|
|
|
Detta är en preliminär provsida,
som uppdateras efterhand
|
|
Naranjilla
Solanum quitoense
Går ibland under namnet ’lulo’
En: Naranjilla
No: Naranjilla, Da: Danska, Ty: Lulo, Fr: Narangille
Ursprung & förekomst
Härstammar från norra Anderna. Odlas mest i Ecuadors och Columbias högländer, men har spridits till många andra tropiska höglandsområden. I Sverige finns den som krukväxt under namnet ’Jurassica’.
Beskrivning & användning
En buske eller litet träd på upp till drygt 3 m. Frukten är rund, ca 5 cm i diameter, gul eller orange. Den liknar ett mellanting mellan omogen tomat och apelsin. Namnet (från spanska) betyder liten apelsin. Skalet är täckt av små fjun, som lätt torkas av när den är mogen. Fruktkött grönaktigt, något slemmigt och innehåller mängder av små frön. Syrlig smak och den äts inte gärna färsk, men används till bl.a. juice och marmelad.
Naranjilla odlas ibland i kommersiell skala för användning i juiceindustrin. Djupfryst fruktkött finns i handeln och kan användas till exempelvis saft, pajer, milkshake, glass och andra efterrätter.
| |
Snabbköp i Sverige under namnet ’lulo’
Import från Ecuador
Naranjilla uppskuren.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Aubergin, äggört
Solanum melongena
Stavas även ’auberbine’
En: Eggplant, aubergine, melongene, guinea squash
No: Aubergine, Da: Aubergine, ægplante, Ty: Aubergine, Eierfrucht, Österrike: Malanzani
Fr: Aubergine, Ital: Melanzana
Ursprung & förekomst
Urgammal kulturväxt från Indien. Spreds tidigt till bl.a. Kina, där den fanns i odling för 2 500 år sedan, och Afrika. Ej känd i Europa under antiken, men kom troligen med den arabiska expansionen på 700-talet.
Beskrivning & användning
Vi känner den som en 15–20 cm lång, omvänt äggformad blåviolett frukt. I ursprungsområdet i Indien kan den variera från små klotrunda frukter till meterlånga ”ormauberginer” och färgen kan även vara gul, vit eller brun. Namnet äggört/äggplanta kommer av sorter med äggstora vita eller gula frukter. Aubergin äts som grönsak stekt, kokad eller grillad.
|
|
|
Små vita auberginer på marknad i Tanzania.
|
|
|
|
| Miniaubergin till tajine (gryta) i Marocko. |
Nära släktingar är:
Ärtaubergin, Solanum torvum
En: Turkey berry, pea eggplant/auberine, wild eggplant
Ty: Pokastrauch, Türkenbeere, Fr: Mélongène-diable, aubergine pois
Av okänt ursprung, möjligen från Mellanamerika, men vitt spridd i tropikerna såväl odlad som vildväxande (naturligt eller förvildad). Förekommer ofta som vägkantsogräs. Odlas i byar och i viss utsträckning kommersiellt. Används ibland som ympunderlag för aubergin eller naranjilla. De runda cm-stora frukterna liknar stora ärtor, därav namnet, och är samlade i knippen. De är gula vid mognad, men skördas omogna och används bl.a. i soppor.
|
|
|
| Ärtaubergin. Import från Thailand. |
Afrikansk aubergin, Solanum macrocarpon
En: African eggplant, gboma
Ty: Saure Aubergine
En meterhög halvbuske. Härstammar troligen från Västafrika, sannolikta ur den närstående S. dasyphyllum, men förekommer även i stora delar av Central- och Östafrika. Odlas i många tropiska länder som prydnadsväxt, som medicinalväxt och för sina frukter. Frukterna är runda, något tillplattade, med mer eller mindre tydliga longitudteckningar. De är knappt decimeterstora och gula, gulbruna eller röda vid mognad. Har en bitter smak, äts r˚a, men används mest tillagade i soppor och grytor. Även bladen äts.
|
|
|
Omogen afrikansk aubergine.
Botanischer Garten, Berlin |
| |
Två färgvarianter av aubergin
i fruktstånd i Berlin, Tyskland.
En liten aubergin.
