blommor med sina långa ståndare.
Funchals botaniska trädgård. Madeira
Ung omogen frukt. Notera de stora foder-
bladsresterna. Madeira
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Bild ur Das Obst der Tropen som illustrerar något av den namnförbistring som
råder. Att bildtexterna 2 och 3 bytt plats bidrar till förvirringen.
Från vänster: malajäpple, javaäpple, rosenäpple och vattenäpple. Den
sistnämnda bilden liknar mer ett jambolanäpple.
Vattenäpple
Syzygium aqueum (Eugenia aqueum, Jambosa alba, J. aquea)
En: Watery rose apple, water cherry, water apple, bell fruit
Obs! ’Water apple ’ och ’bell fruit ’ är oprecisa namn som kan användas om flera Syzygium-arter.
No: Norska, Da: Danska, Ty: Wasserapfel, Fr: Pommes rose
Ursprung & förekomst
Odlats i århundraden i varför exakt ursprung osäkert, men troligen södra Indien, varifrån den tidigt spreds österut till Bortre Indien, ostindiska öarna och nordöstra Australien. Odlas idag i bl.a. tropiska Sydostasien, Sydamerika och Florida, ofta i trädgårdsodlingar, som prydnad, för frukten och i viss mån även för virket. Frukten är mycket hållbar och i kylskåp kan den förvaras i månader, men förekommer trots det sällan i internationell handel.
Beskrivning & användning
Buske eller litet städsegrönt träd, vanligen 6–10 meter högt, sällan högre. Frukten är klockformad med tunnt glansigt skal. Färgen är vanligen skär eller röd vid mognad, men kan vara grön, mörkt brunaktig eller helt vit. Krispigt, vitt fruktkött, saftigt men ganska smaklöst, möjligen lite svag sötma. Äts färsk som törststläcksare eller blandas i sallader. I Indonesien används omogna frukter till rujak (Se nederst på sidan >>).
Malajäpple
Syzygium malaccense (Eugenia malaccensis, Jambosa domestica)
En: Malay rose apple, Malay apple, Otaheite cashew, Hawaii: Mountain apple
No: Norska, Da: Danska
Ty: Wasserapfel, Malakkische Jambusenbaum, Malakka-Apfel
Fr: Jambusier rouge (trädet), pomme malac, pommes d’amour
Ursprung & förekomst
Ursprungligen från Malaysia (Malaccahalvön) och västra Indonesien (Sumatra, Java), men tidigt spridd i södra och sydöstra Asien, Ostindiska öarna och Oceanien. Allmänt odlad som frukträd, prydnadsträd och vindskydd i sydöstra Asien och odlas även i delar av tropiska Afrika och Syd- och Mellanamerika. (Kan vara ett av de fruktträd Capt. Bligh förde med sig till Västindien år 1793, se rosenäpple ovan.) På Hawaii betraktas den som en ”kanotväxt”, d.v.s. en av de 20–30 växter som fördes dit av polynesiska sjöfarare för ca. 1 700 år sedan.
Beskrivning & användning
Ett städsegrönt träd på 15–20 meter, ibland upp till 30 m. Ett praktfullt träd när det blommar, vilket kan ske 2–3 gånger om året. Lysande röda kronblad och en borste av långa röda ståndare. Frukten är den största av Syzygium-frukterna, avlångt klockformad upp till 8 cm lång. (Namnet ’Otaheite cashew’ syftar på att den till formen är ganska lik cashewäpple.) Vanligen röd, ibland vit med antydan till röda längsstreck. Innehåller ett stort frö. Fruktköttet liknar vattenäpplets; krispigt, saftigt, uppfriskande, men inte mycket smak. Frukterna äts färska, blandas i sallader, kokas i kompotter m.m. Omogna frukter används till sylt och marmelad. I Puerto Rico g&oum;r man vin av den. Såväl frukten som flera andra delar av växten används inom traditionell medicin. På sina håll planteras den i eller i anslutning till kaffeplantager för att avleda fålar från
Javaäpple
Syzygium samarangense
En: Java apple, wax apple, Semarang rose-apple
Ty: Java-Wachsapfel, Javanische Rosenapfel, Fr: Jamalac, jamalaquier, jambose
Härstammar troligen från Andamanerna, Nicobarerna och Malackahalvön, men spreds redan under förhistorisk tid i sydöstra Asien och har naturaliserats i Indonesien och Filippinerna. Namngiven efter staden Semarang på Java. Odlas som prydnad och för frukterna i tropiska lågländer i Asien, Östafrika (b.a. Zanzibar), delar av Sydamerika och Västindien. Frukten är rund eller klockformad, vanligen mindre än vatten- och malajäpplen. Färg vanligen röd, men kan växla från vit eller blekt grön till purpur eller nästan svart. Användning ungefär som föregående arter.
