Fam. Cactaceae, kaktusväxter

 
En rent amerikansk växtfamilj med 1 500–2 000 arter, om exakt antal tvista de
lärde. De kan vara svåra att artbestämma, vilket sammanhänger dels med att
många växer i svårtillgänglig terräng, dels med att de inte kan pressas och
jämföras med herbariesamlingar. Flera kaktusar, framför allt Opuntia-arter, har
spritts av människan till andra delar av världen. Många har ätliga frukter.

Ej att förväxla med gamla världens motsvarighet, törelväxterna (Euphorbiaceae),
varav många är kaktusliknande.


<<— | Kaktusfikon | Drakfrukt | Gul pitahaya | Koubo | —>>

 

 
GÅ TILL
Startsidan >>

Inledning >>
Facit >>

Frukttyper >>
Fruktnamn >>
 

Fruktlista >>
Register >>
Galleri >>

Boktips >>
Webbtips >>


Naturinfo & Foto AB
Etienne Edberg
 
Detta är en preliminär provsida,
som uppdateras efterhand




Kaktusfikon, indianfikon
Fikonkaktus, Opuntia ficus-indica

En: Indian fig, barbary fig, cactus pear, prickly pear
No: Norska, Da: Kaktusfigen, Ty: Kaktusfeige, Fr: Figue de Barbarie


Ursprung & förekomst

Odlades och spreds av indianer långt före Kolumbus tid och exakt ursprung är ej känd. Efter Kolumbus spreds den snabbt i Medelhavsområdet och sedan vidare, framför allt under 1800-talet (då den kallades ”de torra ländernas bröd”) till andra delar av världen med liknande klimat. Den förekommer idag, odlad och förvildad, i bl.a. östra Australien, Indonesien, Indien och Sydafrika. På många håll har fikonkaktusen blivit ett svårt ogräs på grund av sitt aggressiva växtsätt.


Beskrivning & användning

Blommorna är gula eller brandgula (se bilden överst på sidan) och sitter vanligen på kanten av stamsegmenten. Frukten, kaktusfikon, är en skenfrukt bildad av den uppsvällda blombotten. Den är knappt decimeterlång, oval eller något päronformad, med ett insjunket parti i spetsen. Färgen är vid mognad vanligen röd, men kan vara grön, gul eller orange. Skalet är knappt en halv centimeter tjockt och försedd med tussar av små taggar. Den oskalade frukten bör därför hanteras med handskar. Fruktköttet är rött, ibland gult eller brandgult, med fast konsistens och insprängda små frön.
     Äts vanligen färsk, men används även till sylt och marmelad. Och för framställning av alkoholhaltiga drycker, såsom ’colonche’ i Mexiko, ’bajtra’ på Malta och ’ficodi’ i den lilla byn Gagliano Castelferrato på Sicilien.
     Förutom för frukterna, odlas fikonkaktus som levande staket och som kreatursfoder. Nötboskap klarar de för oss besvärande små taggarna, men numera finns även tagglösa sorter. Fikonkaktus odlas också som värd för koschenillsköldlusen (Dactylopius cacti), ur vilka man utvinner färgämnet koschenill. (Även den närbesläktade Nopalea cochenillifera används som sköldlusvärd.)

  
Kaktusfikon till salu på torget Djemaa el Fna i Marrakech, Marocko
  



Andra Opuntia-arter
     Flera Opuntia-arter kan odlas för fruktens skull, men det råder en viss förvirring om vilken eller vilka arter det kan röra sig om. Arter som nämns i sammanhanget är främst buskopuntia O. tuna och taggopuntia (O. dillenii (O. stricta var. dillenii)), men även O. robusta och O. megacantha. (Den sistnämnda anses dock vara en synonym till O. ficus-indica.) Totalt finns ca 200 Opuntia-arter.
 
Fikonkaktus med frukter. Portugal


Kaktusfikon på marknad i Provence,
Frankrike

<< Överst på sidan

Drakfrukt, rödviolett pitahaya, röd pitahaya
Skogskaktus, Hylocereus undatus

Namnet kommer från spanska och h:et är stumt. Uttalas alltså (och stavas ibland) pitaya eller pitaja.
En: Dragonfruit, pitahaya, strawberry pear
No: Norska, Da: Dragon fruit, rød pitahaya, Ty: Drachenfrucht, Distelbirne, Fr: Pitaya, fruit de dragon


Ursprung & förekomst

Exakt ursprung är ej känd, men den härstammar troligen från södra Mexiko. Den är idag spridd i stora delar av tropiska Amerika. Den odlas både som prydnadsväxt och för sina frukter i stora delar av den tropiska världen. I Norden förekommer den som rumsväxt. Förväxlas ibland med ’nattens drottning’ (Selenicereus grandiflorus), som har ett liknande växtsätt.