Grillade auberginskivor inlagda
i olivolja. Toscana, Italien
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Pepino, melonpäron
Solanum muricatum
En: Pepino, pepino melon, melon pear
No: Norska, Da: Pæremelon (pepino), Ty: Pepino, Melonebirne
Fr: Pepino, poire-melon, morelle de Wallis
Span: Pepino dulce, pepino melon, pere melón
Ursprung & förekomst
En urgammal förkolumbiansk kulturväxt från norra Andernas högländer. Exakt ursprung okänd, troligen från nuvarande Columbia eller Peru. Den var ej uppskattad av de första spanska erövrarna och kom därför inte till Europa förrän 1785. Den började odlas i Kalifornien och Florida i slutet på 1800-talet. Den är numera allmänt spridd i subtropiska områden och i tropiska högländer, men huvuddelen av exporten sker från Sydamerika.
Beskrivning & användning
En meterhög halvbuske. Frukterna är 10–15 cm långa, ibland upp till 30 cm, ägg- eller hjärtformiga, ibland sned bas. Den är krämfärgad till gul med längsgående lila strimmor. Skalet är tunnt och fruktköttet gult med melonlik konsistens. I mitten finns, liksom hos melon, en hålighet med frön (vanligen felslagna). Den är saftig med söt, mild smak. Den äts färsk, helst ej tillsammans med annan frukt eftersom smaken då ej kommer fram.
Den förekommer som prydnadsväxt under namnet melonpäron och förknippas då vanligen inte med frukten pepino.
| |
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Bärskatta, sträv nattskatta, trädgårdshuckleberry
Solanum scabrum
En: Garden huckleberry
Ursprung & förekomst
Härstammar troligen från Afrika och odlas lite varstans i varma länder och ibland även i tempererade områden.
Beskrivning & användning
En meterhög ört, som kan bli förvedad nedtill. Den är mycket lik den giftiga nattskatten (S. nigrum) och betraktas ibland som variant av denne och går då under namnet S. nigrum var. guineense. Frukten är ett runt bär, som vid mognad blir lila, mörkviolet eller svart. Den omogna gröna frukten är giftig, men den är ätlig vid mognad. Den odlas som köksväxt och frukterna kokas med socker för användning i pajer och andra desserter.
OBS! Notera att den snarlika nattskattans frukter är starkt giftiga även vid full mognad.
Wonderberry, sunberry, Solanum retroflexum (Solanum x burbankii)
En korsning mellan bärskatta och gul nattskatta (S. villosum) som gjordes i början på 1900-talet av den kände växtförädlaren Luther Burbank. Den används på samma sätt som bärskatta, men smaken lär vara överlägsen. Namnen ’garden huckleberry’, ’wonderberry’ och ’sunberry’ används ofta utan åtskillnad för såväl bärskatta som för hybriden och den giftiga nattskattan, så försiktighet är av nöden.
| |
Bildtext
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Tomater av olika storlek.
Tomat
Solanum lycopersicum (Lycopersicon lycopersicum)
En: Tomato
No: Tomat, Da: Tomat, Ty: Tomat, Paradeiser, Fr: Tomate
Ursprung & förekomst
En gammal förkolumbiansk gröda i Sydamerika. Den härstammar från nuvarande Peru eller Ecuador och spreds troligen från början som ogräs. Domesticerades sannolikt i Mexiko och den var redan högt förädlad när den fördes till Europa av spanjorerna på 1540-talet. Eftersom många trodde att den var giftig dröjde det till 1900-talet innan den på allvar slog igenom som grönsak. Odlas idag i större delen av världen.
Beskrivning & användning
Frukten, ett stort bär, är numera välkänd och färgen ’tomatröd’ har blivit ett begrepp. Färgen kan dock variera; från gul och orange till mörkt brunröd. Storlek och form kan också variera från små runda körsbärstomater eller lite avlånga romatomater till jättar på ett par kilo. Det är en av världens ekonomiskt viktigaste frukter och det finns en mängd varieteter och sorter.
Citat:
Knowledge is knowing a tomato is a fruit.
Wisdom is not putting it in a fruit salad.
Philosophy is wondering if that means ketchup is a smoothie.