Förväxlas ofta såväl med föregående arter som med andra liknande Syzygium-frukter och namngivningen (ibland även den vetenskapliga) är oklar, varför olika källor kan ge motsägande uppgifter.
| |
Vattenäpple. Madeira.
”Bellfruit” på marknad i Hongkong
Import från Filippinerna.
Nedan uppskuren
Malajäpple. Marknad i Hongkong
Malajäpple. Botanischer Garten, Berlin
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Bärmyrten, körsbärsmyrten, pitanga
Eugenia uniflora
En: Pitanga, Surinam cherry, Brazilian cherry
Ty: Surinamkirsche, Pitanga, Kirschemyrte, Fr: Cerise de Cayenne
Ursprung & förekomst
En regnskogsväxt från tropiska Sydamerika, bl.a. Brasilien och Surinam (därav de engelska namnen). Odlas i tropiska och subtropiska områden, i huvudsak som trädgårdsväxt. På bl.a. Bermuda har den förvildats och betraktas som ett ogräs.
Beskrivning & användning
Buske eller litet träd upp till 7–8 m. Frukterna, bären, är 2–4 cm i diameter, runda med djupa längsgående fåror och lite foderrester i spetsen. Skalet är tunnt och glänsande, färgen kan vara orange, röd eller ibland mörklila vid mognad. Fruktköttet är rött och saftigt med 1–2 centimeterstora frön. Det finns flera sorter med frukter av varierande färg, storlek och smak; de ljusare kan vara ganska beska medan mörkare sorterna är sötare. De kan ätas färska, men används också till bl.a. pajer, juice, vin, sylt och marmelad. Frukterna är mycket ömtåliga och förekommer därför knappast i världshandeln. Förutom för bären odlas bärmyrten som prydnad i häckar och som bonsai.
Övriga arter
Släktet omfattar över tusen arter, nästa alla i tropiska Amerika. Av många skördas frukterna av vildväxande träd och minst ett tiotal är etablerade kulturväxter. Ett exempel är Brazil cherry Eugenia brasiliensis (E. dombeyi), även kallad grumichama, från Brasilien, som odlas bl.a. i USA, Afrika och Sydostasien som medicinalväxt och för de körsbärslika frukterna.
| |
Privat trädgård. Madeira.
|
|
<< Överst på sidan | Nästa sida: Papajaväxter >>
Rujak är ett vanligt tilltugg eller mellanmål i Indonesien, bl.a. Bali. Den görs i hemman (de flesta har sitt eget recept) och den säljs överallt i gatustånd. Den görs av uppvärmd räkpasta, till vilken man tillsätter brunt palmsocker, lite salt, vinäger, finhackad chilipeppar och tamarindmos. Smeten hälls över småbitar av utvald färsk frukt.
|
Samtliga foto, om ej annat angivits, copyright © Etienne Edberg
All photos, unless otherwise stated, copyright © Etienne Edberg
|
|
Denna sida har producerats av Etienne Edberg NATURINFO & FOTO AB
Copyright © Etienne Edberg
info(at)ee-naturinfo(punkt)se
|
Denna sida uppdaterades senast 2019-12-03
|
