Fam. Rosaceae, rosväxter

Del 2 (stenfrukter, Prunus-släktet)

 

<<— | Mandel | Aprikos | Persika | Plommon | Körsbärsplommon | Körsbär | Slånbär | —>>

 

 
GÅ TILL
Startsidan >>

Inledning >>
Facit >>

Frukttyper >>
Fruktnamn >>
 

Fruktlista >>
Register >>
Galleri >>

Boktips >>
Webbtips >>


Naturinfo & Foto AB
Etienne Edberg
 
Detta är en preliminär provsida,
som uppdateras efterhand





 

Omogna mandlar. Marocko


Mandel
Prunus dulcis

En: Almond
No: Mandel, Da: Mandel, Ty: Mandel, Fr: Amande


Ursprung & förekomst

Mandelträdets vilda ursprungsplats ej känd, troligen Nordafrika och/eller västra Asien. Den har odlats sedan länge i Medelhavsområdet; av grekerna minst sedan 400-talet f.Kr. Idag är USA (Kalifornien) den största enskilda producenten, men ännu kommer närmare 50% av dagens mandlar från Medelhavsområdet. Odlas även i bl.a. Iran, Pakistan, Kina, Japan, Australien och södra Afrika.


Beskrivning & användning

Ett medelstort träd. Vita eller ljusrosa blommor på bar kvist tidig vår; vanligen februari–mars beroende på höjd över havet. Mandelfrukten är en stenfrukt med tunnt och segt fruktkött. Den börjar utvecklas i mars–april och under sensommaren spricker ytterhöljet (fruktköttet) upp så att kärnan, stenen, exponeras. Det man använder är fröet, mandeln, som ligger i den vanligen mycket hårda stenen. Det finns sorter med tunnt, lättkrossat skal och dessa går under handelsnamnet krakmandel (var. fragilis). Vildformen är bitter, men man upptäckte tidigt söta former och tog vara på dessa för odling och förädling, vilket bl.a. lett till att sötmandlar är större än bittermandlar.
     Mandeln är tillgänglig på marknaden såväl med som utan skal, och i form av mandelsmör, mandelspån, mandelmjöl, mandelmassa och marsipan. Bittermandel används som krydda i bland annat bakverk. Av mandel pressas också mandelolja, som används i medicin och kosmetika. Det som kallas bittermandelolja kommer dock ofta från kärnorna av aprikos eller persika.
     Notera att bittermandel (var. amara) är giftig och bör endast användas i små doser. Den innehåller amygdalin, som efter förtäring kan utveckla vätecyanid (cyanväte). För ett barn kan 8–10 bittermandlar vara dödlig dos (allvarliga förgiftningar är dock mycket ovanliga). Risken vid feldosering i bakverk är obetydlig eftersom det giftiga ämnet förångas vid upphettning.


Mandelkärnor med helt frilagda frön längst till höger.


Marsipan & mandelmassa

Båda består av krossad mandel blandat med socker (förr honung), en blandning med mycket gamla anor och troligen av persiskt ursprung. Skillnaden mellan marsipan (en: marzipan) och mandelmassa (en: almond paste) är inte helt klar och definitionen kan variera i olika länder. Oftast ingår diverse tillsatser (t.ex. mandelolja, vetemjöl, glykossirap, äggvita) för att ge rätt smak och konsistens. Marsipan innehåller större andel socker (uppåt 75%), har en fastare struktur och passar till exempelvis figurer och överdrag på tårtor. Mandelmassa är mjukare och oftast grovkorningare och används mest i fyllningar i konditorivaror (t.ex. praliner, mazariner och semlor).
     I Sverige var det fram till 2003 krav på att mandelmassa skulle innehålla minst 50% mandel, men det gäller inte längre. Andelen mandel kan i princip vara hur liten som helst och ofta drygas den ut med krossade aprikos- eller persikokärnor. Genom att tillsätta bittermandelolja behåller man mandelsmaken. Även marsipan kan drygas ut med aprikos- eller persikokärnor och är andelen stor kallas den ibland ’persipan’.
     Ursprunget till ordet ’marsipan’ är omdiskuterat. Det spekuleras i att det kan komma av det arabiska ordet för ett venetianskt medeltida mynt; ett ord som kom att användas för de askar mynten förvarades i, och senare, när mynten kommit ur bruk, för de godsaker man istället förvarade i askarna. Andra hypoteser är att det kommer från latinets ’martius panis’ (marsbröd) eller möjligen ’Marci panis’ (Markusbröd). Mer långsökt är att det kommer av det persiska ordet ’marzban’, en militär titel, eller en förvanskning av Martaban (numera Mottama), en stad i Burma.