Käringtomat
Solanum mammosum
En: Nipplefruit, cow’s udder
No: ”Kujurfrukt”, Ty: Kuheuterpflanze, Nippelpflanze
Kallas i Thailand ’Micky Mouse’ eller ’cartoon’.
Kommer från Sydamerika och möjligen Karibien, men finns odlad och ställvis förvildad (framför allt på ruderatmark) i stora delar av tropikerna. Frukten är gul, klotrund med flera utskott så att den liknar ett kojuver på skaftsidan och en bröstvårta (eller napp) i toppen, därav de engelska och tyska namnen. (Utskotten saknas hos den ursprungliga vildformen.) Den odlas framför allt som prydnadsväxt p.g.a. fruktens speciella utseende, men nyttjas ibland även som medicinalväxt. Frukten är giftig och kan inte ätas. Används i Sydamerika som rått- och insektsgift.
Käringtomat. Thailand. Foto: Thomas Kaasi
”Kannibaltomat”
Solanum uporo (S. viride, S. anthropophagum, S. polynesicum, S. tongaense m.fl. synonymer)
En: Cannibal’s tomato
Ty: Menschenfressertomate, Kannibalentomate, Fiji: Boro dina
Saknar etablerat svenskt namn, därav citattecknen i rubriken. Härstammar från Söderhavet, där den också odlas. Ovanlig utanför detta område, men kan förekomma som trädgårds- eller krukväxt. Den har ”upptäckts” och beskrivits flera gånger av olika botaniker i olika delar av Oceanien oberoende av varandra, vilket är anledningen till det finns många vetenskapliga synonymer och vilket namn som skall gälla lär ännu vara oklart. (Enligt reglerna skall den första namngivningen gälla förutsatt att den åtföljs av ett typexemplar och/eller en noggrann beskrivning, men i detta fall verkar åsikter gå isär om vilken beskrivning som skall godkännas.) Frukten är ett rött bär, 2–3 cm i diameter. Liknar en liten tomat och kan användas på samma sätt; i ursprungsområdet nyttjas den främst som tillbehör till kött. Namnet kommer av att den på Fiji förr brukade odlas i anslutning till offerplatser och påstås (med rätt eller orätt) ha använts som tillbehör till människorkött.
.
 
Kannibaltomater. Botanischer Garten, Berlin
| |
Mognande tomater. Skåne.
En vanlig tomatröd tomat, men...
...alla tomater är inte tomatröda.
Gula tomater från Holland
Tomatsallad. Marocko
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Trädtomat, tamarillo
Solanum betaceum (Cyphomandra betacea ? )
En: Tamarillo, tree tomato
No: Norska, Da: Trætomat, Ty: Tamarillo, Baumtomate
Fr: Tamarillo, tomate en arbre, prune de Japon, tomate arbuste
Ursprung & förekomst
Kommer från Sydamerika. Odlades i norra Anderna under förkolumbiansk tid, men den har inte med säkerhet hittats ursprungsligt vildväxande och man vet nästan ingenting om dess historia. Spritts över världen i sen tid och odlas idag överallt i subtropiska områden och i tropiska bergstrakter, såväl som trädgårdsväxt som kommersiellt. Export sker från bl.a. Sydamerika, Israel, Kenya och Nya Zeeland.
Beskrivning & användning
Ett snabbväxande och kortlivat träd som kan bli ca 6 m högt. Mogna frukter är ägg- eller spolformiga. De är vanligen mörkröda, men färgen kan vara gul, orange eller purpur, ibland med oregelbundna längsgående streck. Skalet är tunnt och lite segt, ungefär som på en ”vanlig” tomat, och fruktköttet är fast. I mitten finns två frörum med geléartat fruktkött och talrika små frön. Smaken är ganska besk och den passar därför bäst i blandningar tillsammans med andra frukter eller grönsaker. Kan också användas tillagad.
| |
Trädtomater. Madeira
Trädtomat (t.v.) jämförd med vanlig tomat.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Topiro
Solanum sesseliflorum (S. topiro)
En: Cocona, peach tomato, Orinico apple
Da: Cocona
Ursprung & förekomst
Gammal kulturväxt i Amazonasområdet och finns ej vildväxande. Förekommer sällan eller aldrig utanför Syd- och Mellanamerika.