Beskrivning & användning

Skogskaktus är en slingrande klätterväxt med trekantig stam. Den decimeterlånga ovala frukten är röd och täckt av stora fjäll, som är gröna i spetsen. Namnet drakfrukt kommer från Asien där fjällens utseende ger associationer till drakhud och givit upphov till lokala namn som betyder drakkristall (Thai), grön drake (Vietnam), elddrakfrukt (Kina), drakfjäll (Khmer) etc. Fruktköttet är gråvitt, något genomskinligt och svartprickigt av små frön. Variationer förekommer och fruktköttets färg kan vara gröngult eller rödviolett. (Den närstående Hylocereus costaricensis, som också odlas för sina frukter, har rödviolett fruktkött och förväxling kan förekomma — om de inte rentav skall betraktas som varianter av samma art.)
     Fruktköttet, inklusive kärnorna, äts enklast som det är med sked direkt ur skalet och har en söt, något syrlig, uppfriskande smak.

Flera andra kaktus-arter har goda, ätliga frukter och kan gå under namnet ’pitahaya’. Exempel är Hylecereus guatemalensis, Acanthocereus tetragonus, Epostoa lanata och flera Stenocreus-arter. De förekommer dock sällan eller aldrig utanför ursprungsområdet. Se dock Cereus repandus>> längre ner på sidan.
 
Drakfrukter på marknad i Hongkong


Inköpt på snabbköp i Sverige.


Med rödviolett fruktkött. Hongkong

<< Överst på sidan

Gul pitahaya (gul drakfrukt)
Hylocereus megalanthus (Selenicereus megalanthus)

En: Yellow pitahaya
No: Norska, Da: Pitahaya, Ty: Gelbe Pitahaya, Fr: Pitahya jaune


Ursprung & förekomst

Västra Sydamerika; Venezuela, Colombia, Bolivia, Ecuador, Peru. Växer i tropiska skogar utmed vattendrag, sjöar och sankmarker upp till ca 1 800 m.ö.h. Odlas i varma länder, dock mindre vanlig än föregående, såväl som prydnadsväxt som för frukterna. Kommersiella odlingar finns i bl.a. Columbia, Nicaragua, Vietnam, Israel och norra Australien.


Beskrivning & användning

En klättrande kaktus med trekantig krypande eller klättrande stam indelad i 1–2 m långa segment, 3–6 cm tjocka. Praktfulla stora vita blommor, som blir 30–38 cm långa.
     Frukten är drygt decimeterlång, oval med insjunken spets och täckt av grova, koniska, knölar. Den mognar från grönt till kycklinggul. Fruktköttet är gråaktigt med inbäddade små svarta frön, söt men ej speciellt smakrik.
 
Gul pitahaya. Marknad i Hongkong

<< Överst på sidan

Koubo, pelarkaktus
Cereus repandus (C. peruvianus)
syn. ? Cereus hildmannianus (C. peruvianus)


Namngivningen är oklar. Det oftast använda namnet Cereus peruvianus kan
röra sig om två (eller flera?) närstående arter. ’Kuobo’ är ett produktnamn.
En: Peruvian apple, hedge cactus, cereus fruit, koubo
No: Norska, Da: Cubo, Ty: Tyska, Fr: Cierge du Pérou


Ursprung & förekomst

En ny frukt på världsmarknaden, ännu mycket ovanlig. Härstammar från Sydamerika (möjligen Peru) och odlas som prydnads- och häckväxt i stora delar av tropiska och subtropiska Amerika. År 1988 startade försöksodlingar i Israel (med frön från Kalifornien). Nio år senare lanserades de första frukterna på marknaden under namnet ’kuobo’ eller ’koubo pitahaya’. Än så länge förekommer kommersiell odling för frukterna endast i Israel.


Beskrivning & användning

En upp till 3 meter hög kandelaberformad kaktus. Den har ingen riktig stam, utan delar sig i flera grenar direkt från marken. Blommar på natten och tidig morgon med stora vita blommor. Frukten är rund eller oval och i storlek ungefär som en knytnäve. Mognar från grön över mörklila till röd, ibland gul. Ytan är slät utan taggar eller utskott. Fruktköttet är vitt, ibland med gul anstrykning, och innehåller en mängd små svarta frön. Oftast spicker skalet upp vid mognad, vilket förstås är ett problem vid kommersiell odling och frukterna skördas därför innan de är helt mogna.


Anm: Namnet Cereus används också inom zoologin för ett släkte havsanemoner inom
familjen koralldjur (Sagartiidae). Samma namn skall egentligen inte användas för olika
släkten, inte ens om risken för förväxling är i det närmaste obefintlig. Men detta fall är
långt ifrån unikt, se kommentaren till elefantäpple >>.
 
Pelarkaktus med frukter.
Funchals botaniska trädgård


Nedfallen frukt

<< Överst på sidan  |  Nästa sida: Amarantväxter >>


Samtliga foto Etienne Edberg, om ej annat angivits
All photos Etienne Edberg, unless otherwise stated


Denna sida har producerats av Etienne Edberg NATURINFO & FOTO AB
Copyright © Etienne Edberg
info(at)ee-naturinfo(punkt)se
Denna sida uppdaterades senast 2017-01-24