  
 Marockansk konfektyr. T.v. Triangelformade bakverk fylld med mandelmassa,
 t.h. rombiska mandelmasskakor toppad med hel mandel.
 
  
 Calisson d’Aix, exklusiv konfekt från Aix-en-Provence av mandelmassa smaksatt med kanderad frukt
 (apelsinskal, melon) på en tunn botten av ojäst bröd (typ oblat) och toppad med glasyr.
 
  
 Mandorle, toskansk mandelkonfekt.
 Mandelmassa rullad i mandelbitar.
 
 

Blommande mandelträd. Marocko


Bild från Rhodos i maj med
en kärna frilagd.


Mandelskorpa (cantucci) som doppas
i vin santo. Toscana.


I semlor (ovan) används mandelmassa,
men tomtar och julgris (nedan) görs
av marsipan med fastare konsistens.




Brända mandlar, d.v.s. mandlar stekta med
med socker. Vanligt i bl.a. Spanien,
Tyskland och Marocko.


Tillagning av en Marockansk gryta (tajine)
toppad med mandlar.

<< Överst på sidan

Aprikos
Prunus armeniaca

En: Apricot
No: Aprikos, Da: Aprikos, Ty: Aprikose, Marille (Bayern), Fr: Abricot


Ursprung & förekomst

Kommer från Centralasien. Den finns vildväxande i Mongoliet och har odlats i Kina i minst 5 000 år. Spreds till Armenien, varifrån grekerna och romarna fick sina första träd. Tog sig till Europa tack vare Alexander den store, men det dröjde till 1400-talet innan den blev riktigt populär. Idag odlas den över hela världen i områden med subtropiskt klimat.


Beskrivning & användning

Ett upp till 10 m högt träd med hjärtlika blad. Blommar på bar kvist. Frukten är en stenfrukt, vanligen 3–5 cm i diameter. Finns flera sorter, stora sent mognande, små tidigt mognande, italienska med glatt skal, mandelaprikoser vars kärnor man kan ta tillvara som mandlar, m.fl. Äts färska eller torkade, eller används till marmelad. Ofta behandlas torkade aprikoser med svaveldioxid för att få fram den oranga färgen, obehandlade är mörkare. Av kärnorna tillverkas bittermandelolja.


 
Nästan mogna. Bulgarien


Färska aprikoser


T.v. soltorkade aprikoser, obehandlade
T.h. torkade och behandlade med svaveldioxid

<< Överst på sidan

Persika
Prunus persica

En: Peach
No: Fersken, Da: Fersken, Ty: Pfirsich, Fr: Pêche


Ursprung & förekomst

Det råder viss osäkerhet om varifrån den kommer. Man vet att den började odlas och förädlas i Kina redan på 2000-talet f.Kr. Odlingen spred sig till Japan och senare till främre Orienten, där den fanns omkring 200 f.Kr. Romarna lärde känna den i Persien (därav namnet) och började odla den under 1:sta århundradet e.Kr. Odlas idag främst i Kina, Sydeuropa, Kalifornien och Sydafrika.


Beskrivning & användning

Trädet blir 4–6 m högt. Blommar på bar kvist i maj med ljusröda–rosa blommor. Frukten är en gulröd stenfrukt med tunnt finludet skal och en djupt fårad kärna. Äts vanligen färsk eller konserverad. Fröet inuti kärnan har en bitter smak och har tidvis haft medicinsk användning, men den är giftig i stora doser. Krossade persikokärnor kan ibland blandas i mandelmassa och marsipan som utfyllnad.



Nektarin
Prunus persica var. nucipersica (P. p. var. nectarina)
     En: Nectarine
     No: Nektarin, Da: Nektarin
     Ty: Nektarine, Fr: Nektarine
Betraktas i handeln som en egen frukt, men det är en form av persika med glatt skal. Den har uppkommit, sannolikt flera gånger, genom en mutation av vanlig persika. Det lär kunna förekomma att nektariner och vanliga persikor växer på samma träd.