Beskrivning & användning
En buske på 1–2 m. Frukterna påminner om tomater; de är runda eller något cylinderformade, 3–10 cm i diameter, gula, oranga eller röda och har segt, nästan läderartat skal. Frukterna är håriga, men håren kan lätt gnidas bort. Fruktköttet är gult, geléartat och innehåller många frön. Kan ätas färsk (i varje fall vissa sorter), men används främst i desserter, drycker eller som grönsak på samma sätt som tomat.
| |
Bildtext
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Kapkrusbär, physalis, incabär
Physalis peruvuana (P. edulis)
Kan också stavas ’fysalis’ resp. ’inkabär’
En: Cape gooseberry, Inca berry, m.m.
No: Barbadoslykt, ananaskirsebær, perubær, kinesisk stikkelsbær
Ty: Kapstachelbeere, Physalis, Ananaskirsche, Fr: Coqueret du Pérou
Ursprung & förekomst
Härstammar från norra Sydamerikas (och möjligen Mellanamerikas) högländer och finns vildväxande på Andernas sluttningar på 2 000–3 000 m.ö.h.). Det råder osäkerhet om dess histora som kulturväxt eftersom det inte finns några uppgifter om att den odlats under förkolumbiansk tid. Man antar att den lastades på segelfartyg från Amerika som färskproviant och kom på så sätt att spridas. Alternativt spreds den oavsiktligt av sjömän som ogräs. Den kom till Sydafrika på 1700-talet, där den började odlas för att säljas som proviant till fartyg som bunkrade i Kapstaden (därav namnet kapkrusbär). Den utvecklades efter hand till en allt bättre kulturväxt och har i sen tid börjat exporteras från bl.a. Sydamerika och Afrika. Odlas numera även i delar av Asien och Australien.
Beskrivning & användning
Växten är en upp till meterhög täthårig ört, som odlas som ettåring. Frukten är rund och upp till 2 cm i diameter, gul, ibland med dragning åt grönt eller rött. Tunnt skal och fast fruktkött innehållande rikligt med små, mjuka frön. Karaktäristiskt är att frukten är omgiven av det uppblåsta papperstunna fordret. Smaken är lite sötsur och den äts färsk med skal och frön (dock inte med det omgivande fodret).
Judekörs, japansk lykta, Physalis alkekengi
En: Bladder cherry, Chinese/Japanese lantern
No/Da: Jødekirsebær, Ty: Lampionblume, Fr: Alkèkenge, coqueret lanterne, amour-en-cage
En nära släkting som finns vildväxande från Europa till östra Asien, osäkert dock i vilken utsträckning den är kulturspridd. Odlas som trädgårdsväxt för det dekorativa röda uppblåsta fodret. Efter mognad torkar fodret och blir kvar som ett fint silvrigt nätverk genom vilket man ser det röda bäret. De mogna bären äts, trots bitter smak, i vissa asiatiska länder och har använts inom folkmedicinen, men omogna är bären giftiga.
Det finns flera förklaringar till namnet ’judekörs’, bl.a. att det orangefärgade fodret skulle likna den rödgula slöja, som judinnor förr brukade bära. SKUD (se Webbtips >>) har föreslagit att man undviker namnet eftersom det skulle kunna väcka anstöt och förordar alternativnamnet ’japansk lykta’.
| |
Kapkrusbär
Vildväxande judekörs. Rumänien
Nästan mogen judekörs/japansk lykta.
Botaniska trädgården, Lund
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Tomatillo
Physalis philadelphica
En: Tomatillo, (Mexican) husk tomato
Ty: Tomatillo, Fr: Tomatille, tomatillo du Mexique
Ursprung & förekomst
Härstammar från Mellanamerika och Västindien. Det var en viktig kulturväxt hos mayaindianer och azteker.
Beskrivning & användning
Snabbväxande, drygt meterhög, ettårig ört. Frukten liknar kapkrusbär/physalis, men den är stor som en tomat, ibland upp till 7 cm, och fyller helt ut det uppblåsta fodret och spränger ibland sönder det. Den mogna frukten är gul, men det finns en lila variant och den plockas ibland omogen och grön. Smakar något som tomat. Kan ätas färsk, men används främst till salsa, såser och grytor.