Saturnuspersika
Prunus persica f. compressa (P. p. var. platycarpa)
     En: Saturn peach, flat peach, donut peach (doughnut peach)
     Ty: Plattpfirsich, Fr: Pêche platte (de Chine)
     Span: Paraguaya
Kallas i handeln även ’papegojfrukt’ (troligen felöversättning av det spanska namnet), ’platt persika’, ’bergpersika’, ’munkpersika’, ’vattenpersika’ och ’vildpersika’. Det sistnämnda namnet är helt fel, eftersom det är en ren kulturform. En mutation som funnits i Kina i minst 2000 år. Oftast fastare fruktkött än vanlig persika, sötare smak och mer aromatisk. Såsom framgår av bilden kan den vara kal (och kallas då ofta ’saturnusnektarin’) eller luden.



Nectarcot
Prunus persica var. nucipersica x Prunus armeniaca (?)
     En: Nectarcot (Nectacot)
En korsning mellan nektarin och aprikos, ursprungligen utvecklad av Zaiger’s Genetics i Modesto, Kalifornien. Odlas i bl.a. Sydafrika, varifrån den importeras till Europa. Storlek 4–4,5 cm i diameter. Ser ut som en kal aprikos med persikolik kärna och smakar ungefär som ett mellanting mellan aprikos och persika.


Nectarcot, sorten ’Unico’. Import från Sydafrika.
 
Persikor. Toscana


Nektarin. Toscana


Saturnuspersika

<< Överst på sidan

Plommon
Prunus domestica (Prunus x domestica)

En: Plum – Torkade plommon: prune
No: Plomme, Da: Blomme, Ty: Pflaume, Fr: Prune


Ursprung & förekomst

Odlas i Europa, Nordafrika och i de tempererade delarna av Asien och Nordamerika. Ofta förvildad.
     Ej känd som naturligt vildväxande och ursprung är omdebatterad. Den är hexaploid, d.v.s. har sexdubbel kromosomuppsättning (diploidi, dubbel uppsättning, är det normala). Har troligen uppkommit i Kaukasusområdet och kan ha utvecklats ur kromosomförändrade former av körsbärsplommon eller ur korsningar mellan körsbärsplommon och slån. Har i alla fall funnits i Europa åtminstone sedan yngre stenålder (bondestenålder).
Anm: Flerdubbel kromosomuppsättning är vanligt hos kulturväxter, men kan även förekomma hos vilda växter.


Beskrivning & användning

Buske eller litet träd med långskaftade håriga blad. Med eller utan tornar beroende på sort. Frukten kan variera i färg och storlek beroende på sort. Äts färsk, används till saft och likör eller kokas till kompott, sylt och marmelad. Plommonbrännvin (’slivovitz’ och liknande namn) är vanligt i framför allt sydöstra Europa. Kan även torkas och användas i exempelvis grytor och bakverk.

Det finns flera underarter (som i sin tur är indelade i en mängd olika sorter):

Sviskon, katrinplommon Prunus domestica ssp. domestica
     En: Zwetschge
     Ty: Zwetschge-Pflaume
’Katrinplommon’ är egentligen ett handelsnamn på torkade sviskon. Kommer från tyska ’Kathrinepflaume’ och/eller franska ’prune de Sainte Catherine’. (Troligen namngiven efter Katarina av Alexandria, men det finns flera helgon med det namnet.)

Krikon, terson Prunus domestica ssp. isititia
     En: Damson, damson plum
     No: Krike, Da: Kræge
     Ty: Krieche, Kriechen-Pflaume, Fr: Quetsche, prune de Damas

Mirabell Prunus domestica ssp. syriaca
     En: Mirabelle plum (mirabelle prune)
     Ty: Mirabelle, Gelbe Zwetschge

Rundplommon Prunus domestica ssp. rotunda (ssp. italica?)
     En:
     Ty:




Kanadaplommon
Prunus nigra
     En: Canada plum, black plum
     Ty: Kanada-Pflaume
Vildväxande i Nordösta delarna av USA och angränsande delar av Kanada. Frukternas användes av indianerna och senare av de vita nybyggarna, framför allt i torkad form som vinterföda. Odlas idag i delar av USA, men även i Sibirien och Altai på grund av sin härdighet. Används av samma anledning som korsningprodukt vid växtförädling.
     Det är detta plommon som avses i ”Huset vid Plommonån” (On the Banks of Plum Creek) i Lilla huset på prärien-serien av Laura Ingalls Wilder.
 
Plommon i privat trädgård.
Skåne



<< Överst på sidan

Körsbärsplommon
Prunus cerasifera

En: Cherry plum, myrobalan plum
No: Kirsebærplomme, Da: Mirabel, Ty: Kirschppflaume, Fr: Prune myrobolan, prune-cerise


Ursprung & förekomst

Vildväxande från Balkan till Centralasien. Planteras som prydnad, för frukten och som ympunderlag för andra Prunus-arter, framför allt i Östeuropa och västra Asien, men även i andra tempererade områden. Förvildad i delar av Centraleuropa och Nordamerika.
     Anses vara stamformen, eller en av stamformerna, till odlade plommon.


Beskrivning

Lorem ipsum dolor sit amet.


Användning

Lorem ipsum dolor sit amet.
 
Körsbärsplommon. Bulgarien

<< Överst på sidan

Körsbär
     En: Cherry
     No: Morell, kirsebær, Da: Kirsebær
     Ty: Kirsche, Fr: Cerise

Sötkörsbär (fågelbär), Prunus avium
     En: Sweet cherry, wild cherry, gean   OBS! Bird cherry = hägg
     No: Morell, søtkirsebær, Da: Sød-kirsebær, fugle-kirsebær
     Ty: Vogel-Kirsche, Fr: Cerise

Surkörsbär, Prunus cerasus
     En: Sour cherry
     No: Morell, søtkirsebær, Da: Sur-kirsebær, skyggemorel
     Ty: Saurkirsche, Weichselkirsche Fr: Cerise


Ursprung & förekomst

Körsbär är ett samlingsnamn för flera närstående Prunus-arter (som ibland förs till ett eget släkte: Cerasus). Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua. Ut enim ad minim veniam, quis nostrud exercitation ullamco laboris nisi ut aliquip ex ea commodo consequat. Duis aute irure dolor in reprehenderit in voluptate velit esse cillum dolore eu fugiat nulla pariatur. Excepteur sint occaecat cupidatat non proident, sunt in culpa qui officia deserunt mollit anim id est laborum.


Beskrivning

Lorem ipsum dolor sit amet.


Användning

Lorem ipsum dolor sit amet.
 
Toscana.


Bildtext 2

<< Överst på sidan

Slånbär
Slån, Prunus spinosa

En: Sloe, blackthorn
No: Slåpetorn, Da: Slåen, Ty: Schlehdorn, Fr: Épine noire, prunellier


Beskrivning

Förekommer i Europa, Mindre Asien och nordvästra Afrika. Finns förvildad i östra Nordamerika och Nya Zeeland. En två meter hög buske, sällan upp till ca fem meter. Blommar rikligt på våren med små vita blommor.
     Frukten är en centimeterstor rund blådaggig stenfrukt. Fruktköttet innehåller stora mängder garvämnen vilket ger en mycket kärv smak. Först efter ett par frostnätter blir smaken angenäm. Samma effekt kan erhållas genom att frysa färska frukter. Används främst till saft, vin och likör. Att slånbär länge använts av människan bevisas av att sådana fanns i maginnehållet hos Ötzi, ”ismannan”, som hittades i Alperna år 1991 efter att ha legat infrusen i en glaciär i  5 300 år.

 
Slånbär, egentligen små stenfrukter.
Toscana

<< Överst på sidan  |  Nästa sida, rosväxter, del 3 >>


Allmän info


Samtliga foto, om ej annat angivits, copyright © Etienne Edberg
All photos, unless otherwise stated, copyright © Etienne Edberg


Denna sida har producerats av Etienne Edberg NATURINFO & FOTO AB
Copyright © Etienne Edberg
info(at)ee-naturinfo(punkt)se
Denna sida uppdaterades senast 2017-01-20