Gyllenbär, Physalis grisea
En: Strawberry tomato
En nära släkting från södra Nordamerika. Den gula, 2 cm stora frukten samlas från vilda bestånd. I sen tid har det blivit en kulturväxt som odlas av trädgårdsentusiaster.
| |
Ännu omogen tomatillo inköpt på
snabbköp i Sverige. Import från Mexiko.
Nedan: Uppskuren frukt.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Paprika, spanskpeppar, chilipeppar
Capsicum annuum (C. fastigiatum)
Stor språkförbistring nästan omöjlig att reda ut.
En: Paprika, ”pepper”
No: Paprika, Da: Paprika, spansk peber, Ty: Paprika, Spanischer Pfeffer, Fr: Poivron, piment
Ursprung & förekomst
Capsicum-arterna kommer från tropiska Amerika, där de var etablerade kulturväxter med många varieteter långt före Kolumbus. Arkeologiska fynd tyder på att de funnits i odling i minst 5 500 år, kanske i 7–8 000 år. Fördes till Europa av spanjorerna i slutet på 1400-talet och något senare av portugiserna till Afrika och Asien. Blev mycket snabbt populär och är idag världens mest odlade kryddväxt, som odlas överallt där sommaren är varm nog.
Eftersom paprika och närstående Capsicum-arter har sitt ursprung i Amerika bör de inte ha funnits i gamla världen före Kolumbus. Men enstaka beskrivningar från antika och arabiska skriftställare tyder på att någon form av paprika-chili kan ha funnits, om än i mycket begränsad omfattning, sedan mycket lång tid tillbaka. Torde i så fall ha kommit österifrån via Söderhavsöarna (där det ställvis finns förvildade bestånd av tabascopeppar, se nedan) spridd av forntida sjöfarare och/eller av sjöfåglar.
Beskrivning & användning
En flerårig meterhög ört. Frukten är ett bär av mycket varierande storlek, färg och form beroende på sort. Den omogna frukten är grön, som mogen är den oftast röd, men kan också vara vit, gul, orange, lila eller blåsvart. Den skarpa smaken kommer av alkaloiden capsaicin, som finns koncentrad främst i bindvävanden mellan frön och frukt. Den bryts ej ner av matsmältningen, och därför kan smaken ofta kännas långt efter avslutat måltid.
Det finns en mängd olika sorter, som grovt kan delas in i följande grupper:
Paprika-Gruppen, ’sötpaprika’
En: Sweet pepper, bell pepper, red/yellow/green pepper
Fr: Poivron rouge, poivron vert, etc
Det vi oftast menar med ordet ’paprika’. Mildsmakande sorter med tjockt skal och uppblåsta frukter. Finns i olika färgvarianter, vanligen grön (plockad omogen), röd, gul eller orange. De används mest som salladsgrönsak.
Chilipeppar-Gruppen, chilipeppar
En: Chili pepper
Fr: Piment
Skarpsmakande tunnväggiga sorter. De är vanligen mindre och används som krydda; färska eller torkade. Man kan använda hela frukten i exempelvis inläggningar och grytor. Torkad och mald blir det paprikapulver. Till denna grupp hör bl.a. ’kajennpeppar’ (cayennepeppar) och ’jalapeño’.
Stor namnförbistring råder. Chilipeppar och kajennpeppar anses vanligen vara former av C. annuum. Men ofta används dessa namn för C. frutescens eller andra skarpsmakande Capsicum-arter.
Körbärspaprika-Gruppen och Prydnadspaprika-Gruppen innefattar sorter, som kan användas som krydda, men mest odlas som prydnad, ofta som rumsväxt.
Närstående arter:
Tabascopeppar, flerårig spanskpeppar, C. frutescens
Swahili: Piri-piri
Huvudingrediensen i tabascosås. Flera kryddblandningar och starka såser bygger på blandningar av annuum, frutescens och ibland närstående arter. Namnet ’piri-piri’ används på flera språk och kan avse såväl denna som andra skarpsmakande Capsicum-sorter/arter.
Bärpeppar, Capsicum baccatum
En: Bishop’s crown, peppadew, lemon drop, m.fl. namn, som ofta avser specifika sorter.
Havannapeppar, C. chinense
En: Yellow lantern chili, Chinese chili, habanero
Rokotopeppar, C. pubescens
En: Rukutu, ruqutu
Tre Capriscum-arter med skarpsmakande frukter av varierande färg och utseende. Odlas främst i Syd- och Mellanamerika och Karibien, men har i allt större utsträckning börjat odlas i andra varma länder både för frukterna och som prydnad.
  |
 | | Konservering av paprika (’sötpaprika’) i Rodopibergen, Bulgarien.
Ovan: Kokning. Bachkovoklostret
T.v. Torkning över eld. Shiroka Luka |
| |
Paprika förekommer i flera färger och former.
Mognande röd paprika. Bulgarien
Olika paprikasorter. Marknad i Portugal
Chilipeppar. Saluhallen, Funchal, Madeira
Såld som piri-piri (små) och spanskpeppar.
Grön, gul och röd spanskpeppar, samt
grön jalapeño och röd habanero.
|
|
|
<< Överst på sidan
|
|
Gojibär, bocktörnebär
Bocktörne, Lycium barbarum (L. halimofolium)
Bredbladigt/kinesiskt bocktörne, Lycium chinense (L. barbarum var. chinense)
En: Goji berry, wolfberry / Chinese wolfberry, boxthorn, Chinese teaplant
No: Bukketorn/kinabukketorn, gojibær, Da: Almindelig resp. bredbladet bukketorn, gojibær
Ty: Gewöhnlischer / Chinesische Wolfsbeere, Bocksdorn / Chinesischer Fr: Lyciet commun / lyciet de Chine, baies de goji
Ursprung & förekomst
Båda arter härstammar från Kina och har införts som prydnads- och häckväxter och påträffas ibland förvildade. Namnet ’goji’ är en lätt förvrängning av det kinesiska namnet och började användas i Västeuropa av hälsokosthandeln kort före det senaste sekelskiftet. I svenska floran kallas de ’bocktörne’. Den bredbladiga betraktas ibland som en varietet eller namnsort av vanligt bocktörne.
Bocktörne odlas i tempererande länder, mest som prydnadsväxt, och finns ställvis förvildad. Som nyttoväxt odlas den (främst för de gröna delarna) bl.a. i Kina, Japan, Java och Hawaii. I början på 2000-talet har framför allt den bredbladiga börjat odlas kommersiellt i större skala i USA och Kanada för att möta den växande efterfrågan från hälsokosthandeln.
Beskrivning & användning
Bocktörne är en lövfällande tornig smalbladig buske, som kan bli ett par meter hög. Den bredbladiga har lite bredare blad och färre eller inga tornar.
Frukten är ett cm-stort avlångt rött eller rödgult bär. Den påstås ibland vara giftig, men så är inte fallet. Bären säljs vanligen torkade och äts som de är eller används i grytor och soppor. Används också i traditionella mediciner. I slutet på 1900-talet har bären börjat marknadsföras som ”superbär” och fått ett stort uppsving som tillsatts i hälsokostblandningar. Det finns dock inget vetenskapligt belägg för att gojibär skulle vara påtagligt nyttigare än andra frukter.
Det lär förekomma att torkade bocktörnebär säljs som ’vägbär’ (troligen felskrivning) eller ’vargbär’.
Torkade gojibär, troligen från bredbladigt
bocktörne. Inköpt i hälsokostbutik.
| |
Vanligt bocktörne. Park i Malmö.
Bocktornebären liknar röda blomknoppar.
Malmö.
Uppskuret bär.
|
|
<< Överst på sidan | Nästa sida: Mårväxter >>
|
Samtliga foto, om ej annat angivits, copyright © Etienne Edberg
All photos, unless otherwise stated, copyright © Etienne Edberg
|
|
Denna sida har producerats av Etienne Edberg NATURINFO & FOTO AB
Copyright © Etienne Edberg
info(at)ee-naturinfo(punkt)se
|
Denna sida uppdaterades senast 2020-08-02
|
